Sedan jag skrev inlägget i eftermiddags har jag tänkt på Saga. Det känns som att hon finns där ute på riktigt någonstans och att hon skulle bli ledsen om hon läste att jag blev irriterad på henne. Kanske blir jag irriterad för att jag känner igen mig, men också för att hon är så duktig och löser sina problem. Det inspirerar mig samtidigt som det irriterar mig. Och Johan, han gör en taskig grej som jag inte skulle kunna förlåta så lätt som Saga gör, och därför tycker jag inte om honom. Jag tror inte ni kommer tycka så värst mycket om karaktärerna i min bok heller. Och jag avskyr mannen i Hanna Lans bok "Som någon annan bäddar". Kvinnan blir jag också irriterad på. Men det är nog lite meningen. Vi skriver om problem och jobbiga händelser, och karaktärer irriterar läsare. En karaktär jag hatar är mannen i Lolita, men jag älskar boken. Den hör till mina favoriter.
Vad jag vill ha sagt med är att det nog är en komplimang att jag stör mig på Saga. Då har hon en personlighet och starka drag som griper tag. Hade hon inte haft det, som karaktären enligt mig inte har i t.ex. Kadefors "borta bäst", då blir allting bara grått och jag kan inte ha en åsikt.
Boken passar kanske bäst om man har barn, och det har inte jag. Kanske hade jag förstått Johan bättre om jag haft det. Saga har iallafall inspirerat mig idag till att det dels är okej att börja om från början när man är över trettio, och dels till att det går att förlåta saker man aldrig trodde att man skulle kunna förlåta. Ingenting är så perfekt eller svartvitt som man först kanske tror.
Godnatt Saga.
5 kommentarer:
Kvinnan i boken "Som någon annan bäddar" är dessutom galet irriterad på sig själv. ;)
Som sagt; spännande.
Nu var det ett bra tag sedan jag tittade in här, men jag är impad av hur många modiga egenutgivare ni verkar vara :-). Får titta in lite oftare så jag inte missar din bok då :-).
När det gäller recensioner så kan jag förstå att det kan vara lite känsligt, speciellt om det är ens första bok. Dock tror jag ändå att det är bättre att vara ärlig, än att inte vara det. För hur ska annars författaren veta om recensionen är skriven för att vederbörande vill vara "snäll", eller om den verkligen var uppskattad? Alternativet är ju att inte recensera boken alls om man inte blir överförtjust i den.
Man kan inte gilla alla böcker och det behöver inte alls betyda att de är dåligt skrivna, utan helt enkelt för att man inte känner igen sig i karaktärerna, eller att man tycker att det exempelvis brister i trovärdighet etc. Det har hänt mig många gånger med böcker utgivna på traditionella förlag och det har väl helt enkelt att göra med tycke och smak tror jag.
Önskar dig all lycka till med din bok när den kommer ut! Och får som sagt titta in här lite oftare så jag inte missar den :-).
Jag tror de allra flesta blir lite irriterade på Saga emellanåt och det gäller t ex hennes sambo, hennes bästa väninna och inte minst henne själv. Och mig med. Det är ingen slump att jag låter hennes bästa väninna säga "Skärp dig, brudjävel!" med jämna mellanrum.
Sedan är ju en bok där karaktärerna inte utvecklas under tiden lite trist, tycker jag, så därför låter jag Saga göra just det. Däri ingår bland annat att hon förlåter sin sambo, även om jag inte tycker att det går så lättvindigt som du tycker, utan det sker i skuggan av ett större perspektiv, men det är nog en smaksak.
Bra att du tycker att hon HAR en personlighet i alla fall, för det måste ju vara bättre att störa sig på den än att inte ha någon...
Och en stor del av andemeningen i boken är just att ingenting är så perfekt eller svartvitt som man tror. Det får ju Saga verkligen klart för sig genom dagböckerna t ex...
Jag gillar verkligen andemeningen!
Skicka en kommentar