Tv-tips:

Lite efter alla andra började jag följa 30 grader i februari i måndags. Så himla bra att alla avsnitt finns att se på SVT play. Det värsta är bara att jag mår mer illa igen och det blir inte bättre av att sitta klistrad vid datorn, men men.

Serien iallafall: Full av dekadens, sorg, kärlek, förhoppningar, besvikelser och drömmar. Riktigt bra. Se den!

Lyxfällan.

Varje vardag klockan 15 kollar jag på ett reprisavsnitt av Lyxfällan på tv och blir lika irriterad varje gång. Jag är så extrem åt andra hållet att jag säkert skulle bli hedersgäst i Snålfällan om det fanns ett sådant. Jag skulle aldrig köpa något på kredit. Hellre sover och äter jag på golvet än köper t.ex. möbler på kredit. Ingen möbel är livsnödvändig. Inga cash, inget köp. Bostad med lån och CSN är de enda undantagen (jag har det senare), men där går gränsen. Efter USA-boende blev jag ännu mer anti. Alla köpte allt på kredit. Resor, kläder, allt. Jag fattade aldrig hur de kunde vara så dumma.

Det dyraste cash-köpet jag gjort är en halv ny bil för hårt ihopsparade pengar, men det är också ett av de bästa köpen. Monki och jag köpte den tillsammans och Kia:n är uppskattad jämt. Vi använder den i princip bara för att handla och åka på utflykter, och varje gång är vi lika glada över att vi köpte en bil. En ny bil med sju års garanti och inga problem alls under dessa två år hittills (peppar, peppar). Det enda dåliga är väl att jag får dåligt samvete för miljöns skull så fort vi använder den.

Exakt en sån här har vi.

Nu är det dock som så att jag inte har körkort och borde ha tagit det redan. Speciellt eftersom vi ska ha barn. Mitt mål var att ha körkort när jag var 30, men nu är det vid 33 istället. Bättre sent än aldrig...

Hursom: Lyxfällan, hur fan tänker folk? Är de helt pantade eller?

Man (jag) vet att man (jag) är uttråkad när man (jag)...

...Har kollat på över 1000 minuter av B-serien Jericho.

Dexter, my love.

Idag har äntligen Dexter säsong 6 premiär! Jag har sett vartenda avsnitt och håller nu på med serien igen från början med Monki. Jag har även läst fem av sex böcker (sjätte har inte kommit ut än, den kommer i höst). Rätt sjukt hur man (jag) kan vara smått förälskad i en seriemördare, men vad sjutton; nobody's perfect.


Bara vinjetten ger mig lyckokänslor. Se själva:

Ps. Jag gillar inte deckare, men det här här något helt annat. Ds.

Don't ask, don't tell.

En av mina absoluta favoritbloggare Linnea i USA skrev ett inlägg häromdagen som man inte kan gå ifrån obemärkt. Sedan den 20 september 2011 får den amerikanska militären äntligen vara öppet homosexuella. Man ba va, hur är det möjligt att folk kan vara så jävla inskränkta fortfarande? Alltså att det har varit förbjudet tills nu?

Jag minns när Tasha ställdes inför rätta eftersom hon anklagades för homosexual conduct i världsbästa serien L Word som jag följde slaviskt. Jag blev skitförbannad då och jag blir skitförbannad nu. Visste ni att runt 14 000 amerikanska militärer har fått kicken på grund av homosexualitet?

 

USA är verkligen landet av motsägelsefullheter. Land of free, free för vilka då? Den lilla procent som passar in i en liten mall? Ändå älskar jag USA och är där ganska ofta, men jag avskyr verkligen många saker.

Ni kan även läsa Svenska Dagbladets artikel om det här. "I militären gav de mig medalj för att ha dödat två män, och sparken för att ha älskat en".

Även om det nu på papper är tillåtet så undrar jag hur lång tid det kommer ta innan det faktiskt accepteras. Förhoppningsvis ingen tid alls, men hur lätt är det att lära gamla hundar sitta?

Alltså det hade verkligen lika gärna kunnat vara jag.

Jag brukar läsa gåendes och för det mesta kommer jag ihåg att titta upp när något hinder är på ingång, men det har hänt att jag har gått rakt i en vägskylt som hängde ned över vägen, fått utskällningar av arga stressbomber och nästan blivit påcyklad. But hey, vad gör man inte för att få läsa så  mycket som möjligt?



Dubbelavsnitt av denna underbara serie The Middle ikväll på femman vid 22, can't wait!

Med risk för att avslöja min identitet - MIN PAPPAS BOK VAR KERSTIN EKMANS BOKTIPS I KVÄLLENS BABEL!

Alltså förstår ni själva grejjen att sitta och kolla på TV om Haruki Murakami och sedan se Kerstin Ekman dra kvällens boktips runt ungefär minut 52; en bok av ens egen farsa. Ni kan ju bara föreställa er själva hur han typ trillade av stolen/satte coca colan i halsen och knappt trodde att det var sant. Jag själv tror knappt att det är sant.

My dad rocks.