onsdag 13 april 2011

Från hopplös till hoppfull, Im getting there.



Flå't att det här mest blir en sjukdomsblogg, men jag är så GLAD över min medicin, jag hyser så stora förhoppningar om ett HELT NYTT LIV! Och jag som liksom trodde att det var såhär det var, livet över trettio, att hur mycket jag än tränar så får jag bara mindre muskler och mer fett (något INGEN har fattat när jag har sagt det innan!), ondare i skelettet och blir tröttare, tappar mer hår, grinar för ALLT, mår illa och är yr. JAG KOMMER FÅ MITT LIV TILLBAKA, FATTAR NI GREJJEN?! Jag har mått såhär i princip sen jag flyttade hem från Karibien igen, och det är liksom alldeles för många år sedan nu (2003). Apotekaren igår fick mig nästan att börja grina igår när hon sa "men, du är ju så UNG" och drog efter andan när jag sa mitt i princip obefintliga D-vitaminvärde och hämtade ut receptet.

Håll tummarna nu där ute för att medicinen hjälper. I will know om ungefär fyra månader.

12 kommentarer:

pim sa...

hoppas verkligen det hjälper. men att det tar fyra månader? jag har varit hos läkare idag med min mage så nu får vi hoppas vi blir bra båda två:)

Sus sa...

Hoppas det vänder.
och man måste inte förfalla efter 30... eller, ptja.. livet är vad man gör det till, för mig har det iallafall gått precis tvärtom. Jag har aldrig varit i såhär bra och varit såhär energisk och livslusten är på topp.
Om det sen är för att jag var i riktigt bad shape som yngre låter jag vara osagt.. ;)

Anonym sa...

Som jag just skriver i mitt inlägg så är jag ju sjuk, inte förfallen;) det järnklätt bli super. Och pim ja, 4 mån eftersom jag inte bara har lite brist utan i princip noll så att det har påverkat hela min kropp med muskelförtvining osv så tar det dessvärre inte bara en natt att bygga upp allt igen. 4 mån är ingenting jämfört med hur länge jag at haft detta, och det lär ju bara gå uppåt från och med nu! Hoppas ditt läkarbesök går bra pim. jag ska lämna prover imorn igen. / duktiga

Anonym sa...

Och att "livet blir vad man gör det till" kan jag inte hålla helt med om. Jag är ju sjuk och det är inget jag har kunnat styra över på något sätt./ duktiga

Ylva sa...

Läser ditt inlägg och tårarna börjar flockas i ögonvrån. Tänk, du kommer få ditt liv tillbaka!

Jag har själv mått dåligt under flera, flera år och för två år sedan fick jag så äntligen min diagnos och efter en enkel behandling som visserligen kräver kompletterande behandling resten av livet så mår jag nu bättre än jag vågat drömma om.


Du kan inte ana hur lätt allt kommer kännas så småningom!

Duktiga Tjejen sa...

Ylva; tack för din kommentar! Vem är du, vilken diagnos har du och vilken hjälp fick du? Har vi samma? Jag har så många frågor, så få svar... Jag hoppas att du hör av dig igen.

Anabanana sa...

Det är nu det vänder! Hoppet har ju dykt upp och det lär ge extra styrka, det här kommer att fungera för det känner jag i stortån!

Underlandet sa...

Wohooo! Livet tillbaka!

Duktiga Tjejen sa...

Weee! Kommer känna mig som 15 igen;)

TRÄNINGSLYCKAN sa...

Håller tummarna!

Och jag känner igen mej i hur du tänker efter att ha gått med en flera år gammal twar-infektion i kroppen - inte konstigt att kroppen inte svarat så bra på träningen! Det är alltså i år som vi börjar vägen till toppformen på riktigt, haha! Nu kör vi!

Duktiga Tjejen sa...

Träningslyckan: <3 this is the year!

Brave New Life sa...

Hej! Jag har/har haft också D-vitaminbrist, jag låg på 20 men mådde inte alls lika dåligt som du. Du har kanske undersögt det här område mer än jag så jag undrar om du vet varför du har fått det? Jag har tänkt att mitt beror på solbrist och för mycket solkräm, men när jag läser att du har bott i soliga länder så tänker jag om det är möjligt att man liksom har ett fel som gör att man inte kan aktiverat d-vitaminerna. Om du förstår vad jag menar :)Det var bra att jag kom förbi din blogg för jag har fått ont i skelettet igen så jag får kolla upp mina värden.