Imorse väcktes jag runt fem-snåret på soffan med lätt panik. Jag var övertygad om att ett brandlarm gick.
Det visade sig vara någon slags vårfågel som tydligen parkerat mitt utanför fönstret.
Tack gode gud för öronproppar säger jag bara. Jag är faktiskt lite orolig för hur jag ska lyckas sova med en liten unge sedan och aldrig mer få använda de där gula gudagåvorna...
9 kommentarer:
*asg* "parkerat" hahha, kan det hja vart koltrasten? ;-) kolsvart me gul näbb :D.
Jag tror man vänjer sig :) Å nog kan du använda dina proppar och Monki får rycka in :)
Så häftigt du är gravid!
Tänker alltid på er när jag ser den där klädbutiks loggan Monki, eller är det Monci? Hmm, minns inte..
Tack för ditt fina inlägg hos mej :) blev superrörd!
Kramar Å
hahahaha...men stackaren! Är ju inte van vid alla dessa vårtecken ännu :)
Får hoppas på en unge som min som sover hela nätterna igenom.. (eller nästan i alla fall)
men vårfåglar. Åh. det är ju underbart. nu är våren här.
Jag använde öronproppar när Nils hade blivit lite större, och det hörs igenom;) Brukar aldrig ha öronproppat men fick nåt fel på öronen med massa tjut och vibrationer och det blev bättre med proppar. Nu har jag dock vant mig vid att ena örat är lite....konstigt.
Jag använder öronproppar ändå! Blir så störd av alla småljud när de andra i rummet vänder sig o småsnarkar o suckar o allt vad de har för sig. Jag vaknar ändå fortare än sambon när sonen i andra rummet skriker, o bebisen bredvid mig är inga som helst problem att höra. Så behåll dina kära öronproppar du:D
Jag har hittills inte använt öronproppar men har nu tänkt på att de nog behövs..vår lilltjejs lungor måste ha växt något otroligt :D
Jag skrattar åt det o. jag älskar henne mer än allt annat- men gu´va hon tjuter ibland!
Åsa: Affären heter Monki, hihi! :)
Emma: Åh, vilken tröst! Det GÅR alltså. Jag har alltid trott att det är a big no-no. Vet att man hör igenom och så ändå (det gör jag ju redan idag) och sedan får man väl extra mamma-radar på sig också...
Jag hade samma nojja men var rädd för att bli tvungen att somna utan radioprat i öronen. Sen visade det sig att jag var så JÄVLA trött i början att jag inte hann stoppa nåt alls i öronen innan jag sov som en liten gris.
Härligt med en vårdrill på morgonen ;)även om uppvaknandet blev en smula abrupt, hellre en levnadsglad pippi än brandlarm! stor kram Bubbel
Skicka en kommentar