söndag 2 oktober 2011

Det här med sömn.

Sedan jag kom in i "yngre medelåldern" (mammas ord: Dvs över trettio men långt kvar till fyrtio) har min sömn ändrats totalt.

För det första måste jag få somna exakt när jag har min sömnloop. Om något händer där som gör att jag inte får somna kan det ta hur lång tid som helst. Jag vaknar även alltid flera gånger under natten (vilket jag förvisso alltid har gjort).

För det andra, som är det jobbigaste, är att jag alltid vaknar snortidigt och försöker somna om igen. Sedan kollar jag på klockan, och den är runt sex på morgonen. Framåt söndagen kan jag ha tur och vakna strax innan sju. Detta oavsett när jag lägger mig på kvällen, men för det mesta somnar jag ju tidigt eftersom jag har vaknat så tidigt.



Jätteskönt att ha långa helgdagar framför sig, visst, men jag går ju runt trött mest hela dagen men kan inte sova, och har jag sociala grejer inplanerade känns de ofta stressande eftersom jag vet att "jahopp, då rök ytterligare chansen att bli utvilad inför en veckas jobb...".

Det kan förvisso tilläggas att det är sovmorgon att vakna halv sju eftersom jag i normala fall går till bussen 6:15 på vardagar, men ändå. Jag vill kunna sova åtminstone åtta timmar på helgen så länge vi inte har barn, men det går fan inte. Hur gör man? Dumma Tant Agda-fasoner.

Det kan också tilläggas att båda mina föräldrar är likadana. Jag är jättelik min farsa, men jag hoppas att jag ska slippa hans sömnutveckling: Han vaknar numer alltid innan fem på morgnarna. Oftast runt fyra. När han än lägger sig. Förr somnade han ändå runt tio, men nu kan han liksom vara uppe till midnatt och ändå är han uppe före tuppen.

Helt okej om kroppen inte behöver mer sömn, men att gå runt trött är rätt jobbigt.

17 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Jag är totalt sömnstörd. Har jag tur får jag sex timmars sömn, men då har den alltid varit avbruten av det ena eller det andra. Det tar löjligt lång tid för mig att somna om oavsett när jag vaknar till. Sovmorgon är knappt att tala om. Imorse sov jag nästan till kl 8.30. Wow, liksom. Jag har behvöt medicin vid flera tillfällen för att jag faktiskt inte somnar alls ibland. Inte en ynka minut på flera nätter. Då blir man zombie tillslut. :(

emma sofie w sa...

Jag är också helt jävla sömnstörd, så fort jag blir det minsta stressad så slutar jag sova, fruktansvärt irriterande. Det funkar ett par nätter/dagar, men efter några veckor är jag alltid nära på att bryta ihop. Det är så fruktansvärt jobbigt att alltid gå runt och vara trött.

Johanna sa...

Det där verkar så himla himla jobbigt och när jag läser inlägg som detta blir jag så tacksam över att jag själv kan sova var, när och hur som helst. Jag skrev på Egons blogg härondagen att jag och min kille brukar ställa alarm mitt i natten för att få somna två gånger, på den nivån är det liksom.. Är känd i min kompiskrets för att aldrig bli trött mot min vilja, men att kunna somna på två sekunder när jag väl lägger mig ner. Känner mig så sjukt bortskämt med detta (peppar peppear).

Hoppas du hittar ett sätt att kunna somna om, det är ju så jävulskt skönt att göra det!

Anneli sa...

Innan barnen mådde jag bäst när jag sov 9 timmar per natt. Nu sover jag sällan mer än 6-7 timmar ofta mindre. Mest beror det på att jag är en kvällsmänniska som måste gå upp tidigt på morgonen :)

Trillingnöten sa...

Vad skönt att inte vara ensam! Jag vaknar också väldigt tidigt på helgerna också...vanligtvis vid fem på vardagar, men aldrig senare än sju på lördag och söndag...jag lägger mig nästan alltid tidigt (nästan aldrig senare än elva på kvällen), men det är ju inte alltid så kul! Är också trött på dagarna ofta. Hmmmm...har ingen bra kur tyvärr!

Duktiga Tjejen sa...

Ingen kur alltså? Blä. Det är väl så jag är bara. Tycker det är onödigt och dumt att veta att om jag lägger mig efter midnatt vaknar jag ändå samma tid = vill inte vara uppe sent. Imorse vaknade jag 5:30 av mig själv ändå, trots att jag borde vara tröttare efter helgen...

Är avis på Johanna här ovan, precis så är Monki också. Orättvist. Fast vänta bara, du är ju inte i yngre medelåldern än... saker kan ändras ;)

Stoffe sa...

hua jag vet hur det är.
jag har en mamma som vaknar klockan 04 och börjar.ordna luchlåda till familjen. Är det sunt att vakna så tidigt. nej fy 08 är min magiska.hräns :D

Tears and Pearls sa...

Jag har otroligt svårt för att somna. Det spelar ingen roll om jag bara får 5 timamrs sömn per natt, (jag kan vara jättetrött...)jag kan ÄNDÅ inte somna i tid kvällen/kvällarna efter. Men när jag väl har somnat, (speciellt på helger) då kan jag sova hur länge som helst. Samtidigt vill jag inte ta sömntabletter, men funderar på att gå till hälsokosten o kolla...

Husfrun sa...

Så där har det blivit för mig också. Jag har aldrig varit kvällsmänniska men nu vaknar jag dessutom allt tidigare om morgnarna. Inget fel i det om jag bara håller den dygnsrytmen alltid. Problemet är att min man har en helt annat dygnsrytm så vi är inte synkade alls. Och det är trist.

Duktiga Tjejen sa...

Ligger något med detta i åldern alltså. Och många verkar ha svårt, mycket tråkigt. Jag vill inte heller ta pills.

jenny sa...

Ja, jag tror absolut att det har något med åldern att göra. När jag var yngre kunde jag LÄTT sova till 14 på dagarna. Nu kan jag inte sova om jag ens kommer hem 6 på morgonen, då blir det högst 2 timmar och sedan upp.

Vad jag har märkt också är att jag är mer lättstörd. Vaknar jag av något under natten kan jag ligga och vrida mig i timmar efter det, förr var det bara att somna om.

Åh, jag hoppas att det här inte blir värre och värre ju äldre jag blir!

pim sa...

sån blir jag när jag jobbar. i fredags hade jag semester och vaknade fem...hrmm.. och var pigg,,,men det är ju för att jag vaknar då när jag jobabr och sen gör jag det sju dagar i veckan. jag har ju dock sömnproblem deluxe mellan varven men är van nu så jag blir ju inte jättetrött utan kan oftast fungera som normalt även om jag är konstant trött(vilket är irriterande). däremot är jag som min far behöve rmindre och mindre sömn ju äldre jag blir. om jag sover som en stock(vilket jav aldrig gör)så behöve rjag inte mer än 3-4 timmar...

De kallar mig Skrållan sa...

Låter nästan exakt som min kille. Han har faktiskt riktiga problem med sömnen: vaknar ofta, ofta på nätterna och måste äta eller gå på toa innan han kan somna om, plus vaknar alldeles för tidigt på morgonen fast han egentligen är trött och går sen som i en dimma resten av dagen. Tydligen har ungefär 15 procent av svenskarna ALLVARLIGA sömnproblem och ännu fler sömnproblem som inte påverkar dem så mycket, men som ändå är problem. Synd om människorna.

Duktiga Tjejen sa...

Pim och Skrållan: tror att det kan ha med jobbdygnsrytm att göra, samt ålder. Känner dock igen mig fett mycket i Skrållans kille, inte bra. Fast jag äter aldrig på natten. Ofta lägger jag mig på soffan och läser. Går jämt på toa.

MissPkm sa...

Hahahah... satt faktiskt också och funderade på min nya sömnvana för inte alls så längesen. Jag är helt övertygad på att jag ALDRIG heller kommer att få sovmorgon igen. Iallafall inte sova längre än till 8 på morgonen. Jag fattar INTE heller. Dessutom brukade jag kunna vara vaken hur länge som helst och fortfarande kunna utföra sysslor dagen efter - det är LONG GONE.. what the heck is going on???!!! Jag vägrar skylla på åldern, det måste vara något annat! xo

Duktiga Tjejen sa...

Stress? Imorse vaknade jag 4.30. Somnade 23. Samt vaknade 2 ggr på natten. Jippie.

MissPkm sa...

usch.. *kram*