Yann Martel.

Eftersom jag fullkomligt älskade, ÄLSKADE! Berättelsen om Pi så ville jag naturligtvis läsa Martels Beatrice and Virgil, vilket jag även gjorde den här helgen. Jag måste dock säga att jag blev rätt besviken på boken - de första ungefär hundra sidorna var den urbota tråkiga, men sedan tog den åtminstone lite fart och jag bara väntade på den spännande vändningen som den var tvungen att ha för att över huvudtaget ha någon mening. Det hade den, men inte sådär supermycket, även om den var helt okej mot slutet (2.5/5 stjärnor).

Storyn är faktiskt dock väldigt speciell - den handlar om en taxidermist (vilket jag lärde mig är en sån som stoppar upp djur, men jag vet inte ens namnet för det på svenska. Djuruppstoppare?) och hans pjäs som handlar om Beatrice & Virgil, en åsna och en apa, som författaren Henry plötsligt tar sig an. Storyn i pjäsen visar sig så småningom bara vara metaforer och symboler för något helt annat än djur...

Sen kom jag på att Beccie hade fobi mot uppstoppade djur, det var skitjobbigt för henne att t.ex. gå på Kungsgatan där de alltid hade en uppstoppad ren, och jag har aldrig tidigare funderat över hur själva uppstoppningen går till - vilket man får lära sig lite smått i den här boken (hmpff)

Anyways; läs Berättelsen om Pi istället om ni inte har gjort det, den är grymt bra!