måndag 8 augusti 2011
Hej Bullen.
När jag gick på högstadiet satt hela jäkla landets ungdomar bänkade framför tv:n varje vecka då ett nytt avsnitt av Bullen visades. Ni minns väl själva alla spännande diskussioner och sedan programmets höjdpunkt; veckans brevfilm.
En dag hände det mig. Bullen ringde upp och frågade om jag ville vara med i en brevfilm. Jag! Det kändes ungefär som att vinna på lotto! Jag kom till inspelningsscenen en solig dag i vita jeans och batikfärgad t-shirt (det var relativt inne då) och totalt osminkad eftersom jag inbillade mig att de skulle fixa till mig. Det gjorde de inte, och jag tvingades sålunda vara all natural medan jag tydligen skulle spela rollen som skolans coolaste och mest populära tjej. IIK! Jag var "tjejen som inte hade skrivit brevet":s bästa kompis och var med mest i bild av alla. Min "bästis" var så "otroligt avundsjuk" på mig (min roll) eftersom alla killar gillade mig, och dessutom var jag bäst i stallet eller nått. Vi filmade i två dagar och jag fick 500 spänn, vilket jag tyckte var lite snålt, men vad sjutton, det var ju kul och hur ballt som helst.
Mindre kul var dagen efter programmet hade visats. Precis HELA min skola hade som vanligt suttit bänkade framför Bullen och sett mig spela populär. Jag gick runt röd som en tomat hela dagen och ångrade mig nästan. Men bara nästan.
Bullen var både början och slutet på min filmkarriär. Jag gillade aldrig att spela teater, trots att jag tog lektioner under sex år och var med i en massa pjäser. För min granne Viktor, som var med i en annan brevfilm efter mig, gick det bättre. Han blev Melas i serien Spung och fortsatte på samma bana.
Men nu, nu vill jag skicka in ett brev: Kära Bullen, ja är så otroligt avundsjuk på den här babyboomen i både bloggvärlden och IRL. Jag vill vara enbart glad för allas skull, men det är rätt svårt när jag har gått runt i minst ett år och halvt längtat ihjäl mig efter bebis och tiden bara går. Jag vet att jag inte är lastgammal, men jag fyller snart 31 och jag är mer än redo både mentalt och praktiskt, däremot är Monki inte det.
Så, kära Bullen, hjälp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Först: åh, haha, kan verkligen se framför mig att det inte var tokroligt att komma tillbaka till skolan efter att ha spelat "populär" i Bullen..! Man vill ju bara krama om ditt tonårsjag efter att ha läst det där.
Sen: Måste vara sjukt jobbigt att vara sådär beredd och bara vänta. Jag är ju inte Bullen, men har ett tips ändå: Tvinga Monki att lyssna på David Batras sommarprat från förra sommaren, eller kanske förrförra. MYCKET tänkvärt inom området att "inte vänta för länge" innan man börjar försöka skaffa barn. (!) Värt ett försök kanske? :)
(Ännu senare: Å, du läser Niceville, är den bra? Ska läsa den så fort jag läst ut En dag av David Nicholls.)
Jag är också sjukt redo... Men jag har inte ens nån kille att diskutera saken med så det får väl ligga på hyllan ett tag, haha. Ska hälsa på en helt nyfödd liten bebis i helgen och jag är nästan rädd att jag ska försöka kidnappa honom... Är jag singel när jag är 35 blir det nog en resa till Danmark!!
Johanna: tack för dina ord! Niceville är sjukt bra hittills, har läst halva. Är imponerad. Läs den! One Day var mysig förövrigt, gillar Nicholls.
Monki påvekas förövrigt inte av vad någon säger utifrån. Han är lite speciell, lite aspbergers sådär...
Jojjo: uff, det är jag och du kvar då, men flera av mina vänner som var singlar träffade sedan killar och har redan barn medan vi knappt hann flytta ihop... Hur gammal är du om jag får fråga?
När man kommer till den frågan (barn) så är det nog lätt att man kanske är lite i otakt, ena är redo och andra inte...
Svårt det där. Det är nog inte så mkt mer att göra än att prata om saken.. om o om igen.
/Sus
Finns inte DIN bullenfilm att få se någonstans? :D /Sus
Sus: Vi har pratat om det i snart två år...men vi får se. Hoppas jag slipper gå vidare pga detta, det vore så jäkla TRIST.
Ang. min Bullen-film, haha, jag har den på VHS... och den borde ju finnas i deras arkiv nånstans :)
Vi var också i otakt.. han ville, inte jag. Det tjatades ett tag sen jag jag med mig sådär sakta...
2:a barnet fick han tjata 2 år på. :) Nu har han nämnt en 3:e men nu är jag "No,no!!!" o skaffade snabbt hund, haha.. ;) /Sus
Haha, Sus, det kanske kommer ett tredje oxå, vem vet... ;)
Jag känner dock att tiden börjar rinna ut lite eftersom jag vill ha fler än ett barn och då kan man ju inte börja hur sent som helst liksom! Vi får se...
Uhh, vad jobbigt att vara i ofas! Snacka om stress eftersom tiden bara går och man inte blir yngre:( Hoppas han ändrar sig snart!
Hoppas jag med. Han värvar "snart" med "vet inte när" så jag vettesjutton...
Shiiiiiit! Jag var ju med i Spung jag!!!... visste inte att de fanns på youtube. Ojojojojoj, vad jag måste leta nu om jag finns med någonstans... (lovar att informera om jag hittar mig själv någonstans...)
Äsch, det fanns ju inte så mycket på youtube. Jag blev helt till mig där för ett tag. (jag var statist och var i bakgrunden hela tiden.. matsalen, fester osv. Hade varit kul att se).. o well...
Om youtube hade funnits på den tiden hade du säkert varit med och "min" brevfilm från Bullen funnits!
jakla ofaser!
Vad kul att du var med i sånt! Jag fick en sån underbar nostalgikänsla när jag såg trailern nu :) Wow. Bullen. Får mig att le.
Jag förstår vad du menar med bebislängtan...fast inte på samma sätt. Jag har ju redan ett barn :) Men är sugen på ett till. och det känns som ALLA är gravida just nu. ALLA. Ganska sjukt faktiskt...
Det måste vara oerhört svårt för dig att vara så redo och inte veta när Monki blir redo...Gah!
Ja, jäkla ofaser! Tack för att ni finns <3
Oh.. vilket fantastiskt bra inlägg!!! Att du varit med i Bullen!! ascoolt hahah. Jag känner igen det där med barn. Jag längtar också ihjäl mig men vågar nästan inte skriva något om det alls. Tror inte min marinsoldat vill ha barn någonsin och det är jobbigt att tackla just nu. Så just för tillfället hanterar jag det genom att inte hantera det och vara upptagen med allt annat. Är också 31, så jag vet precis.. Men jag har inbillat mig att jag kan vara 39 år när jag får mitt barn. Kanske att han är redo då.. KRAM
MissPkm:
Det måste vara riktigt svårt att stanna med en man som man älskar men som inte vill ha barn när man själv vill det! En kompis till mig hade en sådan kille... Men när han var 33-34 ändrade han sig och nu har de en treårig son.
Vad kul med Bullen! Jag och mina barn är också statister ibland och det är jättekul!
När det gäller barn var jag själv 31 när jag fick mitt första och min längtan bara kastade sig över mig. Från att inte varit helt säker på om jag verkligen ville ha barn rusade jag hem till min man och frågade om han ville ha barn. Jovars, typ, sa han.
Då sa jag att det i så fall var NU och så blev det! Vi hade grym tur som fick in en fullträff på första försöket - det trodde jag aldrig... :)
Joanna: kul! Fast jag var inte statist, jag var huvudrollen ;)
Du har antagligen en mer mogen kille än jag, lyllo dig...
Nej vad besviken jag blev, trodde det var din Bullen-film du lagt ut, haha!
Trist med det du skrev, att vilja så himla mycket men inte den andra. Knepigt! Jag/vi velar lite, tycker det är så skööönt att bara vara vi två och rå om oss själva men man blir ju inte yngre som sagt.
Hanna: hittade inte mitt klipp, hehe, men kanske kan leta upp en VHS, spela upp det och filma tv:n haha.
Visst är det skönt att vara själva, fast jag skulle tycka att det var ännu skönare att vara ett barn oxå... :)
Skicka en kommentar