Igår gjorde jag något helt nytt: Jag köpte en tavla av Benny Ekman, den typ enda konstnär jag egentligen gillar och vars utställningar jag brukar gå på när han ställer ut på Galleri Greger på Söder i Stockholm.
Jag blev kär i The Black Braid så fort jag såg den, och trots prislappen blev den ganska snabbt min. Jag ser den sitta ovanför soffan och skicka positiv energi till mig långt efter att hålet i plånkan har läkt. Egentligen gör den mest bara hål i mitt sparande, och vad gör det om hundra år? Eller ens ett år?
Fotot är lite B eftersom jag tog det snabbt med Iphonen, men ändå - så himla fin. Aj löv it.
12 kommentarer:
Jag ser inget?
Inte jag heller?
Jäkla blogger, hela inlägget med bild och allt har raderats!
Jag ser å den är fiiiin!
Kram!
Blogger jäklades igår och hela inlägget var TOMT, men nu har jag lyckats! De första kommentarerna är från när ingenting syntes...
Åsa: ELLER HUUUR! <3
Jättefin! Annorlunda.
Cool! Men jag vill se tavlan i sin helhet! :)
Träningslyckan: det är tavlan i sin helhet, haha!
Mycket fin!
Snygg! Får jag fråga hur du "tolkar" den? :) Jag tänker det antingen som en påminnelse om att kan man omöjliga saker om man ger sig fan på det eller att det är synd om tjejen som överanstränger sig.
Jag tolkar den faktiskt inte alls, jag ser bara fina färger... Pappa pratade dock om det och han pratade något om att åka mot nått visst ljus. Vilken konstkännare jag är va?
Jättefin tavla!!!!
Härligt att du lägger pengar på vackra ting - det gör själen rikare, tycker jag!
Skicka en kommentar