måndag 12 december 2011

Förlags-refuseringars att vara eller icke vara.

Det pågår diskussioner om förlags resuseringar av så kallade spontanmanus (det vill säga obeställda manus som gemene man kan skicka in). De flesta verkar tycka att de borde ge mer än bara standardsvar i stil med "tyvärr passar inte ditt manus i vår utgivning", men jag hör till den lilla (obefintliga?) skaran som inte alls tycker att de borde utveckla sina refuseringar. Eller jo, såklart jag skulle vilja, i en perfekt värld, men det funkar liksom inte. 

Jag jämställer det med en arbetsansökan. Räknar vi med personliga svar på dem, utöver att jobbet gick till en annan sökande som passade bättre? Räknar vi med att få veta vad som var fel med just vår ansökan? Nej, för det finns inga resurser till det. För det första för att de som jobbar med att hitta rätt lägger sina resurser på just det som är rätt, och för det andra för att ett mer personligt svar skulle innebära att de måste läsa igenom allt för att kunna ha en åsikt. Jag är övertygad om att bara en bråkdel av alla arbetsansökningar läses av rekryterare, och samma sak med spontanmanus.

Ofta läser de kanske fem sidor av ett manus och bestämmer sig redan där. Hur ska de kunna yttra sig mer än att manuset inte passar? Denna formulering är antagligen noga uttänkt eftersom de inte kan yttra sig mer ingående än så. Det är heller inte deras jobb. Vissa förlag får in runt 2000 obeställda manus per år, och vi vet ju alla att det tar timtal, kanske dagar, att läsa igenom ett manus.

Jag har blivit refuserad av alla förlag jag har skickat in till. De som svarade snabbast, de små förlagen, gav mer personliga kommentarer, medan jag aldrig skulle räkna med det från t.ex. Bonnier. Precis som jag inte räknar med ingående svar när jag får ett nej-tack från ett jobb jag sökt tillsammans med flera hundra andra. När jag söker jobb blir jag glad om de ens svarar med ett nej. Vad är skillnaden?

Förlagen vore inget utan våra manus - sant, men inget arbete vore något utan arbetstagare. Så som samhället ser ut nu läggs alla resurser och alla pengar på det som redan är bra, inte på att hjälpa de som inte passar. För den som vill ha den hjälpen finns professionella lektörer och korrekturläsare, skrivarkurser och annat.

Att bli refuserad betyder inte att manuset är sämre, det betyder "bara" att det inte passar förlaget. Det som passar idag är absolut inte nödvändigtvis av högre kvalitet än refuserat material, så vad ska de säga? 

Våra manus behöver inte vara sämre. Idag är det säkraste kortet att ge ut en bok via förslag att vara kändis, inte att bli kändis för att man ger ut en bok.

Egenutgivningen växer och växer. Med all rätt.

12 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Håller i stort med dig.

Ang att läsa arbetsansökningar tror jag att alla läses, men kanske inte ingående. Vet själv när jag suttit med hundra ansökningar - man skummar. Och går på magkänsla. T ex kan man ha en person med perfekt cv men i ansökan märker man att den här personen inte skulle passa in i gruppen.

Hanna Lans sa...

Jag kommer också att skriva ett inlägg om detta. Jag tycker det är bra att jämföra med ansökningar. Jag tycker det är klart som korvspad att man ska få en kort kommentar om varför man inte kommer ifråga för tjänsten. Nu vet jag att många slentrianskickar svar till arbetssökande också, men det betyder inte att jag tycker att det är rätt för det. Förbttringar kan man alltid fundera över.

Trillingnöten sa...

Usch, sånt där är svårt. Samtidigt tycker jag att det är liiite skillnad på ansökan och att skicka in manus. Främst tidsåtgången. När man skrivit en bok har man lagt ner massor med timmar, verkligen. Kanske år. Filat. slipat, haft ångest. En ansökan kanske har tagit en timme eller två visserligen, men inte lika länge som ett manus. Likaså tar det ju sin lilla tid att läsa ett manus, då kan man kanske kosta på att ta ut några saker som kanske inte fungerade ändå? En ansökan kanske inte ens blir läst (faktist. Min syster sa att hennes chef brukade blunda och ta ett gäng och slänga resten. Passade inte de ansökningarna gick jobbet ut igen) och kräver kanske ingen återkoppling. Samtidigt förstår jag faktiskt att det tar tid alltihop...perfekt värld? :)

egoistiska egon sa...

Hanna - Jag håller med om att man som arbetsgivare som söker personal ska meddela att man inte gått vidare/att tjäntsen är tillsatt etc. Men att skriva personliga svar ang varför varje enskild person inte får tjänsten? Det går inte. Det finns inte tid.

egoistiska egon sa...

Däremot finns det de som i efterhand hör av sig och frågar varför de inte gått vidare, de ska självklart ha ett svar!

Joanna Björkqvist sa...

Det här är en intressant diskussion, inte minst för att vi har andra möjligheter att ge ut själva än förr och därför blir diskussionen ny för vi har inte så mycket att luta oss tillbaka mot.

Jag gillar din jämförelse med jobbansökningar, men har två invändningar. Det ena är att det tar max tre timmar att skriva en jobbansökan medan det ofta tar ett par eller flera år att skriva en roman. Jag tycker att det är trevligt att få ett svar på en jobbansökan, men eftersom min arbetsinsats inte varit så stor räknar jag inte med att deras arbetsinsats heller behöver vara så stor. Då blir det lite samma - rättvist.

Den andra invändningen är att jag tycker att det är viktigt med respekt åt båda hållen, både när man söker jobb och när man skrivit en bok. Att bara nonchalera rimmar illa med min tanke kring respekt. Man ska vara rädd om människors känslor och då är det bra att kunna förklara vad det var som brast.

Dessutom styr pengar vår värld i hög utsträckning, det tror jag att de allra flesta håller med om, och därför har jag svårt att se hur en bok som blir en succé inte får plats eller inte passar förlaget. Det är något de svänger sig med utan bra täckning, tycker jag. (Om ett förlag enbart ger ut böcker om hästar eller golf känns ju en blodig deckare apart, men jag pratar om de mer vanliga förlagen som ger ut lite allt möjligt) Passar det inte att tjäna 10 miljoner (eller troligen mer kanske?) på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann? Eller passar det inte att tjäna 100 miljoner på Stieg Larssons millenniumtrilogi?

Spontant skulle nog de flesta förlag säga att det skulle passa utmärkt, men ändå fick båda dessa författare nobben innan de gavs ut till slut. Det krävs alltså lite mod för att våga satsa på ickeetablerade författare. Man måste våga chansa.

Inget ont om Camilla Läckberg, men det är knappast en utmaning från förlagets sida att ge ut hennes nionde bok. Inte heller är Zlatans självbiografi ett vågat kort. Kändisar säljer, förstås.

Vore det inte lite härligt med en större bredd? Det är bland annat därför jag varit med och startat Egenutgivarna. Vi vill bjuda på ett alternativ när det nu är som det är i förlagsbranschen och den verkar vara svår att förändra.

Duktiga Tjejen sa...

Alltså jag håller med om att i en perfekt värld vill vi ha mer personlig respons, men det funkar inte i verkligheten! Som sagt måste manusen läsas för att mer ingående refusering ska kunna ges, och hur ska de hinna samt finansiera det?

Jag är oxå med i Egenutgivarna ju Joanna, like like! Vi får göra det bästa av situationen.

TheWritefulBlog sa...

jag förstår din point of view, och håller delvis med den. Men betyder det att de som verkligen borde skicka personliga svar är arbetsgivarna? De har ju ändå annonserat om jobbet till skillnad från förlagen som inte ens beställt manusen? Känns lite beklämmande. Förlagen får in långt många fler manus per år än en arbetsgivare, men den sistnämnda får kanske uppemot 2-300 anskningar på bara några veckor. Det finns så många sätt att se på saken och jag önskar att förlagen ville skriva mer personliga svar men befarar att det är lönlöst. Som du säger, kanske är det upp till oss att skicka dem till lektörer istället för att hoppas att förlagen ska utvärdera dem gratis åt oss?

Johanna sa...

Å, trist att de tackade nej, men heja dig som kör på ändå. Klart boken ska ut! Ser fram emot att läsa den.

Emmas Bokhylla sa...

Jo, det ar klart at man skulle vilja ha mer respons da man har tillbringat tusentals timmar med att fundera, reflektera, skriva, redigera, fundera ytterligare etc. Mer tid och alla.

Trakigt att hora att du har blivit refuserad, men jag ar overtygad om att det kommer att komma en forlaggare som inser att bor bli publicerad snarast!

Vi kanske skall starta egna bokforlag..?

Husfrun sa...

Självklart är det ju så. Ett refuserat manus behöver inte alls vara dåligt eller sämre - bara olyckligtvis vara i samma genre som så många andra inskickade och kanske också publicerade manus. Just då. Sen om man testar en annan gång längre fram...
Och skulle förlagen svara mer utförligt skulle alla i landet tvingas jobba där ;) Det skulle ta evigheter med tid.

Duktiga Tjejen sa...

Exakt, då skulle de behöva en miljon personer till på förlagen typ, och vad skulle en bok behöva kosta då? 10 000 kr? Det ä rju vi som pressar ned priserna, så de har inte råd.

Jag har skrivit tidigare att jag blivit refuseradm som 99,5 % av alla andra manus som skickas in, och att jag ska ge ut själv. Den kommer kvartal ett år 2012.