3096 dagar.

Det går inte att inte bli berörd av den här boken. Fullständigt omöjligt.

Boken, en sann berättelse, handlar om österrikiska Natascha Kampusch som vid 10 års ålder blir kidnappad och hålld som fånge under mer än åtta år. Hon blir grovt misshandlad både psykiskt och fysiskt, så till den milda grad att hon knappt klarar av att fly när hon får chansen. Gärningsmannen blir Nataschas enda värld, den enda "familj" hon har.

Berättelsen är viktig bland annat för att folk ska förstå varför hon kände sig ledsen när hon väl lyckades fly och gärningsmannen tog livet av sig. Den kan också delvis förklara varför kvinnor som blir slagna av sina män stannar kvar, eller hur barn som blir behandlade illa ändå älskar sina föräldrar.

Natascha skriver utan att få sig själv att framstå som ett offer trots att hon är det. Hon skriver precis som hon upplevde det och med stort behåll om sin integritet. Hon väljer till exempel att inte nämna det sexuella utnyttjandet och hon skriver för att äntligen bli fri och gå vidare.

3096 dagar. Tänk er själva att hela barndomen tillbringas i ett minimalt källarförråd utan ordentlig luft och utan solljus. Efter ett par år får hon komma ut ibland, men är så knäckt, misshandlad och utsvulten att hon knappt har engergi. Det är plågsamt att läsa och svårt att föreställa sig hur hon verkligen överlevde.

Det här är en bok som måste läsas. Den kom ut på svenska som pocket nu i år och finns att beställa hos alla återförsäljare.

Och ja, det är författaren själv som pryder omslaget.