fredag 19 augusti 2011

Oscar och den rosa damen.


Jag har missat att tipsa er om en helt underbar liten (med betoning på liten; 95 sidor) bok som jag läste tidigare i somras; Oscar och den rosa damen av Eric-Emmanuel Schmitt. Den handlar sorgligt nog om en pojke som har cancer och börjar skriva brev till Gud. Det kan låta lite klyshigt, men det är det inte. Jag älskade den från början till slut och gav den högsta betyg, faktiskt. Varför den här boken inte har fått mer uppmärksamhet förstår jag faktiskt inte. Avgör själva.

Och det är väl just lite sånna här saker som Monki är rädd för när det gäller att skaffa barn. Tänk om det blir sjukt? Dör? Om jag dör? Han är faktiskt inte redo mentalt. Han tänker för mycket. Att han har en lista på potentiella tjejnamn säger inte att han är redo, tro mig. Han är inte som någon annan kille ni någonsin har träffat, han är bara...förberedd på allt, just in case.

Boken finns förövrigt att köpa på Bokus för endast 28 spänn.

14 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Jag vet faktiskt inte om jag pallar att läsa den, fast jag skulle vilja. Sånt där gör så ont i hjärtat, speciellt när man har barn! Jösses...jag kan inte se TV-serie längre eller läsa hemska böcker om barn som far illa (jag menar typ de som blir våldtagna, styckade, bortrövade), jag mår så dåligt att jag vill spy...kanske när dottern och eventuellt andra barn i alla fall är en så där 20-30 år, då kan jag läsa den! :) Bra att ha framtidsprojekt!

Duktiga Tjejen sa...

Fast det fina är att boken inte är så sorglig utan ser på det på ett annat sätt, det borde jag nog ha skrivit...

Jojjo sa...

Det är ju tyvärr så att hemska saker kan hända med (små) barn, men vill man avstå något så fantastiskt bara för att man är rädd? Min systerson föddes helt frisk men fick hjärnhinneinflammation när han var 10 dagar gammal. Han klarade sig men med grava hjärnskador. Jag var helt förstörd när allt detta hände för att inte tala om syrran och pappan. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte har påverkat mig alls inför en framtida bebis. Men jag vill inte vakna upp en dag och ångra mig för att jag var rädd. Man kan aldrig, aldrig veta hur livet kommer se ut i framtiden och att ångra sig som gammal pga rädsla tror jag skulle vara olidligt. Sen är det bara du och Monki som vet vad som fungerar för er. Dock mycket gulligt med namnlistan i vilket fall!

Och tack för boktipset!

Duktiga Tjejen sa...

Jojjo: jag håller helt med, men saken är den att Monki är inte redo för ett sjukt barn och han vill vara förberedd på typ... Allt. Går inte att förklara, vi tänker inte lika i frågan. Jag tänker att ju äldre vi blir, ju större risk finns för skador och att man har mindre energi, men så tänker inte han...

Hanna Lans sa...

Jag är livrädd för döden i alla skepnader. Bara tanken på att min son kan dö gör att jag spyr och svimmar. Men man ska inte tänka så, man ska tänka tvärtom. Att det ju till 99,9% går bra för alla. Och att man måste våga hoppa. Sedan kan man alltid leta upp info om vad som kan hända med barnen om man är en för gammal pappa. Sicket bullshit det är att män kan få barn hur sent i livet som helst! Många störningar härrör från mannen, så det där med att vänta kan vara ödesdigert.

egoistiska egon sa...

Men det är väl just det att det inte går att förbereda sig för ett barn. Oavsett om det blir friskt eller inte?

Johanna sa...

Ska slänga med den i nästa bokbeställning.

Anonym sa...

Man kan aldrig förbereda sig till 100% inför ett barn. Det bara inte GÅR eftersom hur mkt man än läser på så kommer det att kännas 1000 gånger mer intensivt på alla plan och saker man inte har räknat med sker.
Jo, barn kan födas sjuka.. ingendera av mina var 100% friska men man måste gå vidare sen efter att man vet vad man har att göra med. Man kan inte förbereda sig inför världens alla sjukdomar.
Det finns risker med allt här i livet, att åka tåg, flyga, byta jobb, vad som helst. Man kan inte förbereda sig till 100% vad det än gäller. /Sus

Duktiga Tjejen sa...

Man kan visst förbereda sig lite. Såklart inte helt, men en del. Faktiskt. Köper den biten från honom. Jag är dock förberedd.

Sus- dina barn är friska nu hoppas jag? Vad hade de för sjukdom?

Anonym sa...

Ena är opererad och frisk - O hade ett magfel som han hade avlidit av om det inte fixades. Maten gick aldrig vidare från magsäcken, hans far hade samma fel som spädis.
Andra har kvar sitt "fel", han har en dermoid (cysta) i ögat.

Jo visst "kan" man förbereda sig litegrann genom att läsa på lite och inte vara alldelels med tummen mitt i handen, jag menade inte så... men sen blir det ändå inte riktigt som man tänkt sig eller som det står i böckerna. /Sus

Duktiga Tjejen sa...

Sus- nu minns jag! Förlåt, mitt minne är så kort. Men visst är cystan i ögat godartad? Hoppas det, har för mig det. Menade förberedelser lite just så; tex att ägs det stabilt på andra plan så att man orkar annat, kanske inte vars mitt uppe i nytt jobb, renovering, flytt... Dunno. Försöker förstå honom men det är verkligen en issue för jag vill ha NU!

Anonym sa...

Man kan ju inte minnas allt. :) Cystan är godartad jo, men den får inte börja växa så han går på kontroller till specialister en gång om året. Växer den så måste den bort...
Jo det underlättar ju nog om man har det ordnat o lugnt på de planen förstås.. /Sus

Husfrun sa...

Tack för boktipset - just att den inte är så lång gör att jag kanske hinner läsa den mitt bland all kurslitteratur :)

Trillingnöten sa...

Då ska jag kanske ta och läsa den i alla fall :) Bra att du sa att det inte var som jag trodde!