torsdag 1 december 2011

Träningslyckan - en kärlekshyllning.

Träningslyckan skriver också om sorg. Jag minns den dag då hennes mamma dog. Jag grät när jag läste det. Två veckor efter hennes mammas död födde hon sin första son, och jag påmindes om det jag på något sätt alltid missat under hela mitt liv. Att min mammas pappa också dog i cancer när jag var nyfödd. Jag kan inte ens föreställa mig den otroliga smärta som blandas med glädje över att ha blivit mamma. Hur hanterar man det? Jag tror precis som Träningslyckan att tiden inte alls läker alla sår, vi lär oss bara att leva med ärren. För att vi måste. För att vi inte har något annat val om vi vill fortsätta leva.

Träningslyckan är en av de personer jag beundrar allra mest, trots att vi bara har träffats ett fåtal gånger på riktigt. För mig är hon en förebild i det mesta genom sin attityd. Både som mamma för sin son, när det gäller träning, fritid, mat och arbete. Hon går helt sin egen väg och njuter varje dag. Bestämmer hon sig för att springa ett marathon gör hon det. Bestämmer hon sig för att fjällvandra tar hon med sig barnet. Bestämmer hon sig för att gå ned några kilo trots sjukdomar emot sig, så gör hon det. Hon är det ultimata exemplet på att i princip allting går, bara man ger sig fan på det. Och det bästa är att det inte ens är irriterande att hon är så bra, för hon vet vad hon gör. Hon har gått igenom helvettet och valt att ta tillvara på livet. Hon tar ingenting för givet.

Träningslyckan, du inspirerar och är alldeles underbar. Jag ville bara säga det.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Herregud, vad ska jag säga?! Blir alldeles rörd och varm och mållös! TACK! TACK! TACK!

Känner mej många gånger långt ifrån en inspirerande person men blir jätteglad av att få höra det! För är det något jag vill med att skriva om mina små glädjeämnen i bloggen, så är det just att kanske väcka ett litet litet intresse eller fananamma eller finskt sisu för något hos nån!

Vi är fighters du och jag - och många med oss! KRAM!

Duktiga Tjejen sa...

Träningslyckan: Jag vill att du ska veta att jag verkligen menar det varje gång jag skriver till dig hur bra du är. Därför skrev jag detta inlägg, så att du inte ska tro att jag bara snackar eller säger det till alla, för så är det verkligen inte. You rock!

Anonym sa...

Vilket oerhört vacker inlägg!
jag älskar din blogg för att du är så jädrans öppen och ärlig.
tråkigt att höra om Cancer. Det finns så många sjukdomar som är hemska, men just cancer, det skrämmer mig av bara order.
Styrka till dig och Träningslyckan (och alla andra som bli får uppleva sjukdomen i verkligheten och inte bara i ord)
kram!!

Lisa sa...

Länge leve bloggkärleken! Jag gillar också Träningslyckan och hennes inlägg om sorg berörde mig mycket. Fint skrivet, både här och där!

Villa Frejas bokblogg sa...

Sånt där blir jag glad av att läsa om. Ja inte om sorgen förstås, men om styrkan och det jävlar anammat.
Kram.

mockapocka sa...

*gilla*

Anonym sa...

Tack igen! Du rockar också och det är också något jag menar till 110%! Önskar så att du fick ordning och reda med dina hälsobekymmer nu! Kram!!