torsdag 20 oktober 2011

Lägesrapport.

Inatt sov jag. Jag sov! Säkert mer än sju timmar. Gudomligt. Sömn är så otroligt livsavgörande. Just nu kretsar allt kring sömn. Jag lägger mig så tidigt jag bara kan. Har ont i huvvet. Skiter i vad jag äter, skiter i att jag inte orkar träna. Skiter i att jag ligger flera kilo plus. Försöker se ljuset i slutet av tunneln och att läkaren någonstans har rätt - det är jobbet som gör mig sjuk.

Jag har inte druckit kaffe på snart två veckor. Inte en enda kopp. Försöker dra ned på allt som stressar mig, förutom att jag jobbar och det är värst av allt. Jag har pratat med alla höga chefer och de vet om min arbetsbelastning, men so? Min anställning togs bort första juli och jag övergick till bemanning, så de borde fatta att jag är på väg bort även om de hux flux skulle sätta in fler resurser, vilket jag inte ens tror att de gör. Vem skulle inte vara det?

Idag ska jag bara jobba tio timmar, precis lagom så att jag hinner med sista bussen hem till förorten och den friska luften.

Andas.
Andas.
Andas.

En timme i taget.

14 kommentarer:

Colombialiv sa...

Ja! Sov! Andas!

Och du, du är anställd för att jobba atta timmar om dagen. Det är normal, lagstadgad arbetstid. Du behöver inte jobba en minut mer än sa. Det som inte hinns med pa atta timmar, det hinns inte med, helt enkelt, och det är inte ditt problem. Hinner inte du göra ditt jobb pa din arbetstid far cheferna sätta in mer resurser. Du har patalat det flera ganger, sa ga du hem efter atta timmar och strunta fullständigt i vad som händer med resten av arbetsuppgifterna.

Kram!

Helena Milton sa...

Vad skönt att du sov. Fortsätt nu och sätt dig själv i första rummet ett tag.

Joanna Björkqvist sa...

Bara tio timmar? Är det vad som förväntas av dig? Det är för mycket!

Men hoppas att du får sova gott i natt också!!!!

Duktiga Tjejen sa...

Ni ser, jag kan liksom inte bara släppa och gå, fixar det inte! Inte än. Jobbar på det. Imorn ska jag vara nya jag: SLACKA. Jag ska.

Lisa sa...

Sov, fortsätt sov för tusan! Hoppas du sover lika bra inatt.
Kram påre

Jojjo sa...

Härligt att du fått sova! Men du, att gå hem efter arbetsdagens slut (alltså åtta timmar) är inte att slacka. Det är att respektera dig själv, din hälsa och ditt liv utanför jobbet. Jag jobbar 12-timmarsdagar ibland men det är ingen som tvingar mig, det är för att det är roligt och behövs just då. Men jag tar alltid, alltid ut min komp och NJUTER av att gå hem klockan tre en de flesta fredagar. Tänk på dig själv och på det där lilla pyret du så hett längtar efter. Jobbet är inte värt att ta det ifrån dig!

Trillingnöten sa...

Härligt med sömn! Om jag inte sover är jag som en zombie så jag är verkligen in need of bra sömn...Ibland känns det som att arbetsgivare bara är intresserade av att profitera (kanske ÄR alla det hela tiden iof) och struntar i hur många som kollapsar på vägen. Ta hand om DIG!

Sus sa...

Jobba för böveln inte 10 timmar....!!

Duktiga Tjejen sa...

Fast idag blev det SLACK på riktigt, även om det var påtvingat.

Ingen TVINGAR mig heller att vara kvar, its all me. Jag borde ha sagt ifrån för länge sedan.

pim sa...

du är precis som jag. på cafeet jobbade jag ibland 12-13 timmar eftersom det tog så lång tid att bli klar. jag KUNDE inte gå efter 8 timmar även om jag bara fick betalt för 8. jag måste jobba på att inte vara så snäll och lojal..fast att cheferna skyllde på mig gjorde ju inte saken bättre

mockapocka sa...

Usch för oproportionerliga tjänster. Arbetsbördan ska vara rimlig och är den inte det ska man få avlastning eller åtminstone kunna välja om man vill arbeta övertid. Annars blir det ju slavkontrakt.

Duktiga Tjejen sa...

Fast alltså jag får betald övertid. Aldrig att jag gör det gratis! Får övertidsersättning och rapporterar allt. I min bransch liksom förväntas det av en. Alla jobbar över... Jag vill inte längre.

jenny sa...

Jag vet inte som du läste min blogg då jag sa upp mig, men det gjorde jag i alla fall eftersom det förväntades OTROLIGT mycket av mig på jobbet, det fanns ingen hjälp att få och jag hade kaninpuls hela dan-varje dag. Det förväntades också att jag skulle jobba över, i mellan raderna liksom.. Jag var så slut varje dag att livet kändes som en plåga helt enkelt. Tillslut började jag gråta på kvällarna för att jag var så slut och inte kunna sova eftersom allt blev så ångestladdat.

Tillslut sa min sambo att nu var det nog. Och tack gode gud för det. Nu har jag vilat upp mig i ett halvår och försöker bege mig ut i arbetslivet igen. Fast nu är det svårt att få jobb istället... Grr! (fast jag ångrar INTE att jag sa upp mig!)

Fifi sa...

Vad skönt att du kunde sova!
Och håll fast vid att det är jobbet som gör dig sjuk, så du inte börjar noja på att det är nåt konstigt med dig!