onsdag 9 maj 2012

När någon ringer på dörren.

Eftersom jag är sjukskriven har jag märkt att det här händer lite då och då mitt på dan. Jag brukar aldrig ens gå upp och kolla vem det är, jag skulle ändå aldrig öppna iförd morgonrock med håret på ända. Man har ju dessutom hört om galningar. När jag bodde ett år i Spanien för  tio år sen (!) var det en våldtäktsman som ringde på hos ett tjugtotal tjejer och låtsades vara rörmokare. Om de inte öppnade hällde han in vatten under dörren så att de öppnade. Man kan nog säga att det skrämde mig for life.


Idag när det ringde på nyss ville jag ändå kolla vem det var, men när jag kom fram till dörren såg jag bara ett halvt huvud på väg ned för trappan. Vem ringer på och väntar typ fem sekunder? Det är ju bara i filmer som man hinner öppna dörren på tre sekunder. Har ni tänkt på det? Polis ringer på dörr på villa bestående av tvåtusen kvadrat och hemmafrun öppnar direkt. Vad är det för mening att ha ett sånt stort hus om man sitter på en stol vid ytterdörren hela tiden?


Iallafall. Jag öppnar aldrig. 

10 kommentarer:

Villa Frejas bokblogg sa...

Det är bra.
Själv går jag nog till överdrift när det ringer ett, för mig okänt nummer, och jag måste googla det innan jag vågar svara. Då har förstås personen ifråga hunnit lägga på för länge sen och jag måste ringa upp.

Bubbel sa...

Själv brukar jag kolla i titthålet och sen öppna, har hittills inte råkat ut för nåt hemskt men jag kanske är naiv eller bara haft bonntur!:)

Josefine sa...

Haha... trodde att jag var ensam om detta asociala beteende. Jag stelnar till, smyger upp och tjuvkikar genom nyckelhålet. Öppnar bara om det är nån kompis till Stella. Eller vår granne. Är lite skraj sen "BAbyface" härjade några dagar under min föräldraledighet här i Gbg.

Joanna Björkqvist sa...

Jag öppnar alltid! I alla fall om det är på dagen eller kvällen. Om klockan var tre på natten skulle jag antagligen fundera lite, men jag har alltid öppnat.

Ibland står det någon utlänning från Irland eller Polen (oftast är de därifrån säger polisen) och som vill asfaltera eller städa taket åt mig. En annan gång en som vill sälja kort för handikappade. Ibland en polis som vill berätta att närmaste grannen haft inbrott en timme tidigare. Andra gånger Jehovas vittnen som vill frälsa mig. Eller vad de nu vill egentligen. Det är alltid ett äventyr att öppna dörren.

Jag förstår att folk är rädda ibland, men jag har bestämt mig för att inte vara rädd i mitt eget hem. Det beslutet fattade jag när jag var 13 och hörde ljud överallt när jag var ensam hemma. Det var FÖR jobbigt. Jag fick fatta ett beslut och det gick faktiskt. Jag har aldrig varit rädd eller ens det minsta nervös efter det. Inte ens när jag är ensam hemma med mina barn. Inte ens när de var pyttisar.

Mitt hem är min borg.

Colombialiv sa...

Här har vi ju portvakter som annonserar på porttelefonen om det kommer någon, så det händer aldrig att det ringer på dörren bara sådär, om det inte är grannen från lägenheten mittemot. Men jag är som Husfrun, svarar nästan aldrig om ett okänt nummer ringer. Särskilt inte på hemtelefonen på dagtid, det är ju bara telefonförsäljare.

Johanna sa...

Oj vad intressant! Det skulle aldrig falla mig in att inte öppna faktiskt. Har aldrig tänkt tanken ens. Och då har vi ändå konstigt nog dörr direkt ut mot gatan (bara vår lgh som är sån, alla andra på gatan bor i trappuppgång.)

Dock stör jag mig ofta på att vi inte har något titthåll, vill ibland kunna kolla vem det är först.

Västgötskan sa...

Hahaha! Om man bortser en sekund från allvaret (som det kan innebära); Tack för dagens skratt. Underbart roligt avslut på inlägget! ;-))

Weronica sa...

Det kanske bara var någon som ringt på fel dörr??? Men fattar vad du menar. Lite läskigt är det och jag tror inte heller jag hade öppnat faktiskt. Om folk vill OSS något får dem ringa på namnklockan innan dem kommer in i trappen.

Anonym sa...

Öppnar sällan dörren. Finns alldeles för mycket psychon i världen utan att jag ska behöva släppa in dem i huset. Har också ett ett brännbollsträ redo vid dörren, ifall min galna granne försöker ta sig in. Hej och hå!

Jojjo sa...

När jag haft titthåll har det utnyttjas flitigt kan jag lova, nu räcker det med att jag kikar ut genom köksfönstret typ... Men det ÄR läskigt när det ringer på dörren så där! Jag vågade inte öppna en gång och då var det en (främmande) granne som såg att jag hade mina nycklar i dörren. TUR att det var en främmande granne ändå, haha