torsdag 31 maj 2012

Lite mer om det här med ren och skär medmänsklighet.

Exempel från kollektivtrafiken i Istanbul. De har hajjat grejjen! Gravida, små barn, skadade och äldre. Varför har vi inte samma skylt i Sverige?

Jag känner att jag vill skriva lite mer om det här med att resa sig för behövande på tunnelbanan. För naturligtvis tycker jag inte att alla kan stå förutom gravida. Jag menar att man reser sig för de som uppenbart ser ut att behöva sitta; gravida som gamla som barn som skadade. Jag har liksom blivit uppfostrad med att man erbjuder dessa sittplats automatiskt, de ska inte behöva fråga. Uppenbarligen är jag en minoritet i dagens samhälle, för annars skulle ju folk resa på sig. 


Det här är något av det jag  hatar mest med Sverige. Att respekten för medmänniskor helt enkelt saknas. Man vänder huvudet bort och låtsas inte se, ser om sitt eget hus. När en tjej blir gruppvåldtagen på tunnelbanan, ja då är det bara att gå därifrån och låtsas som inget har hänt. Fötter ska upp på sätet, det ska skrikas i mobiltelefoner om privatsaker som inte en jävel är intresserad av och man skiter helt enkelt i andra, varesig det gäller stort eller smått.


För mig likställs uppenbart gravid med behov av sittplats. De som mår tipptopp är en minoritet och kan ju då fint tacka nej till erbjudandet om sittplats. För mig handlar det mest om att jag vill skydda min mage. Jag vill inte stå packad som en sill och riskera att ramla, att folk ramlar in i mig och slår till magen. Förutom allt det där andra med svullenhet halsbränna hjärtklappning framtunghet trötthet osv alltså. 


Jag vill inte ens tänka på hur det kommer vara om en månad, när jag typ är höggravid. Jag har en kompis som är det och som jobbar i en vecka till, och en enda gång har en kvinna rest på sig i rusningstrafik och frågat om hon velat sitta. Min kompis började nästan gråta av tacksamhet.


För mig är det en självklarhet och en del av medmänskligheten att erbjuda behövande i alla kategorier sittplats. En sån liten gest som betyder så mycket. I många andra länder behöver man absolut inte be om detta, tvärtom. De är alla uppfostrade med det här som en självklarhet. Eller så kan man åtminstone hänvisa till de reserverade platserna för behövande.


Vad mer ska man säga? Så länge jag bor här måste jag väl acceptera det här klimatet. Men när jag inte är gravid längre, då tänker jag trotsa samhället och fortsätta vara artig och resa mig upp för uppenbart behövande.  En sådan liten gest kan göra hela dagen, både för tillfrågad och en själv.

32 kommentarer:

Jagger sa...

Här finns det sådana skyltar i bussarna och i spårvagnarna iallafall.. Metro åkte jag så lite i Hki så jag minns faktiskt inte.
Sen är det inte alla som stiger upp och erbjuder plats men förvånansvärt många gör nog det.

Förvånansvärt att det är lite tvärtom i Swe, man hade kunnat förvänta sig det omvända tycker jag?

Sofia sa...

And AMEN to that sister!

Jag håller med dig på alla punkter. Det är synd att det är så här i Sverige, och tyvärr tror jag inte att det kommer att bli bättre. Och kalla mig konservativ men jag älskar artigheten i England, även om den kanske inte alls är lika självklar här som den var för många år sedan.

När vi var och åkte skidor i Sälen så delade vi lift med en hög andra människor, och en snowboardkille satte sig brevid Reuben så att Reuben inte fick upp sina skidor på den dät stödgrejen för fötterna. Han fick ont och fick bad killen med snowboarden att ge honom lite mer plats. Snowboardkillen låtsades om som att han inte hörde, vände sig om åt andra hållet. Reuben blev skitförbannad då det för honom är så naturligt att man ser sig runt omkring och bryr sig om sina medmänniskor. Jag fick förklara att den svenska mentaliteten inte är riktigt likadann, tyvärr.

Bara en sådan sak som att köra bil i Stockholm tycker jag visar på hur lite respekt människor visar för varandra. Även om det bor nio miljoner fler människor i London och därav många fler bilar så är det mycket lättare att köra bil här i jämförelse med i Stockholm, för att man bryr sig om varandra ute i trafiken. Släpper fram och släpper in! I Stockholm kör dem bara på.

Jag är glad att jag har bott utomlands, man får så många fler perspektiv på det sättet! BRA att du kommer fortsätta trotsa och gå din väg, det behövs fler människor som du!

Josefine sa...

Under tiden som jag var gravid tyckte jag ändå att folk reste på sig ganska mycket. Det är sämre med hjälp med barnvagn då tycker jag. Ofta sitter folk och bara glor på en nära man försöker ta sig av/på. Och dummast av allt: ofta är det folk som själva skulle behöva lite extra hjälp (typ gamlingar, folk med kryckor, höggravida, andra med barnvagnar) som hjälper en. Men det finns också ofta andra som hjälper till såklart. Och då blir man ju skitglad.

tearsandpearls sa...

Nu bor ju jag inte i stockholm, utan i göteborg. Och det kanske kan vara så att göteborgarna är mer uppfostrade i att fråga sig fram än ni i stockholm. Det är nämligen lika fint att göra det, som att erbjuda sig någon ens plats. Självklart, om det skulle komma på en höggravid en varm sommardag, och pustar o stånkar, då skulle jag fråga om hon vill sitta. Men man kan inte ta för givet att bara för att man är gravid, får får man automatiskt sittplats. Öppna munnen och fråga.
Eller ställ dej och agera!!

Är det någon som sitter och skriker på spårvagnen tex ungdomar säger vi här nere i gbg till. Har de fötterna uppe på sätet, säger vi till..... Oftast.jag vet inte om ni uppe i stockholm är sämre på att agera, eller inte vågar säga till andra resenärer..... jag sade till 4 st ungdomar för ett par veckor sedan, en sen kväll att de fick dämpa sig, att de skulle tänka på sina medmänniskor och att de inte är ensamna på vagnen. Funkade utmärkt. Likadant när en kille spelade musik utan lurar. Säger man till på ett bra sätt brukar det oftast funka. Men ställer man sig och gnäller så blir det nog en motsatt effekt. Kommer det 3 st med barnvagnar i bredd, brukar jag gå rakt mot dem och inte flytta på mej. Vaddå? Ska de ta upp hela gångbanan? Istället för att gå tre på rad, bakom varandra.
Går man runt och gnäller på saker och ting utan att agera, hur ska folk ändra på sig då?
Visst, svenskarna kanske är lite för oartiga ibland, det håller jag med om. Men man ska inte dra alla över en kam heller. Bli glad när någon hjälper dej den där gången istället för att gnälla på de som inte gör det.
Alltså, man kan gnälla och svära på hur mycket saker som helst. Och det är oftast dem som inte säger något eller agerar som brukar vara värst.
Nu lägger jag ner denna diskussion, jag vet vart jag står. KRAM!!

Annika sa...

Sverige är ett jävla kallt land där var och en bara tänker på sig själv.
Här skrev jag om det, men då handlade det om döden:
http://casaannika.blogspot.com.es/2012/03/nar-nagon-dor.html

Duktiga Tjejen sa...

Tears and pearls: Om du behöver säga till sådär mycket är väl ni lika ouppfostrade i Gbg som i Sthlm? Jag säger alltid till, har inte någonstans sagt att jag inte gör det. Det är inte det som är poängen, poängen är att man fan inte ska BEHÖVA säga till om självklarheter eller fråga om självklarheter. Det handlar som sagt om medmänsklighet, respekt och artighet. Var ska man dra gränsen? Ska man behöva BE om hjälp om man blir överfallen? Bli GLAD om en enda person ser en en enda gång? Nej, här tycker vi verkligen olika. Jag tycker inte man ska behöva BE om medmänsklighet och respekt, jag tycker att den borde komma naturlig.

Och konstigt som sagt att det är reserverade platser för gravida i andra länder, det borde ju betyda att vi i Sverige har en säregen uppfattning jämfört med majoriteten. Jag är helt enkelt osvensk i denna fråga och får försöka acceptera att människorna i det land jag bor i faktiskt är svenskar och tänker som svenskar (som du), men jag gillar det inte i detta avseende ;)

Duktiga Tjejen sa...

OCH! "man kan inte räkna med att få sittplats för att man är gravid" - varför i hela friden inte då? Vem har bestämt det? Varför kan kan räkna med det till och med i Finland då men nästan bara inte här? Är vi gravida på något annat sätt i Sverige jämfört med andra länder?

tearsandpearls sa...

Nu kan jag ju inte sluta här: För det första, så kan du inte jämföra min kommentar, med att bli överfallen! Självklart ska du inte BE om hjälp om du blir överfallen, my god om du tror det att jag tror så. Sen, nej du kan inte ta givet att det FINNS en plats.... folk kanske står packade som sillar och inte kan röra på sig??? Nu är våran värld inte så som den var för flera år sedan, klart jag tycker att man ska ha medmänsklighet m.m men läget är inte så i dagen läge! Herregud, jag skulle vilja se att ALLA är snälla MOT ALLA! Det är bara att inse. Du kommer aldrig att få alla att tycka som du. Eller göra som du. Hur mycket du än försöker. Jag tycker NÄSTAN som du i allt, men jag agerar också. Och nej, jag gör det inte mycket. För det behövs inte alltid.

Duktiga Tjejen sa...

Att jag skrev om att bli överfallen i min kommentar har att göra med att jag skrev om det i inlägget, att folk här låtsas varken se eller höra varesig det gäller stort eller smått. Att resa sig är smått, att skita i att folk blir överfallna är stort. Men det grundar sig i samma brist på medmänsklighet, i samma märkliga uppfostran och kyla. Det är min poäng. Varför är det så i "våran värld" när den inte är så i andras världar? Hur har den blivit så? Varför har de tillochmed sånna skyltar i landet bredvid oss men inte här?

Jag vet att inte alla kan tycka som jag i den här frågan, och jag har ju ett val att flytta... Men jag tycker ändå som jag tycker och du som du tycker, och varken du eller jag kan få alla att tycka som vi. Men man måste ju få försöka. Jag tycker att det är hemskt att man ska tycka att det jobbiga är att ta sig TILL jobbet, inte själva jobbet, att folk inte ens erbjuder höggravida sittplats. Jag har alltid erbjudit uppenbart gravida sittplats, men jag har aldrig förrän nu fattat hur mycket det gör för den gravida, hur mycket krämpor man faktiskt har och hur läbbigt det är att behöva stå på tex en buss och vara livrädd för att den ska tvärbromsa, man ska slå i magen och barnet dö. Visst kan man be om ett sittplats, men jag kommer aldrig förstå art man ska behöva göra det eftersom jag är uppfostrad på ett helt annat sätt.

Colombialiv sa...

Jag håller helt med dig i den här frågan, DT! Jag trodde inte att det var så illa i Sverige, faktiskt.

SJÄLVKLART ska man bli erbjuden sittplats om man är gravid, precis som om man uppenbart är handikappad eller om man är gammal. Vad är skillnaden? Varför ska man behöva be om plats när man är gravid? Det handlar ju inte bara om foglossning och liknande, utan att skydda barnet i magen, och det behöver ju alla, oavsett övriga gravidkrämpor. Jag hade ju till exempel en sån där mönstergraviditet helt utan krämpor, men inte tusan ville jag stå för det.

Trillingnöten sa...

I love New York när det gäller detta! När jag var gravid fick jag sitta nästan jämt där. Till och med en supergammal man med käpp stod upp för att jag skulle få sitta!! Helt galet bra! Jag tycker också att det är vett att låta en gravid kvinna sitta, likaså äldre eller de som har synbara funktionsnedsättningar!

Linnéa i Colorado sa...

Så bra inlägg. När Casey hälsade på i Sverige så åkte han Lidingöbanan hem och en kille började skrika en massa saker till sin flickvän, kastade en ölburk så stänkte över en drös passagerare (rusningstrafik) och efter en stund så slog han sin flickvän i ansiktet. Ingen gjorde något trots att han uppenbarligen gjorde alla obekväma och var grym mot sin flickvän. Casey som inte ens ens pratade svenska då var den enda som reste sig upp och sa åt killen att det räckte och att han skulle kliva av tåget. Efter det var Casey som i chock, varför reagerade ingen? Vart var civilkuraget?

Det känns som om svenskarnas ständiga ursäkt är "hen kan vara drogpåverkad och galen". So what?! Man ska hjälpa till endå. Det är MITT ansvar att hjälpa dig om du är i en utsatt situation och i gengäld förväntar jag mig att du gör samma sak för mig utan att ifrågasätta.

(finns nästan inget som gör mig så irriterad som när andra människor tar upp gemensam yta, fötter på säten, musik utan hörlurar, sopor i vagnarna)

Jojjo sa...

Jag har blivit utskälld av en tant en gång när jag erbjöd min sittplats, för hon orkar minsann stå, vad trodde jag egentligen? Men jag fortsätter erbjuda min plats, oftast genom att fråga om de vill sitta för att inte "förolämpa" någon. Det jobbigaste är i de perioder när min rygg krånglar, minns när jag bodde i sthlm och helt enkelt inte pallade att stå långa tider pga sjukt ont. Det syntes ingenstans på mig (möjligen att jag gick lite konstigt men hur ska folk som inte känner mig veta det?) och jag skämdes när jag inte reste mig för andra behövande då. Dock finns det så många som uppenbart inte har något fysiskt behov av att sitta och det borde, precis som du säger, vara en självklarhet för dem att offra sin plats! Nästa gång kanske det är de som desperat behöver en sittplats?!

Jojjo sa...

Alltså först nu läste jag de andra kommentarerna och det här blev ju galet spännande (hej konflikträdsla, dags att utmana dig en vända)! Missförstå mig rätt nu, men har inte tearsandpearls en viss poäng i det hon säger - att man kan fråga om man möjligen kan få sitta om man har problem att stå, av vilken anledning det än må vara? Ofta när jag åker/åkt kommunalt sitter jag i min egen lilla värld utan att riktigt bry mig om omvärlden. Inte av ohyfs utan kanske för att jag är trött/läser en bok/lyssnar på musik/Drömmer mig bort. Jag kanske inte ens tänker tanken att det står en person som behöver sitta mer än jag för att jag är inne i min egen lilla värld - vem vet, det kanske inte ens syns på personen i fråga. SKulle då denna person fråga mig om de fick sitta skulle jag inte tveka en sekund. Jag har en vän med en funktionsnedsättning som går lite snett men som inte lider av det ett dugg. Han vill inte bli tillfrågad om sittplats, han vill bli behandlad som vem som helst. Jag tror att det kan handla mycket om det också, att inte vilja förolämpa folk/lägga sig i andras business. För vi svenskar är ju trots allt väldigt, väldigt försiktiga med att bry sig om okända människor vilket jag ofta tror handlar om rädsla.

Andra exempel: En man som satte sig på en trapp i centrala Gävle och började kräkas. Alla gick omvägar utom en butiksanställd som såg. Mannen hade fått en hjärtattack och klarade sig tack vara den butiksanställdas insats. Skulle jag ha gått fram? Jag vet faktiskt inte, jag tycker sjukdomar är fantastiskt otäckt. Skäms jag för det? Som en gris! Eller som den gången så min dåvarande sambo stod på balkongen och såg en man falla ihop på gatan. Ingen hjälpte honom. Han sprang ner och det visar sig att mannen är full som en alika. betyder det att han inte behövde hjälp? Han hade lika gärna kunnat få en hjärnblödning och att det var därför han sluddrade.

Precis som det är tragiskt att vi inte kan visa varandra mer respekt än så i Sverige, precis lika rädd är jag för att det nån gång är jag som ska falla ihop bland folk när jag inte har någon med mig och att ingen ska våga hjälpa mig. Det är sorgligt att det är dit vi har kommit!

MissPkm sa...

Kunde inte hålla med mer. Det är grotekst vad svenskar tittar bort och låtsas som om dom inte ser eller hör. Vi är verkligen oartiga! Jag säger till och med ursäkta om jag skymmer någons syn då jag går förbi en hylla i mataffären.. Medmänsklighet och uppmärksamhet är något som växer om det delas ut!! Fatta det liksom peeps!xo

Katariina sa...

Bra inlägg! Håller fullständigt med dig. Det har blivit fruktansvärt egoistiskt och buffligt i Stockholm. Alla bara tänker på sig själva och hur smidigt tex de själva ska komma fram. Skit samma att man råkar knuffa till ngn. Varje dag när jag står och väntar på T-banan, och då står jag så långt in mot väggen jag kan, kan jag ta mig sjutton slå vad om att någon måste gå så nära mig att jag får en tung väska i magen trots att man sett mig och mkt väl kunde sakta ner och gå lite ifrån mig... Samma sak för att komma ut/in ur t-banan, alltid är det ngn som ska tränga sig in först så att de i vagnen inte kan gå ut. Varje ggn får man säga till. Det borde inte ens vara så. Det är fel på folks uppfostran. Jag säger till varje gång och hjälper alltid gamla och gravida och ger min plats. Min kille som är från Kuba reagerar också på hur buffliga vi i Stockholm är. Och vi ska inte snacka om att gå i affärer...folk är som galna, sak riva ner allting. Varför är det så svårt att visa respekt, medmänsklighet och hänsyn till sina medmänniskor? Det skulle bli så mycket lättare och trevliga. Aldrig får man en ursäkta om någon klumpar in i en heller. Verkar vara väldigt svårt och dessutom bjuda på ett leende. Jag har bott många år i Frankrike och där är man artiga och håller upp dörrar och tränger sig inte före mm. Puh, jag blev arg bara att skriva detta.

Husfrun sa...

Kalla kalla Sverige med sin stela integritet. Fy skäms.

stoffisen sa...

Det är helt galet att folk inte tänker till när dem ser någon som exempelvis är i behov av en sittplats. Att en gammal dam, gravid kvinna etc ska behöva stå medan en person med friska tag ska sitta är helt galet. jag håller med, och detta inlägg var som pricken över i:et. Mer sympati åt folket! :)
kram

Duktiga Tjejen sa...

Colombialiv: exakt! Krämpor eller inte, man vill skydda sin mage, men det verkar Sverige inte har förstått och det förstår inte jag!

Trillingen: det påminner mig om Monkis pappa som när han en gång erbjöd sik sittplats åt en gammal man, som en station senare gav bort den till en supersnygg kvinna som klev på, haha! Det där med att gamla ibland kan stå alltså ;)

Linnea: Ja, det är helt sjukt!!

Jojjo: Kan helt klart köpa att man kan vara i sin egen värld, det måste ju alla få vara ibland, men om det väl händer något omkring en vaknar de flesta till... Och låtsas som det regnar. Om man har ont men det inte syns måste man ju be om hjälp och tycker heller inte man ska behöva resa sig, men ALLA har ju inte ont... Och visst finns undantag som hjälper till, dessa blir i Sverige omnämnda som HJÄLTAR medan det oftast är en självklarhet på många andra ställen. Ja, du har ju själv bott i USA så du vet väl :)

MissPkm: Exakt, i många andra samhällen är sen där artigheten liksom INBYGGD och något man knappt reflekterar över... Förrän den saknas!

Katariina: Håller med om allt! Tror det är därför jag avskyr att åka till stan så mycket. I många andra länder älskar jag det. Här är allt så respektlöst... Förutom att folk kan köa ;) Och så skönt att sånna som du finns! Hoppas jag hamnar i samma tunnelbanevagn som du nästa gång...

Husfrun :(

Stoffisen: Är dock övertygad om att det finns vett och etikett inbyggt i dig, från start. Det märks!

RackarTuss sa...

Het tråd det här - men så är änet angeläget också.
Åkte t-bana idag och i rusning och det var FULLT när en gravid tjej kommer in - jag hann inte resa mig för en kille hann före!
All kred till honom - hon blev glad och tackade :)

Duktiga Tjejen sa...

Rackartuss: Hurra för den killen! Helt klart finns det underbara undantag där ute :)

Joanna Björkqvist sa...

Mycket intressant det här... Det finns så många sidor av det...

När vi kom till USA i vintras var vi grymt jetlagade, för det är man ju alltid ett par dagar i början och efter en dag på stan var klockan 3 på natten i våra kroppar. Då åkte vi tunnelbana och det var eftermiddag där vi var. Min barn bara skelade av trötthet och var rent av tvungna att sitta ner, för att inte falla ihop, men jag, som var nästan lika trött, kunde inte med att fortsätta att sitta ner när äldre klev ombord, utan jag ställde mig upp och erbjöd min plats.

Jag kände, tänkte eller misstänkte att andra äldre som steg på längs vägen, tyckte att barnen var oerhört oartiga och nonchalanta som inte ställde sig upp, men som mamma kunde jag inte säga till dem, för de var så trötta... Fast kanske ingen förstod. Jag försökte medvetet babbla på lite på svenska så de runt omkring skulle förstå att vi inte kom därifrån och kanske förstå att det var jetlag... Löjligt, jag vet, men jag ville ursäkta mina barn...

Jag åker sällan kollektivt, men om jag gör det erbjuder jag ofta min plats, men faktum är att jag alltid är lite, lite rädd att det ska misstolkas. Att det ska verka som om jag tycker att jag är så stark och bra att jag minsann kan stå medan den andra, ja den andra kraken, uppfattar jag som svag och i behov av en stol... Konstigt, va?

Jag vill ju bara vara artig och snäll. För jag tycker att det är både fint och viktigt.

Anneli sa...

Du har helt rätt. Respekt mellan människor överhuvudtaget är det viktigaste som finns för att samhället ska fortsätta var ett trevligt ställe att vara på.

Sus sa...

Finnarna må vara både råbarkade och korta i tonen förutom då de skriker perkele, men jag har märkt en annan skillnad i finnars och svenskars beteende som kanske litegrann kan klassas i samma kategori. Jag har varit på 2 konserter i Sverige och en bunt i Finland. Varenda gång så har svenskarna tagit sig fram med vassa armbågar, knuffats och till och med hotat med stryk!
Då vi skulle på Rammstein i Finland och hade ståplatser och jag visste att vi skulle ganska långt fram så var jag livrädd att bli mos. Min karl som har gått på fler konserter sa att det är lugnt, att det inte är så i Finalnd. Och så var det.. inte en jävel som körde armbågen i ansiktet på någon annan eller knuffades. Hur lugnt som helst. (Ändå var publiken långt ifrån död, det hängde inte på det...)
Jag kan dock säga att det finns ett folkslag som är värre på detta än svenskar. Ryssar! Omg!
De knuffas något enormt och älskar att försöka kila förbi andra i köer.

Maria sa...

Amen såna där skyltar måste vi fixa ju!!
För mig är det en självklarhet att - de få gånger jag åker kollektivt - erbjuda min plats om det finns någon i närheten som ser ut att behöva den bättre. Jag gör mitt bästa för att pränta i det i mina ungar med!
Hoppas att du träffar på trevligare typer i fortsättningen!

Christina sa...

I San Francisco finns det säten reserverade för äldre och handikappade och det är lag på att resa sig och ge plats för dom och det funkar fint tycker jag. Gravida brukar också erbjudas plats. Men samtidigt är detta individualisternas land och jag blev nästan överkörd av en cykel igår som cyklade på perrongen fast det är förbjudet och han sa inte ens förlåt fast han nästan drog armen ur led. Här trotsar man gärna förbud istället för det är ens rättighet kan jag uppleva.

Vet inte om det har med varann att göra men vi svenskar är ju väldigt vana att bli omhändertagna av staten, att någon annan ska göra något och ingripa, så kanske spelar det en roll i detta fall också. Vi behöver inte ta hand om varandra för det gör ju staten....

Moni sa...

Istanbul? Jag trodde det var en skylt du fotat i Wien - vi har samma här :)

Bara Sara sa...

Ja de är ju verkligen ett sätt att visa respekt för andra att släppa sin plats till den som helt uppenbart behöver den bättre!!

Mammas machete sa...

Bra inlägg! Jag håller med många kommentarer. "Inte mitt problem" liksom. Det är rätt konstigt egentligen, svenskar har ju annars ett rykte om sig att vara solidariska (Fast det kanske bara gäller att ha ett fadderbarn på tryggt avstånd...) Vid mitt senaste Sverigebesök började en man skaka och trilla ihop på gatan. Fem personer gick förbi utan att lyfta ett finger. "Vågar ni ta honom?", sa en kvinna när vi la in honom i min kompis bil för att köra till akuten. "Han kanske är full eller DROGAD!". Det visade sig vara en hjärtattack, men han klarade sig. So what iofs. Hjälp behövde han ju oavsett. Jag blir så trött!
Till duktiga: Jag tycker du ska vara hård när det gäller att få sittplats. Säg helt enkelt "skulle jag kunna få sitta? Jag är gravid" på tunnelbana eller buss. Så gör många colombianska gravida tjejer när ingen vill flytta på sig. Om vi är fler i Sverige som vågar ta plats och pocka på våra rättigheter så kanske medmännisko(o)kulturen förändras på sikt?
Kram!

Svenny sa...

Du far skaffa en san har http://www.babyonboardbadge.co.uk/
Finns aven gratis pa tunnelbanan i london om du har vagarna forbi. Sjalvklart ska man inte behova fraga om en sittplats, suck. Hoppas att hela sverige laser detta inlagg och att alla far sig en tankestallare...

Bubbel sa...

JA - vilken smart skylt, såna borde vi verkligen ha!

nadia sa...

Ar fran Goteborg och led inte av en enda krampa under min graviditet. Inte bleb jag erbjuden sittplats men kande arligt talat inget behov av att sitta heller.
Nu bor jag i chile oc har ar det sjalvklart att man reser sig upp bade for gravida, gamla o folk med sma barn. Det spelar ingen roll hur fullpackad metron eller bussen ar. Ofta ar det sa att nagon som ser en gravid kvinna stiga pa, kan knacka en sittande person pa axeln. Den sittande vander sig da om och reser sig fran sitt sate. Nagot sadant skulle ju aldrig handa i Sverige. Att man knackar en okand sittande manniska pa axeln for att denna skall resa sig.
Aven pa banker far gravida och folk med sma barn ga fore i kon. Ibland kan jag tycka att jag som inte hade en enda krampa inte hade storre behov av att ga fore i kon an nagon annan, men det betyder ju inte att det finns dom som har deT.

Jag har en teori; jag tror att den svenska oviljan att se och hjalpa sina medmanniskor till viss del beror pa det trygghetssytem vi har. Vi betalar skatt for att dagis och alderdomshem skall ta hand om vara sma och gamla, sa varfor skall jag som individ behova gora nagot? Jag har ju redan gjort ratt for mig genom att betala skatt.