Vårljud.

Vad är det för ful jäkla ny design på blogger man möts av?! Och att man  måste ha google chrome? Blir helt anti. Känner att jag inte är någon embracing-change-person direkt, men ärligt - ingen kan väl tycka att det här är bättre?


Något bra är iallafall vårens fågelkvitter. Vill inte lyssna på musik under de (få) promenader jag går, det här är mycket bättre. Tant Agda var till och med tvungen att filma träden en kortis.


Och barnet sparkar. Imorse kunde till och med Monki känna det på utsidan. Det var så fint att jag grät en skvätt och glömde att jag mår illa.

Jag shoppar inte bara, jag tillverkar eget också.

...Nu idag blev den här stickade filten till Mini klar. Cirka en meter lång och väldigt varm inför kommande vinter.

Fast jag måste erkänna att jag nu klickat hem både pingu-filt, små djurtofflor, den där BabyBjörn bärselen och gravidkudden. Dock har jag lämnat tillbaka amningskudden. Kändes lite väl tidigt.

Lyxfällan-ursäkt: Jag förtjänar lite fina grejer eftersom jag inte har slutat kräkas och må illa än.

Lånad bild från nätet - min gravidkudde som snart kommer. Jag har velat ha en sådan även innan jag blev gravid.

Ofelia och Olivia.

På trädgårdsmässan i våras blev jag förälskad i den här orkidén och köpte den för ett par hundralappar och döpte den till Ofelia.

Idag finns inte ett spår kvar av henne. Hon totaltog. Till och med bladen. Allt trillade av, in till minsta smula. Rätt sorgligt, faktiskt.

Ofelia-Orkidé

Nu har jag därför satsat på en billig variant från IKEA som fått namnet Olivia. Jag är tveksam till att hon överlever, men jag ska göra mitt bästa med att sänka ned henne i vatten med orkidé-näring en gång i veckan.

Olivia-Orkidé

Jag undrar bara varför jag är så värdelös på blommor och växter? Jag som drömmer om växthus, trädgård och sånt. Hur skulle det gå egentligen? Inte ens mina kaktusar överlever särskilt länge.

Julklappen från Tant Agda:

Nackspärren är i princip borta och grenarna från träden likaså efter nattens storm. Idag på promenad tog det stopp när ett stort träd låg rakt över vägen.

Istället för nackspärr har jag blivit blessed med ytterligare en svampinfektion. Det är toppen att få svamp en gång i månaden som håller i sig cirka två veckor när man försöker skaffa kids, verkligen toppen! Som tur var brukar den hittills försvinna lagom till ägglossning för att komma tillbaka strax efter.

Tant Agda ger bort svamp i julklapp. Så generöst.

Under the duvet - ofrivilligt.

Åkej, semesterns officiella första dag tillbringas ofrivilligt i sängen. Visst att det kan vara skönt och allt det där, men inte när man (jag) inte kan röra sig (mig) utan krampaktiga smärtor som skär in som knivar i nacken.

Inte heller när semesterns andra dag imorn kommer vara likadan. Dessutom är det min födelsedag. Tur att det var trettio jämnt förra året iallafall, hade känts lite B att behöva ställa in en fest.

Eller tredje dagen, då jag skulle ha firat min födelsedag i stan med sju vänner som alla tackat ja, och dessutom fikat med Nadja som är i stan. Kanske hinner jag bli frisk tills dess, men det känns förjävla tveksamt alltså. Bara att sätta sig på en stol är ett helt projekt - för att inte tala om att resa sig från den.

Igår tvingade jag mig iallafall till mormor en stund. Jag grät bara några få gånger av smärta i bilen. Men det var det värt. Jag fick leka med finaste kusinbarnet, träffa en nyföding levererad från San Francisco, se in i mormors bruna ögon och äta pajer och tårta eftersom lillbrorsan fyllde år. Jag har nästan aldrig gjort paj innan, men jag hörde rykten om att min var godast (se bild).

Idag ser det ut så här utanför balkongen. Jag lyckades knäppa ett kort lagom tills nästa krampattack kom.

Tur att jag har bok-tävlingen med mig själv (att läsa 100 innan året är slut - har läst 94 so far), det håller mig iallafall sysselsatt. Och att vi har TV i garderoben i sovrummet.

Gnäll, gnäll, gnäll.

Den här skruttkroppen vaknade med nackspärr och trotsade det och gick och simmade.

Big mistake.

Nu kan jag knappt röra mig och har så ont att jag vill skrika så fort jag inte sitter still. Så sjukt typiskt eftersom jag har semester och om en timme ska på släktträff med favoriterna från San Francisco osv. Har lyckats baka en fetapaj efter många skrik och förbannanden, men resten får vara.

Tant Agda, kan du inte bara lämna mig ifred ett tag?!

Mens eller inte mens?

På lördag är det dag 28 av cykeln. Jag är ganska övertygad om att mensen kommer komma där som vanligt, precis lagom då vi ska på trettioårsfest. Jag kommer då ha ont både i mage och i själ.

Magen och ryggen har jag ändå ont i varje dag, lite som konstant mensvärk med  hugg då och då så att jag knappt kan stå. Har liksom vant mig vid att må som en gammal kärring.

"Du mår ungefär som jag", sa min mormor i telefon igår.

Skillnaden är ju bara att jag är 31 (om tre veckor) och hon 89.

Och nu gör jag det igen. Utgår ifrån något negativt. Fast för mig är det bara realistiskt. Oddsen för mig att bli gravid känns inte sådär jättestora. De brukar ju inte vara det om man är en gammal kärring.

Senaste nytt hos Svetlana.

Jag går alltid in med relativt fientlig inställning när jag träffar läkare. Med tanke på den bransch jag jobbar i är det rätt... dumt, men vadfan - Jag har liksom aldrig fått någon riktig hjälp och är så jävla trött på det.

Döm om min förvåning när Dr. Svetlana faktiskt tog mig på allvar imorse. Inte så att hon remitterade mig dit jag ville, det hade ju varit lite för mycket begärt trots att den specialisten på Akademiska vill träffa mig, men jag ska åtminstone få en grundlig utredning av magen inifrån om, förhoppningsvis, ett par veckor. Gluten, infektioner, bakterier, magsår, till och med tumör ska kollas upp, eftersom sånt här kan hämma D-vitaminupptaget. Jag har ont i magen i princip varje dag (mest på morgonen och sedan efter att jag har ätit), så mest troligt är kanske att det är något där som rubbar hormonerna.

Jag ser inte så värst jättemycket fram emot varesig gastro eller få en apparat uppstoppad i röven, men jag är ändå glad och kommer äta gluten i mängder och allt annat som vanligt tills dess. Om jag är glutenallergiker eller har något annat fel vill jag att det ska synas på tarmarna så mycket det bara går.

Till råga på allt har jag fått en svampinfektion (får det skitofta), så det här med nupping ligger på is. Känner att min kropp är rätt värdelös faktiskt. Jävla Tant Agda.

Men, äntligen kommer det kanske hända något. Håll tummen nu.

Det här med sömn.

Sedan jag kom in i "yngre medelåldern" (mammas ord: Dvs över trettio men långt kvar till fyrtio) har min sömn ändrats totalt.

För det första måste jag få somna exakt när jag har min sömnloop. Om något händer där som gör att jag inte får somna kan det ta hur lång tid som helst. Jag vaknar även alltid flera gånger under natten (vilket jag förvisso alltid har gjort).

För det andra, som är det jobbigaste, är att jag alltid vaknar snortidigt och försöker somna om igen. Sedan kollar jag på klockan, och den är runt sex på morgonen. Framåt söndagen kan jag ha tur och vakna strax innan sju. Detta oavsett när jag lägger mig på kvällen, men för det mesta somnar jag ju tidigt eftersom jag har vaknat så tidigt.

Jätteskönt att ha långa helgdagar framför sig, visst, men jag går ju runt trött mest hela dagen men kan inte sova, och har jag sociala grejer inplanerade känns de ofta stressande eftersom jag vet att "jahopp, då rök ytterligare chansen att bli utvilad inför en veckas jobb...".

Det kan förvisso tilläggas att det är sovmorgon att vakna halv sju eftersom jag i normala fall går till bussen 6:15 på vardagar, men ändå. Jag vill kunna sova åtminstone åtta timmar på helgen så länge vi inte har barn, men det går fan inte. Hur gör man? Dumma Tant Agda-fasoner.

Det kan också tilläggas att båda mina föräldrar är likadana. Jag är jättelik min farsa, men jag hoppas att jag ska slippa hans sömnutveckling: Han vaknar numer alltid innan fem på morgnarna. Oftast runt fyra. När han än lägger sig. Förr somnade han ändå runt tio, men nu kan han liksom vara uppe till midnatt och ändå är han uppe före tuppen.

Helt okej om kroppen inte behöver mer sömn, men att gå runt trött är rätt jobbigt.