Om det sägs att året fortsätter likadant som det börjar skulle jag vara lyckligast i världen.

För liksom.

Dagarna runt jul hade jag så många gravidsymptom. Jag låg och surfade halva nätterna på dem och kände efter - mådde jag inte lite illa? Jo, men det gör jag ju jämt. Extra trött? Förvisso kunnat somna mitt på dagen vilket jag aldrig kan annars, men jag var ju ledig i två veckor så inte så konstigt? Ömma bröst, jo men jag skulle ju ha mens ett par dagar innan nyår.

Det som dock gav mig mest tvivel var att min temperatur gick upp en grad (37.5) och stannade där, och efter surfande läste jag att den går upp 0.5-1 grad vid ägglossning och sedan håller sig kvar om man är gravid.

Och så mensen. Som inte kom. Som blev en eller två dagar sen. Det är ju ingenting.

Jag kunde inte hålla mig. Jag gick till apoteket strax efter att jag skrev "2011 i backspegeln". Arg som ett bi på vägen för att jag kände mig lurad av min kropp, att den gav mig lite hopp á lá tänk om...tänk om jag är gravid?

Kom hem.
Kissade på stickan.
Grät konstant i tre minuter medan jag väntade på resultat.
Tänk om tänk om, även om den skulle visa två streck vilket den inte kommer göra, är risken för missfall ännu så enormt stor...

Resultatet visade två klarröda streck på en gång och är kvar än.
På två stycken med flera dagars mellanrum.

Och jag är gravid.

Så sjukt overkligt. Kan inte fatta det. Jag var konstant lycklig i ett dygn, men nu är jag  bara rädd. Trött, hungrig och rädd som fan.

(Bloggen är anonym, men de få som jag även har som vänner på Facebook osv - inte ett knyst, ok?!)