Igår gick min mamma och jag på promenad genom stan efter jobbet och hamnade på något ställe vid Mariatorget som serverade ljuvlig rödbets-sallad. Vi snackade om allt möjligt och det slog mig att jag verkligen är Tant Agda, fast utan barn och barnbarn. Vad gör jag egentligen på min fritid? Jag går i skogen, plockar bär, läser böcker, skriver, stickar och ser film. Typ. När jag var i din ålder och ni var hos er pappa brukade vi gå ut och dansa salsa, gå på bio och umgås hela tiden.
Sen frågade hon vilka jag umgås mest med just nu och jag ba eeeh *påmind om hur asocial jag är*, fast ändå umgås jag väl rätt mycket, eller? Mormor, pappa, kusiner och syskon räknas väl också som socialt umgänge? Men ärligt, jag umgås faktiskt. Det gör jag. Jag orkar bara inte lika mycket som innan och det har väl både med min D-vitaminbrist, stress och avstånd att göra.
Lider jag av mina ensamintressen? Nej, men när jag blir påmind känner jag mig alltid rätt dum, typ som att fråga ett barn som har ramlat om det gjorde ont - och barnet har inte ens tänkt på att det kan göra ont förrän man frågar, och då börjar det gråta.
12 kommentarer:
Jag tror sånt där går i perioder, hur social man är. När jag var ut med tjejerna i helgen och de ville gå från ställe till ställe ville jag mest bara gå hem till min bok.
Men umgänge med släkten är ju faktiskt också umgänge! Man väljer ju att umgås med de man vill träffas och tycker om?
Kram på dig!
Jag har väntat i flera år på att min asociala "period" ska gå över, istället verkar den bara öka... ;)
Det gäller bara att acceptera och uppskatta den! Känner ofta likadant men ibland är jag tvärt om, men helt klart är det övervägande att jag ofta nöjer mig med mig själv :)
Nu när du nämde dvitaminerna, så kom jag på en sak som jag har läst och tänkt att säga till dig. Jag läste någonstans att ofermenterade sojaprodukter, såsom tofu och sojamjölk hämmar upptaget av vissa vitaminer och mineraler. Nu kommer jag såklart inte ihåg vilka, d vitamin nämdes inte men jag tänkte på dig eftersom du skrev någon gång att du äter ganska mycket soja. Det har jag också gjort och jag har försökt undersöka saken noggrannare,asså ett ev.samband mellan d vit brist och soja men det har jag inte haft tid till. Det här blev lite snurrigt för jag borde sova nu istället för att läsa bloggar,men jag ville bara säga det till dig :)
Hanna: vald ensamhet är ju så himla skönt!
BNL: oj, måste verkligen forska i detta! Äter mkt soyaprotein, typ alltid soyamjölk osv... Ska börja leta info imorn. TACK!
Äsch, sån där är jag med. Räknade mina vänner nyligen. Tre stycken. En i Malmö, en i Karlshamn och en i NYC. Well, som du ser hänger vi med varandra ofta :p hahaha...men jag har också massor med familj och sånt. Och jobb och barn och läsintresse och träning. Jag orkar nog inte mer :) Jag är en stolt tant. Så är det!
Du kanske redan har hunnit med så mycket biotittande och salsadansande och träffanyttfolkande innan 30 års ålder att du nu är sugen på nya saker som att plocka blåbär, lösa korsord, konkonga med pojkvännen och producera några barn?
Jag är för övrigt också Tant Agda, fast i ett u-land så det får ett lite äventyrligt skimmer över sig på håll. :-)
Jag som var med på den tiden din mamma pratar om kan tala om att tillvaron nuförtiden är så mycket mer intensiv. Mycket stressigare. Vilket gör, tror jag, att man nu har större behov av att dra sig undan bara för att få lite lugn och ro ibland.
Trillingen: skönt att jag inte är ensam:D
Lena: Exakt så! När min morsa var 22 och 26 fick hon ju barn och var hemma, när jag var i den åldern var jag ute jämt. Det borde jag ha sagt. Ska säga det nästa gång.
Nilla: Så himla skönt att du skriver det! Undrar om jag ens kan säga det till min mamma dock...
Haha ja men bara du mår bra och trivs så är det ju ok! Man MÅSTE inte vara übersocial för att "ha ett liv". Jag mår så otroligt mycket bättre nu när jag bor typ i skogen och knappt träffar folk, det där med lugnet och tid för sig själv är underskattat. och du - jag gör precis samma saker på min fritid som du! Är i skogen, plockar bär och svamp, läser, skriver, stickar, virkar och ser på film. Love it!
Jag har alltid varit en ensamvarg. Men en social ensamvarg. Dvs jag är social när jag själv får välja. Däremellan vill jag helst vara ensam på en klippa vid havet och stirra ut i allting. Ibland med en bok, men oftast alldeles ensam med mig själv.
Hanna & Jojjo: Exakt. Jag är likadan.
När jag var liten fick mamma ibland tvinga mig att ringa kompisar på loven, jag hade kunnat ligga och läsa hela dagarna annars... eller gå runt i skogen och bygga dammar och leta kottar, haha.
Skicka en kommentar