Julen i bilder:

Om jag hade befunnit mig i närheten av San Diego hade Cinderalleys Julafton varit precis i min smak. Eftersom jag tyvärr befann mig långt ifrån Kalifornien stoppade jag in Grinchen i en liten låda och klistrade på ett smajl.

 Jul-lunch hos Monkis bror  var först ut på agendan. Han hade lagat mat i typ en vecka. Tydligen skulle julskinkan vara i ugnen typ tolv timmar... Kan tilläggas att julskinka fick mig att bli veg för mer än tjugo år sedan. Nu äter jag förvisso fågel ibland igen, men ändå. Griskött är det sista jag skulle äta. I accept it men fattar ärligt talat inte hur ni rent fysiskt kan tugga och svälja.

Jag hade bakat julmuffins med saffran, kanel, choklad och blåbär - vilket låter skitsmarrigt, I know, men de smakade italiensk bitterhet vilket inte är särskilt gott. Ingen hit.

Värdinnans pepparkakor.

Brorsbarnets kiddo fick 99 % av julklapparna. Som sig bör.

Stämningen var så julig att jag nästan mådde illa.

Efter lunchen knatade jag över till mormor och möttes av en solnedgång som hette duga. Hela julen var grön och det är värsta vårkänslorna ute. Tio grader klockan 06:30 idag liksom..?

 Min julmiddag. Vegopaj som jag hade gjort, sallad, lite lax och västerbottenost. Åt inte ens efterrätt och antar att jag är en av de få som snarare går ner i vikt på jul om något. Det finns så lite mat jag gillar eller tål.

På juldagen var det traditionell kalkon-middag hos morsan. Alltid med hemmagjord rödvinssås (och vatten i vinglaset! Drinking and trying to get pregnant = bad combination). Äter alltid kalkon den 25:e. Och brysselkål, fan vad gott! Visste ni att det innehåller enorma mängder folsyra dessutom? Win-win.

~

Ja, det var allt for now. Ska njuta av att vara ledig till den andra januari och att vi ska till Kenya första februari. Och så måste jag läsa! Har enkommafem böcker kvar för att nå upp till 100 utlästa i år.

Mycket att stå i, med andra ord.

Bästa dan på länge.

Nadja och jag igår utanför affären MONKI. Haha!

Igår hade jag bästa dagen på länge, länge. Jag var överlycklig för att min nacke var bättre, till och med så glad att jag njöt av den vita snön som knastrade under skorna när jag gick till pendeltåget i vintersolen.

Först var jag på söder med syrran och farsan och stressade INGENTING. Sedan träffade jag Nadja (som skriver så här om vår dejt). Det är det här jag älskar mest med bloggvärlden. Man hittar varandra på nätet, fastnar för varandra, och sedan ses man och gillar varann lika mycket IRL. Vi hade hur mycket som helst att snacka om.

Det ska bli så  kul att ses igen - och då på Hawaii i februari liksom. Ballt, ballt. Nadja är så himla söt, glad, trevlig och lätt att prata med. Min ena syrra kom förbi och tog kortet ovan med min telefon, ovetande om att jag bloggar och att hon med lite tur kommer bli moster nångång (som hon alltid tjatar om).

Sedan gick jag med syrran till en thai-restaurang för att fira min födelsedag med mina sju favvogals. ALLA kom. Och jag fick en massa presenter. Blev helt rörd. Vi åt god mat, en av mina bästisar berättade att hon är gravid (med Monkis barndomskompis - fatta vad fint, de träffades liksom genom oss), nacken höll fortfarande och maten var asgod.

Älskade gårdagen från början till slut.

Jag kände mig friskare, starkare och fick umgås med nära och kära hela dagen tills jag stupade i säng.

Enda minuset var väl att jag hade glömt minneskortet till kameran hemma. Damn.

Födelsedagsweekend.

Jag har minsann läst era inlägg om bokmässan, och Joanna skrev att det var bästa Bokmässan någonsin... Nåväl. Vi hade åtminstone kalas, och det är ju inte fy skam det heller.

Vem vill missa en solnedgång i förorten? Jag älskar när det ser ut såhär från vår balkong.

Jag hade fixat tapas-tema.

Observera Venedig-weekend:en i rött. Han blev multo feliz. Vi tänkte hyra cykel, äta frukostar (!) och TA DET LUGNT (något vi aldrig gör på semestrar vanligtvis).

Barnbesök hela helgen (Hur mutade man barn innan det fanns majskrokar?)

Och så hann jag läsa ut Mario Vargas Llosas Den Stygga Flickans Rackartyg som jag verkligen gillade. Som synes har jag en hel del böcker av honom, varav den första inhandlades i Bolivia 2005. Jag älskar Sydamerikanska författare, fast mest magisk realism och García Márquez (ni har väl läst honom?). Jag fick även med Monki ut på en liten löptur (nya, nyttiga livet börjar efter 30 för honom) och imorse ville jag inte alls gå till jobbet. Jag var först på kontoret och bara längtar tills jag får gå hem igen. Avskyr att jag ens känner så.

Jag ♥ Kryp.

Jag har en märklig äckelfascination för insekter/småkryp och sånt allmänt... omysigt. När jag var liten kunde jag gå ut i regnet och fylla fickorna med daggmaskar och som tonåring fotade jag gärna spindlar och gräshoppor i olika vinklar. Don't ask me why.

Nu när jag bor i Tjottahejti och går på nästan dagliga promenader i naturen hittar jag alltid så mycket spännande. I söndags såg jag en stor grop i skogen och var såklart tvungen att gå dit och titta. Döm om min förvåning när jag nästan ramlade ned i världens jordgetingbo där det svärmade av getingar. Jag var totalt fascinerad där jag stod i bara ben och har faktiskt aldrig sett något liknande på riktigt, har ni? Nu fotade jag slarvigt med min telefon, men här snackar vi flera decimeter bara själva boet.

Förra veckan slingrade sig den här ormen över vägen... Och i lördags en ödla, men den var för snabb för att fångas på bild. Ödlor kryllar det av utomlands, I know, men i Sverige ser jag dem väldigt sällan.

Jag är även en sån som flyttar på sniglar som ligger mitt på vägen och riskerar att bli övercyklade och vänder på tordyvlar som hamnat på rygg. Härom veckan var hela stigen full av dem, så min promenad tog lite längre tid än planerat...

Spar-tips för ofåfängiga.

I pausen på Idol-audition i fredags blev jag trött på mina slitna toppar och tog fram saxen och klippte av sju centimeter. Jag har, som nämnt tidigare, varit hos frisören två gånger i mitt liv. Ena gången var för att jag fick ett specialerbjudande, och andra gången var i Cochabamba i Bolivia för att göra slingor för 40 spänn (för hårtvätt fick man ta med eget shampo och håret sköljdes med en spann från en  hink med kallt vatten).

Dagen efter var jag på en 30års-fest (fast mitt alter-ego Tant Agda drack bara ett glas vin och började gäspa vid så sent som klockan tio), och där pratade jag med en kompis som är frisör och blev nyfiken på vad det hade kostat att klippa topparna hos ett proffs. Sexhundratjugospänn! Rekommenderad klippning? Var åttonde vecka! Slingor och klippning? Ettusentrehundra! CRAZY. Betalar ni verkligen så mycket? Om vi säger att man går till frissan varannan månad, kör klippning tre gånger om året och slingning och klippning tre, så är det lika mycket pengar som en flygresa till Karibien. Im just saying.

Så istället för att lägga tusenlappar hos frissan köpte jag nya skor. Jag gillar dem massvis men blir lite osäker. De är fodrade med fårull och kostade 700 spänn. Vad tycker ni?

På söder med morsan.

Igår gick min mamma och jag på promenad genom stan efter jobbet och hamnade på något ställe vid Mariatorget som serverade ljuvlig rödbets-sallad. Vi snackade om allt möjligt och det slog mig att jag verkligen är Tant Agda, fast utan barn och barnbarn. Vad gör jag egentligen på min fritid? Jag går i skogen, plockar bär, läser böcker, skriver, stickar och ser film. Typ. När jag var i din ålder och ni var hos er pappa brukade vi gå ut och dansa salsa, gå på bio och umgås hela tiden.

Sen frågade hon vilka jag umgås mest med just nu och jag ba eeeh *påmind om hur asocial jag är*, fast ändå umgås jag väl rätt mycket, eller? Mormor, pappa, kusiner och syskon räknas väl också som socialt umgänge? Men ärligt, jag umgås faktiskt. Det gör jag. Jag orkar bara inte lika mycket som innan och det har väl både med min D-vitaminbrist, stress och avstånd att göra.

Lider jag av mina ensamintressen? Nej, men när jag blir påmind känner jag mig alltid rätt dum, typ som att fråga ett barn som har ramlat om det gjorde ont - och barnet har inte ens tänkt på att det kan göra ont förrän man frågar, och då börjar det gråta.

From the woods.

I helgen gick vi till skogen som är alldeles nedanför. Jag älskar att gå runt där men är för feg för att gå själv; jag är både slarvig, klumpig och har världens sämsta lokalsinne. Och vad gör jag?! Tappar nycklarna någonstans i skogen och får lätt panik.

Det har liksom aldrig hänt innan.

Iallafall: Skogen. I love it.

 Jag hittade inte en enda ätbar (vad jag vet) svamp, men det fanns gott om sånna här vackra saker...och fortfarande blåbär, men jag är nöjd med mina fyra liter plockade som ligger i frysen.

Sen hittade vi nyckeln igen på ett berg där jag hade stannat för att knyta skorna. Dagen var sålunda räddad och plånkan likaså.

Världens Längsta Bokbord...

Igår gick Världens Längsta Bokbord av stapeln i Stockholm som hör till Stockholm Kulturfestival 11-15 augusti. Som boknörd (och tidninsgbloggare om böcker) var jag såklart på plats. Eftersom regnet fullkomligt vräkte ned hela lördagen var det en enorm lättnad att se solen under söndagen...

Jag åkte in med pappa som kände var och varannan person som stod vid sina bord, och därmed tog det ungefär två timmar att gå halvvägs. Spännande. Jag pratade lite med författare Svante Weyler och andra intressanta personer, men kom faktiskt hem med endast en bok (se foto). Boken fick jag dessutom gratis eftersom farsan kände killen från Bokbörsen som stod och sålde.

Jag älskar retrolooken från slutet av 60-talet, och dessutom en bok med Karibien i titeln - kan det bli mer jag?

Skärgårdsbilder...

Helgen som gick:

 Jag älskar antika och välbevarade möbler, såsom vårt skåp från 1809 fyllt av glas, servis och sockerströare.

Och den gamla spisen! Fast den använder vi inte längre...

 Vårt hus har ett litet bibliotek med gamla böcker. "Mörker och Blåbärsris" fick följa med mig hem denna gång och så läste jag lite ur en bok som handlar om vår ö som min morfars mamma hade skrivit sitt namn i. Inte en bok från igår, med andra ord.

 Jag läste ut Per Anders Fogelströms "Café Utposten" på lördagen medan brorsan läste Bo Baldersons "Statsrådets Verk". Vi gillar att vara asociala ihop i varsin solstol och yttra nått ord i timmen typ. Min bok var rätt spännande och handlade om arbetarrörelsens revolution mot borgarna på början av 1900-talet.

 Jag hade även med mig Desireé Fredlunds "Refuserad" som såklart är extra rolig att läsa när jag själv just har skickat in mitt första bokmanus och drömmer om att bli författare... Mer om denna bok senare.

 En trollslända kom och höll oss sällskap.

 Vi har fullt med gräslök på tomten som ligger högst upp på ett berg, men nu hade typ all hunnit torka - snyft!

 Framåt lördagseftermiddagen drog brorsan och jag ned till havet och luftmadrassen skulle såklart pumpas, handdukar läggas ut och böcker läsas, men något badat blev det inte av eftersom det blåste som sören och blev svinkallt.

 Jag badade iallafall fötterna, alltid något...

 Plötsligt kom mamma och hennes man på kvällen och mannen satte igång att laga en riktig festmåltid som vi avnjöt i solen.

 Jag plockade ett par liter blåbär, varav några passade utmärkt i en efterrättspaj medan resten fick följa med mig hem till frysen. Jag har nu ungefär fyra liter att njuta av i vinter...

 Pajen, very good!

 Det blev en kvällspromenad med mamma under fullmånen...

En fullmåne som glittrade i havet och var oändligt vacker. Jag la mig sen rätt tidigt och på söndagen var det mulet hela dagen så jag gjorde inte mer än att läsa, plocka blåbär och sedan ta båten hem igen.

Lovely weekend!

Skärgårdstankar.

Så här såg jag ut på "vår" ö förra året med brorsan, och just nu är vi där igen. Det har blivit lite av en tradition att alltid åka hit till stugan varje sommar bara han och jag. Kan ju tilläggas att jag är rätt underlägsen i typ alla våra konversationer, och då är denne lille man fjorton år yngre.

Vet inte om det innebär att jag är totalt blåst eller att han är ett underbarn, men jag hoppas på det sista. Menar, hur många gymnasister får i princip full pott på högskoleprovet och plöjer tegelstenar som Freedom och gamla klassiker såsom Moby Dick och Wuthering Heights på engelska?

Bättre sent än aldrig?

När jag numer bor med landet runt knuten och finfina badställen är det nästan pinsamt att erkänna att jag inte hade badat på hela sommaren förrän i lördags. Jag hade seriös abstinens eftersom jag ÄLSKAR vatten, bad, snorkling, simning och allt sånt. Inte ens ett endaste litet dopp i Kalifornien i somras, förstår ni vad sjukt?

Det var lika bra att passa på innan solen gick ned över havet i lördags.

 Det var långgrunt i minst 100 meter...Och inte supervarmt direkt...

But I did it, wee! Äntligen årets första (och sista?) både dopp och bad!

Hejdå manus!

Nu är du ivägskickad till sex olika förlag, och nästa vecka skickas du till ytterligare fem. Var nu så snäll och framställ dig på bästa sätt och hitta fram till rätt manusläsare så att du kan få bli det där enda som antas av ungefär sjuhundra årligen refuserade. Oddsen är ju inte så stora, men jag tror på dig.

Vi hörs om några månader igen då kära manus!

USA i bilder part VII (sista delen!):

Jag gillade inte New York år 2000 och jag gillade inte staden så mycket nu elva år senare heller. För lite natur, för mycket ljud, smuts och otrevliga människor (tacka vet jag Kalifornien och Florida).

Jag har ingen aning om hur man fixar och trixar med bilder heller för att de ska bli sådär supersnygga, utan ni får helt enkelt ta dem för vad de är.

För nytillkomna läsare eller allmänt nyfikna finns min bildserie från vår tre-veckors roadtrip 13 juni - 3 juli 2011 om ni klickar på följande länkar:

San Francisco med omnejd

Norra Kalifornien; Red Wood, Lake Tahoe och bröllop på en vingård i Ironstone, Murphys.

Längs Highway 1 och Los Angeles

Las Vegas

Grand Canyon (Arizona) och Bryce Canyon (Utah)

Death Valley och Yosemite

Yoga i Bryant Park.

 New York från ovan; 86:e våningen i Empire State Building.

 Monki vid Times Square.

 Times Square by night.

 Minnesmärken vid Ground Zero. Kändes lite märkligt att Twin Towers stod där sist jag var där...

 Lås på Brooklyn Bridge. Tydligen någon slags tradition att sätta fast dem där överallt.

 När jag var i NY år 2000 blev jag portad från Frihetsgudinnan. Den här gången missade vi sista turen och jag fick återigen endast skåda statyn från håll i Battery Park. Den här puertoricanske mannen (nähä?!) var dock trevlig underhållning; han fick mig att känna mig lite som hemma (La tierra de Borinquen...).

 Gillar modet i NY alltså. Men whats up med att rita streck på benen?

 Spåbubblor i Central Park.

Vi kom lite sent, och gräsmattorna höll på att "stänga", träden fick inte röras, och på promenadslingan längs vattnet får man bara gå åt ett visst håll.

Natur i New York alltså...

Farwell New York and USA! Vi ses igen...