Om att äta rätt för sin blodgrupp.

Jag fick nyligen veta att jag har blodgrupp A positiv, och genast gick jag till bokhyllan och drog ut boken som handlar om Blodgruppsdieten.

Det första som står för A är: Bli vegetarian och kör lugn träning.
Ingen annan blodgrupp står det så på.
Det var väl det jag  visste!

Och jag som blev vegetarian i skolan när jag var tie bast för att jag hade sån känslig mage mot kött. Nu äter jag fisk och fågel och det funkar, men helst vill jag inte äta det heller. Och som gravid är det ett under om jag lyckas peta i mig en centimeter fisk, helst vill jag leva helvegetariskt. För att jag mår bra av det och har gjort så länge jag kan minnas.

Men liksom; A är den vanligaste blodgruppen i Sverige, och ändå äter svenskar så  mycket kött. Whats up with that? Ingen som tar Blodgruppsdieten på allvar antar jag?



Snabbinfo till er andra:

Blodgrupp O
-Ät kött
-Undvik vete och de flesta andra sädeslag
-Träna regelbundet med fysiskt krävande aktiviteter
-Fel kost: risk för inflammatoriska sjukdomar och magsår ökar

Blodgrupp B
-Varierad kost
-Den enda som tål mjölkprodukter
-Måttlig fysisk träning
-Fel kost: risk för virussjukdomar som angriper nervsystemet ökar

Blodgrupp AB
-Flest fördelar och nackdelar från A & B
-Koncentrationsövningar, yoga och måttlig fysisk aktivitet
-Kraftigaste immunförsvaret av alla

Tv-tips:

Lite efter alla andra började jag följa 30 grader i februari i måndags. Så himla bra att alla avsnitt finns att se på SVT play. Det värsta är bara att jag mår mer illa igen och det blir inte bättre av att sitta klistrad vid datorn, men men.

Serien iallafall: Full av dekadens, sorg, kärlek, förhoppningar, besvikelser och drömmar. Riktigt bra. Se den!

3096 dagar.

Det går inte att inte bli berörd av den här boken. Fullständigt omöjligt.

Boken, en sann berättelse, handlar om österrikiska Natascha Kampusch som vid 10 års ålder blir kidnappad och hålld som fånge under mer än åtta år. Hon blir grovt misshandlad både psykiskt och fysiskt, så till den milda grad att hon knappt klarar av att fly när hon får chansen. Gärningsmannen blir Nataschas enda värld, den enda "familj" hon har.

Berättelsen är viktig bland annat för att folk ska förstå varför hon kände sig ledsen när hon väl lyckades fly och gärningsmannen tog livet av sig. Den kan också delvis förklara varför kvinnor som blir slagna av sina män stannar kvar, eller hur barn som blir behandlade illa ändå älskar sina föräldrar.

Natascha skriver utan att få sig själv att framstå som ett offer trots att hon är det. Hon skriver precis som hon upplevde det och med stort behåll om sin integritet. Hon väljer till exempel att inte nämna det sexuella utnyttjandet och hon skriver för att äntligen bli fri och gå vidare.

3096 dagar. Tänk er själva att hela barndomen tillbringas i ett minimalt källarförråd utan ordentlig luft och utan solljus. Efter ett par år får hon komma ut ibland, men är så knäckt, misshandlad och utsvulten att hon knappt har engergi. Det är plågsamt att läsa och svårt att föreställa sig hur hon verkligen överlevde.

Det här är en bok som måste läsas. Den kom ut på svenska som pocket nu i år och finns att beställa hos alla återförsäljare.

Och ja, det är författaren själv som pryder omslaget.

The final testament of the holy bible.

Innan den här bloggen utvecklas till en gravidblogg byter jag ämne:

Efter mina hundra utlästa böcker förra året har jag bestämt mig för att läsa mindre. Och jag har hittills redan hållit det; bara en utläst hittills i år; James Freys The final testament of the holy bible.

Och vilken start på bokåret sen! Jag älskar James Frey. Tusen små bitar, Min vän Leonard, Bright Shiny Morning och nu den här som var grymt bra. Det finns verkligen ingen författare som Frey.

För er som inte vill läsa på engelska kommer den här ut som Sista Testamentet i år. Ha den under bevakning på Adlibris vetja.

En av mina favoritfilmer någonsin:

Bicentennial man från år 2000. Vi såg den igen på nyårsdagen och maaan did I cry. Den är så jävla fin.

SE DEN!

Det där som nästan kväver dig.

För att inte gilla novellsamlingar har jag läst ovanligt många i år. T.ex. Invasion Jonas Hassen Khemiri (väldigt bra!), Nära hem av Alice Munro (väldigt bra!) och Smaken av Muriel Barbery (väldigt dålig!). Jag  börjar därmed misstänka att jag kanske visst gillar dem ändå...

Och så kom bok nummer 99 i år - Novellsamlingen Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie. Hade inte särskilt höga förväntningar, men det här är antagligen världens bästa novellsamling. Jag gillade hennes roman En halv gul sol väldigt mycket, och Lila Hibiskus var också bra, men att jag skulle gilla hennes novellsamling bäst av alla kom som en chock.

Ni bara måste läsa den om ni inte redan har gjort det. Helt klart en femma av fem möjliga.

De två bästa filmerna på sistone:

Favorit i repris; Nyckeln till Frihet (The Shawshank Redemption). Fan vad bra den är alltså. Grym.





Japanska Avskedet (Departures). Underbar. Jag förstår att den fick pris för bästa utländska film 2009.




SE DEM om du inte redan gjort det.

A little bit of heaven.

Jag minns inte när jag grät så mycket till en film senast som till den här igår. Kunde inte sluta. Dessutom har jag älskar Gabriel García Bernal sedan jag såg honom på bio i Karibien i filmen Amores Perros år 2000.

Se den! Typ. Eller kanske inte.

Levande Bränd.

Shit vad jag blev berörd av den här boken. Jag kan knappt tro att det är sant vad Suad har fått utstå.

Tänk er att växa upp i en by i Jordanien på 50-60-talet där kvinnor är mindre värda än en get. En get kan åtminstone producera mat, men vad kan en kvinna göra? Kvinnor är bara små horor som blir misshandlade dagligen, både av sina pappor och sedan av sina män. De behandlas värre än slavar och är till för att föda fram söner. Får de döttrar är det bara att kväva de flesta direkt och skaffa nya barn. Eller strypa dem med en telefonsladd för att de har råkat titta på en man när de är tonåringar.

Eller så häller familjen bensin över dem och tänder på. Hedersmord. Självklart dör de.

Förutom Suad, som genom ett mirakel råkar överleva och berätta sin historia för hela världen.

LÄS!

Jakten på den perfekta puben.

...av Kristina Svensson damp ned i brevinkastet i onsdags. Hurra! Jag hade nog behövt säga upp mig från jobbet i vilket fall för att hinna läsa alla härliga böcker...

I år har jag hittills läst ut hela 90 stycken, men jag har lovat mig själv att läsa ut 100 innan året är slut. Tror ni att jag lyckas? Å andra sidan har jag ju faktiskt två veckor ledigt över jul och nyår och kan ägna mig helt både åt min egen bok och andras.

Fatta hur jag längtar.

Nära dig är nu nära mig.

Min bloggkompis Joanna Björqvist har precis gett ut sin första roman Nära dig. Det bästa är att den även just nu är nära mig (på väg i posten) och jag ser sjukt mycket fram emot den.

Jag har följt Joannas väg mot egenutgivning och häpnats över tempot. Hon har satsat järnet på att boken ska komma ut innan årsskiftet, promotat sig själv och lyckats. Hon är verkligen en förebild för alla egenutgivare.

HÄR kan det beställas för 298 SEK inkl. frakt.

En SHOT till tack och kärlekshyllning.

Det är alltid lite nervöst att läsa en bok av någon man tycker mycket om. Tänk om jag inte gillar den? Jag vill ju gilla den eftersom jag gillar personen bakom så mycket.

Lite av den rädslan hade jag även när Maria Engelwinges debutroman En SHOT till tack damp ned i brevinkastet, men det tog ungefär en sida och sedan var jag fast. Vilket språk! Total flyt och humor, snabbhet och intresseväckande story. Karaktären Tanya älskade jag direkt eftersom hon är så ball, Emma och Patrik ville jag ruska om, Emil ville jag skjuta och Chrissa krama. Karaktärerna är så levande att jag undrar om de inte finns på riktigt..?

Boken handlar om några halvvuxna människor på Gotland och alla har de olika problem. Så olika att jag tror att alla kan känna igen sig i något, vilket är mycket smart. Jag älskade helt enkelt boken från början till slut. Jag förstår att Maria blev utgiven och förstår att jag inte blir det när jag läser den här.

Och sen igår då, då damp ett brev ned från Maria med det här fina bokmärket som hon har gjort. Jag blev sjukt glad. Så omtänksamt och fint att jag fick en tår i ögat.

And little did she know, att jag älskar just bokmärken och har en hel samling. Här är några av dem...

Maria, du är en otroligt varm och fin person som jag är enormt glad över att få lära känna. Dessutom är du grym på att skriva. Jag ser fram emot din nästa bok och jag  hoppas att vi kommer att träffas i verkligheten en dag.

David Nicholls x 3.

Det här året har jag läst David Nicholls alla tre böcker (på engelska, älska originalspråk!) och jäklar vad bra han är. Chiclit fast av en kille typ, och med en jäkla massa humor och män i huvudrollerna.

Strax efter nyår läste jag One Day (En dag), sedan Starter For Ten (På vinst och förlust) och nu i oktober The Understudy. Alla multo bra. Bäst har jag nog faktiskt tyckt om just den här senaste. När det bara var runt 100 sidor kvar fick jag lite lätt panik för att den snart skulle ta slut. Perfekt lättläst och bläddervänligt som är bättre än vilken tv-serie som helst.

LÄS!

Och käre David Nicholls, kom ut med en ny bok snarare än snart tack!

Ok, amen.

Jag hade väl inte världens största förväntningar på den här dokumentär-boken av Nina Solomin om de chassidiska judarna i New York, men man oh man vilken imponerande bok. Jag gav den högsta betyg och hade svårt att lägga ifrån mig den. Precis såhär ska dokumentärer berättas tycker jag; fakta blandat med egna upplevelser som en berättelse. Dock kan väl tilläggas att de inte direkt framställs så...positivt, men hela boken är ändå skriven med kärlek och nyfikenhet. Det märks direkt.

Nu vet jag äntligen mer om de där ultraortodoxa judarna med märkliga lockar som man ser glida runt i New York. Senast mötte vi två i somras högst upp i Empire State Building.

Läs!

Preggo-tips?

Jag var och gjorde cellprov (igen) häromdagen och det lät ungefär såhär:

-AJ, det gör ont!
-Nejdå, det är lite obehagligt bara.
-Alltså det gör ont.
-Nejdå, det gör inte ont.
-JO DET GÖR ONT.
-Jaha... *pillar om lite* Bättre nu?
-Eh, ja... Nu är det bara obehagligt...

Iallafall. Jag berättade att jag vill bli preggers och fick endast tre tips:
-Köp folsyra, sluta med p-piller långt innan & TA DET LUGNT.

Jag har redan börjat käka folsyra sedan ett par veckor tillbaka och köpt lalabings överblivna ägglossningstest, p-piller var åratal sedan, samma sak med ett festbloss på cigg (fyra år sen?), alkohol dricker jag ändå så himla sällan så det tänker jag skippa helt i två år framöver, kaffet har lagts ned sedan snart tre veckor och FÖRHOPPNINGSVIS har mitt D-vitaminvärde stabiliserats (får svar om nån vecka), men det där jäkla LUGNET liksom, hur fixar man det?

Bilden är lånad från nätet.

Jag är Stress-Agda nummer ett. Springer till bussen, springer till pendeln, jobbar alldeles för fort och hetsar upp mig över människor omkring mig (hatar att vara i stan, måste åka genom stan när jag ska hem eller till jobbet). I'm working on it, men det är helt klart svårast av allt. Det och att inte äta choklad.

Jag har bara berättat om de här planerna för EN ENDA VÄN i verkliga livet, och hon blev liksom gravid på första försöket efter ett glas vin samma kväll som de bestämde sig för att börja skaffa barn, så... Har ni några sånna där guldkornstips på lager? Typ nån häxdryck som får fertiliteten att blomstra och eller/lugnet att ramla ned över en?

Årets boktipsare.

Kanske är det jag (blink, blink) eller kanske någon annan? Oavsett så tycker jag att ni som gillar böcker ska vara med och nominera Årets Boktipsare.

Jag gillar verkligen tävlingar som har med böcker att göra och har en känsla av att vissa av er andra också gör det. Mina boktips finns förövrigt under etiketten Film och Böcker.

Jag är inte så mycket för tavlor, men den här!

Igår gjorde jag något helt nytt: Jag köpte en tavla av Benny Ekman, den typ enda konstnär jag egentligen gillar och vars utställningar jag brukar gå på när han ställer ut på Galleri Greger på Söder i Stockholm.

Jag blev kär i The Black Braid så fort jag såg den, och trots prislappen blev den ganska snabbt min. Jag ser den sitta ovanför soffan och skicka positiv energi till mig långt efter att hålet i plånkan har läkt. Egentligen gör den mest bara hål i mitt sparande, och vad gör det om hundra år? Eller ens ett år?

Fotot är lite B eftersom jag tog det snabbt med Iphonen, men ändå - så himla fin. Aj löv it.

Blogaward(s).

Jag har fått den här awarden i veckan av både Joanna, Trillingnöten och Maria Engelwinge. Motiveringarna är så fina att jag blir totalt rörd. Aldrig att jag kan sluta blogga så länge jag har er.

För awarden ska man svara på fem frågor som jag kanske inte tycker är de allra roligaste, men det är rätt kul att läsa andras svar på dem.

1. Varför började du att blogga?
Jag började blogga 2006 (innan det på Lunarstorm, haha) då bloggandet var rätt nytt eftersom jag alltid har älskat att skriva. Att blogga märkte jag snabbt var ett perfekt forum för att få feedback, likasinnade vänner och få uttrycka känslor och åsikter relativt anonymt. Tillslut blev min blogg helt o-anonym och hela släkten läste den, och även om jag först tyckte att det var jättekul med massvis av läsare som kände mig så började det begränsa mig. Jag ville skriva om osäkerhet, mitt förflutna, ex, rädslor och ångest, men det gick liksom inte. I våras bytte jag därför domän till den här och meddelade bara vissa att det var jag och ingen vän "IRL", familjemedlem eller släkting känner till den. Jag bloggar även om böcker för en nättidning på Västkusten tillsammans med en gammal brevkompis eftersom jag inte bara älskar att skriva utan också att läsa (som ni nog har förstått). Jag uppdaterar alltid min Läs-lästa under rubriken "Lästa 2011" till höger.

2. Vilka bloggar följer du?
Se listan till höger. Dax att uppdatera den snart igen, dock. Har en hel bunt jag vill lägga till och möjligtvis några som jag kan ta bort eftersom jag inte har någon relation med dem. Tvåvägskommunikation föredras (förutom självklart när det gäller storbloggarna).

3. Vilka favoritfärger har du?
Olika på olika saker. Älskar t.ex. rött i inredning men inte på kläder. Blå, grön, lila.4. Vilka

4. Vilka favoritfilmer har du?
Det stora blå och Den oändliga historien.

5. Vilka länder drömmer du om att få besöka?
Har inga sånna där jättedrömmar längre. De jag verkligen drömmer om att besöka åker jag till, som att vi t.ex. ska till Hawaii i februari. Vill gärna åka till Australien också, men jag har fått för mig att jag egentligen inte vill åka dit utan bo där. Jag åker ofta tillbaka till samma ställen igen eftersom jag alltid saknar mina utspridda vänner (t.ex. på Puerto Rico i Karibien där jag har bott). Irland vill jag förresten väldigt gärna till, kanske i vår? Det kanske låter kaxigt, men jag har rätt god ekonomi eftersom jag både tjänar bra (tycker jag), är väldigt ekonomisk och dessutom typ inte har några (onödiga) utgifter - förutom resor och böcker. I framtiden hoppas jag ju som ni vet på att ha både hus och barn, och då blir det såklart andra bullar.

Mina fem nomineringar (fast egentligen får jag väl ge 15?):
Linnea i USA: Jag älskar hennes blogg och superdiggar henne som person. Hon är en enorm förebild när det gäller träning och att ingenting är omöjligt, har vettiga åsikter och en hund som behöver tandställning. Hon har just flyttat med sin man Sockerbiten från inskränkta Alabama till Denver och skriver om allt mellan himmel och jord. Om USA, om träning, om hemlängtan, kulturkrockar, sin hund och kärlek.

Trillingnöten: Hennes inlägg, som tagna från en chokladask eftersom de handlar om allt mellan himmel och jord, kommer som på beställning först av alla svenskbodda varje morgon. Om ett nytt inlägg inte skulle finnas där skulle jag nästan bli orolig att nått hade hänt. Den här bloggen är en av de första jag läser varje dag och jag gillar hennes personlighet som bara den. Hon har massvis med vettiga åsikter, en amerikansk man som jag inte vet någonting om men är jättenyfiken på, en supersöt dotter och jobbar som lärare i en svensk småstad. Hon har en jädra diciplin, läser en massa böcker och verkar veta precis vad hon vill.

Cinderalley: (Varför känns det som mina nomineringar plötsligt har tema USA..?) En snygg, cool, supertatuerad Stockholmstjej som drog till San Diego och sedan träffade kärleken med magrutor, gifte sig och stannade kvar. Hon åker på festivaler, har ett bra jobb, dricker flera liter vatten per dag och är vegetarian, och har just flyttat från ett hus till ett annat. Kan tilläggas att jag fick en chock när jag upptäckte att hon är sex år yngre än jag, det hade jag aldrig, aldrig trott. Hon bloggar ärligt och rakt och alltid med välskrivna inlägg. Like, like.

Morran och Omvärlden: Det här blir nästan en kärleksförklaring till Hanna Lans. Hanna, kära Hanna, den dagen då du lämnade en första kommentar i min blogg angående min bok som just var klar, så var det som om en helt ny bloggvärld öppnades för mig. Det var genom dig jag hittade så många likasinnade. Du är min förlagsguru och inspiration till att ge ut själv. Förutom att jag gillar din bok Som någon annan bäddar så gillar jag dig som person; du verkar vara otroligt stark, modig och rättvis. Jag kan tänka mig att du är en såndär supervän som gör allt för en, men blir du förbannad blir du förbannad och då åker alla kort fram på bordet. Ärlig och rak, precis som jag gillar.

Sagan om Ingen: Som egentligen är sagan om Någon jag tycker verkar asball. Hon bor i Tyskland och har just separaret från sin kille efter tio år, har (i mina ögon) drömjobbet och verkar allmänt sund, ball, driftig och bra. Hennes inlägg är alltid tänkvärda och innehållsrika om samhället och hennes liv. Nästan på allt vill jag bara skriva under på.

Sen gillar jag verkligen ALLA bloggar som jag har på min lista, annars skulle de inte finnas där.

Without you my blog is nothing, nothing at all.

Uppdatering i manusvärlden.

Nu har det snart gått en månad sedan jag skickade mitt manus till tretton olika förlag. Jag har fått tre svar, alltså tre refuseringar, och två lämnade personliga kommentarer och tipsade om andra, specifika förlag. De skrev båda att de tyckte att mitt manus var intressant, men det ena tackade nej av ekonomiska skäl och det andra för att de hade planerade utgivningar i ettochetthalvt år framöver.

Jag väntar alltså svar från tio stycken, och även om jag vet att chansen är minimal att bli utgiven så går det ju faktiskt att ge ut själv. Hanna Lans skrev nyligen ett inlägg med jättebra tips om egenutgivning och hon har ju själv gett ut sin debut Som någon annan bäddar på eget förlag, så hon vet vad hon snackar om. Jag är very sugen på att göra detta. Sparade pengar, vilja och engagemang finns. Hoppas bara att det finns några där ute som faktiskt kommer köpa den...

Och under tiden kan jag ju roa mig med Desirée Fredlunds positiva Refuserad, en typ handbok i att inte ge upp, samt tänka på det Frida Skybäck skrev i Debutantbloggen den 29 augusti: Hur många förväntar sig att en idrottskvinna ska vinna guldmedalj första gången hon tävlar?

Accept it, get over it and learn from it. Vägen till framgång är att ta sig förbi misslyckanden, eller hur?

Två beroendeframkallande appar.

Jag blev inspirerad av Egoistiska Egons inlägg om appar eftersom jag själv numer är totalt beroende av min Iphone 4 (som dessutom jobbet bekostar med fria samtal och fritt internet):

Wordfeud: Alfapet online. Jag som har spelat på riktigt med min mormor i alla dessa år och suttit där och blivit rastlös när det har varit mormors drag och hon har suttit med näsan i svenska akademiens ordlista och tänkt och tänkt och tänkt, är helt överlycklig av denna app. Att få en liten pling när motparten har lagt sitt ord, kan det bli bättre?!

Runkeeper: Så sjukt bra! Bäst är att den inte går att lura eftersom den styrs av GPS. Alla aktiviteter lagras och man kan se både hastighet och karta. Nu använder jag ju inte den för allt jag gör, men för promenader med avsikt att motionera samt löppass är appen guld. Måste dock säga att jag inte har sprungit på några veckor nu *hosthost*.

Tips på gratis favorit-appar?

Och sist men inte minst: TACK för feedback på förra inlägget. Jag behåller mitt bloggnamn ett litet tag eftersom de flesta tycker att det är okej, även om jag gillade de förslag som kom.