Den här boken låg över 100 veckor på New York Times Bestseller-lista, förstår ni hur mycket det är? Helt galet. Jag läste ut boken igår och blev väldigt berörd. För det första hade jag ingen direkt kännedom om alla de tusentals judiska fransmän som deporterades (och mördades) i juli 1942, och för det andra så var historien om Sarah så himla sorglig. Och vacker.
Hela boken är en annorlunda och bortglömd historia från förintelsen varvad med nutid. Jag gav den 4,5 av 5 möjliga stjärnor och rekommenderar den verkligen.
Tidigare i år läste jag Tatiana de Rosnays Bumerang och tyckte att den var helt okej, men inte mer än så. Sarahs Nyckel däremot, me jättelike. Den finns som film också men jag tvivlar på att den lever upp till boken.
15 kommentarer:
Tack för tipset, jag lägger den till min lista och skickar ut en önskan om att dygnets timmar ska utökas.
Ja, det där om att dynget ska utökas kan va en bra grej. Och nu när jag har kommit igång att läsa även på vagnen till och från jobbet, inte bara ibland i sängen... näää då glömmer man boken!!
Jag stod och höll den i handen på en flygplats i våras men köpte den aldrig. Tror dock den får hamna på min beställningslista!
Har den boken också blivit film? Den låter bekant, men jag ska absolut köpa boken.
Herregud! Listan bara växer och växer! Fantastiskt roligt :) Kommer inte att vara utan bok på flera år nu!
Jag har sett filmen för ett tag sen och blev väldigt berörd, på alla sätt och vis. Kan tänka mig att boken är tre gånger bättre dock, fast så är det ju alltid.
TAck för att du påminde mig - den där boken måste jag läsa!
Gillar attni gillar boktips! :)
Jag läste den och blev lite besviken. Inte på de delar som handlade om förintelsen, men jag tyckte att Sarahs egen historia blev dragen i långbänk och inte tillförde så mycket. Förintelsen i sig, och vel d'hiv är så fruktansvärda i sig själva, att jag hellre hade läst endast om det.
Hanna: tror minsann att vi har rätt olika boksmak! ;)
Jag börjar misstänka att jag har olika boksmak än de flesta. Fast framförallt klarar jag inte av rosenrött skimmer och har aldrig gjort. Det var det jag vände mig mest emot vad gällde Sarah's Key. Slutet. Varför dra hennes eget kärleksliv ett varv till?
(Jag är född cyniker, jag vet inte varför jag drogs in i det där NYC-livet som blev till en bok ...)
Hanna: tycker dock inte att det var rosaskimmer i Sarahs Nyckel... Tvärtom...
Joanna: ok, ska spana in din blogg.
Spoiler alert för de som tänkt läsa boken: Det där amerikanska om att kvinnan alltid måste hitta en man, även om hon brutit upp från en annan. Att det aldrig får sluta på något annat sätt. Det klarade jag inte av och tyckte att det hade kunnat skippas.
Hanna: fast slutet var ändå öppet, i slutet blev de vänner inget annat. Att hon hittade en man är din egen tolkning ;)
Jag läste den för ett tag sen (gud det var nog länge sen egentligen, tiden går fort) och tyckte precis som hanna att den kunde va lite seg... Fast jag grät en himla massa så den berörde i alla fall.. Jag har funderat på att se filmen men jag kanska väntar tills den kommer till netflix
Skicka en kommentar