onsdag 8 februari 2012

Dripp, dropp, dropp...

I måndagskväll blev jag i princip tvingad att åka in till akuten eftersom jag tydligen talade i tungor och knappt kunde öppna ögonen. Väl där fick jag ta blodprover (som knappt gick att ta för att jag var så uttorkad) och lämna urinprov och sedan svish in med dropp några timmar. Jag hade massor med svältkroppar i urinen och var halvt borta, men efter några timmar fick jag lite rosor på kinderna och kunde till och med SITTA upp (om än korta stunder). Läkaren lät mig välja om jag skulle bli inlagd eller inte, men jag valde att åka hem eftersom jag är en mes och rädd för nya miljöer (och lukter, ljud etc etc). Hon sa att jag fortfarande var okej, men om det fortsätter såhär så skulle jag behöva bli inlagd en längre tid senare.

Jag har gått igenom alla mediciner och sånt som finns och är nu i vecka 11. Om det vänder inom ett par veckor klarar jag mig. Det är ungefär så lång tid min kropp har kvar om det fortsätter som nu.

Oh, detta liv, detta liv.

Ps. Photo a day är inte direkt något jag prioriterar just nu, som ni kanske hajjar.

28 kommentarer:

Bondhustrun sa...

Stackars, stackars dig! Låter helvidrigt alltihop. Hoppas så att det vänder snart!

Jojjo sa...

Men alltså usch, din stackare!!! jag hoppas verkligen också att det vänder, riktigt snart! Men bebis mår bra iaf?

Lisa sa...

Förstår att du hellre vill vara hemma, hoppas det vänder nu så du slipper åka tillbaka till sjukan. Håller tummarna är vecka 12 är den magiska veckan som alla pratar om.

Västgötskan sa...

Oj, det är verkligen mycket som pågår med dig och graviditeten. :-(
Skönt att du fick dropp i alla fall, så kroppen fick lite vätska.

Trillingnöten sa...

Herregud vännen! Och jag som klagade på illamående typ hela graviditeten...det var ju inget mot detta...Jag hoppas att det vänder nu. PÅ en gång!

Duktiga Tjejen sa...

Hur bebis mår vet jag icke, men alla säger att ju sämre man mår, ju bättre mår bebis. Totalt ologiskt!

Kram på er alla och återigen: Tack för all pepp och kommentarer. Är ganska så ensammen här hemma, så alla ord värmer.

Joanna Björkqvist sa...

Man kan ju tro att du är med i Robinson - inte är gravid! Fasansfullt!

Jag förstår känslomässigt att du ville tillbaka hem, men jag tycker ändå att det är tveksamt. Jag är inte odelat förtjust i att patienterna själva får fatta en massa beslut, för det är trots allt de utbildade och erfarna läkarna som sitter inne med all den kunskap som vi andra saknar. Vi är mest av allt känslostyrda --> sjukhus = läskigt --> åka hem.

Fundera inte så länge nästa gång, för du har fått dropp och svältkropparna i urinen skrämmer mig. Har aldrig hört talas om det förut, men det låter verkligen inte bra. Du är på minus. Helt klart på megaminus både fysiskt och psykiskt.

Var inte så jä*la duktig, Duktiga Tjejen. Du har betalat skatt i många år. Åk in och säg Ta hand om mig för sjutton! Varför ska du balansera på denna grymt slaka lina i två veckor till, innan din kropp helt ger upp?

Sitta upp korta stunder? Näru, bättre än så ska du faktiskt få må!

ibland tror jag att vi bloggläsare är mer rädda om dig än du är... Ta det som en komplimang, vi bryr oss verkligen om dig!

(Hoppas du inte tar detta som kritik, för det är såklart inte meningen, jag tänker bara att när man är mitt uppe i det så ser man inte allt helt klart och objektivt. Försök att tänka vad du själv hade rått din bästa vän att göra - det är förmodligen det rätta. Handen på hjärtat, var tror du att din bästa vän borde vara om hon befunnit sig i det tillstånd som du befinner dig...?)

Varmaste peppkramen!

egoistiska egon sa...

Oj! HOPPAS verkligen att du mår bättre snart.

Bubbel sa...

Vilken rysare - stackars dig! Hoppas droppet hjälper och att detta elände går över fort. Glöm inte äta salt, det är lätt att man får brist av när man inte får behålla näringen och kaliumbrist är inte att leka med. Lycka till, kram Bubbel

Colombialiv sa...

Usch vad jobbigt! Det är verkligen inte att leka med, ditt illamående.

Jag håller med Jonna, låt dig bli inlagd! Du ska inte behöva vara hemma och svimma i duschen när Monki är på jobbet, till exempel. Packa en massa böcker och lättsam underhållning i väskan och åk till sjukhuset och lägg in dig. Du behöver bli omhändertagen och vara under uppsikt dygnet runt.

Var rädd om dig.
Kram!

Min plats i solen sa...

Din stackare! Jag hoppas verkligen att det vänder till det bättre snart men du, lova mig att du inte försöker leka hjältinna här. Jag som själv hatar allt vad sjukhusvistelse är förstår att du helre vill vara hemma men ibland är det kanske bättre att vara där de kan ha koll på dig, din kropp och bebisen. Kanske inte lika glamoröst som en spavistelse men trots allt ett ställe där de kan sina grejer och kan få lite av all den där oron att försvinna och din kropp kan få hämta sig. Och bättre några dagar nu än kanske veckor senare. Jag blir orolig för dig vännen så lova att du lyssnar på din kropp och ta emot den hjälp du får.

Stor kram till dig

Hanna Lans sa...

Dropp är fantastiskt!

Lägg in dig för tusan. Öronroppar, din egen kudde, sovmask etc fixar biffen. Monki får pusta ut och du blir omhändertagen. Kanske räddar det livet på både dig, bebis och förhållandet. (Jo, det sistnämnda tar stryk av graviditeter.)

Johanna sa...

Jag finner inte ord, alltså jävlar vad otur du haft/har!

Håller med alla ovanstående om att du ska se till att ta hand om dig, men förstår att du redan kämpar och kämpar. Hoppas innerligt att vecka 12 blir vändpunkten!

Linnéa i Colorado sa...

Det är fruktansvärt att gå in på din blogg och läsa hur dåligt du mår... Har du fått en diagnos? Vad sa de igår? VARFÖR mår du så här? Uh.. stor kram till dig och till Monki

Husfrun sa...

Det hajar jag absolut.
Hoppas hoppas du blir kryare snart och slipper bli inlagd.

Erika sa...

Fy vad jobbigt det låter. Tycker verkligen synd om dig! Hoppas att det vänder snart. Det brukar ju göra det.

Kikan sa...

Men vännen....jag håller med ovanstående. Kapitulera, bli inlagd, få dropp och låt sjukvården ta hand om dig. Du behöver allt stöd du kan få. Och all energi som kan tillföras. Om jag ändå bodde lite närmre skulle jag hälsat på dig. Smsade dig och var nära och ringa. Men med tanke på att vi typ inte har pratat sedan vi var 14 så kände jag att du nog kanske inte riktigt var in the mood för snack just nu så jag väntar med det. :)

Vill du ha något? Skall jag skicka något? Böcker, filmer, anything?

Kramar Kikan

TRÄNINGSLYCKAN sa...

Fy vad otäckt, tur att du fick hjälp! Usch, tycker verkligen så synd om dej! Hoppas verkligen att det svänger snart! Massa styrkekramar!

PS. Har du berättat för din familj och dina vänner om graviditeten?

Duktiga Tjejen sa...

Tack ALLA för pepp. Och Joanna, jag tar det absolut inte som kritik. Jag vet att du har rätt. Både Monki och min mamma tyckte att jag var dum som valde att åka hem, speciellt eftersom Monki är borta i 3 dagar. MEN - det har faktiskt funkat. Droppet tankade på mig och jag dricker mer nu och äter lite mer. Duscha gör jag ändå inte, så ingen risk att svimma där... Det är för tillfället hanterbart, men kommer det till den punkten igen så blir jag helt klart inlagd. Det behövdes faktiskt inte nu även om det kanske hade kunnat vara bra.

Linnea: Diagnos är gravt graviditetsillamående (hyperemesis), vilket drabbar nån liten procent av alla gravida. Har helt enkelt otur.

Nadja sa...

Läskigt med dropp, hoppas verkligen att det blir bättre snart! Haha, antar att lilla mini inte kommer få några syskon :P

Joanna Björkqvist sa...

Okejrå... Du får väl vara hemma, dårå... ;)

Men ha alltid en telefon inom armlängds avstånd, så du slipper resa dig om du skulle behöva tillkalla hjälp. Krafterna kan ta slut väldigt abrupt.

Tänker på dig - as you know!

Anonym sa...

Jag är orolig för dig! Går in på din blogg MINST två gånger per dag för att få se ett livstecken från dig, eller ett inlägg om att illamåendet blivit lite lättare.

Håller också med om att det här kanske är ett läge då du inte behöver vara så stark och duktig. Om min sambo hade sovit i gästrummet, inte ätit, inte duschat, kräkts och gråtit i flera veckor hade jag varit helt utom mig och inte kunnat fungera i vardagen och på jobbet. Jag hade känt mig värdelös som sambo.

Både du och Monki behöver kanske en andningspaus från det dom blivit er vardag nu på slutet. Lägg in dig, få en andningspaus. Personalen på sjukhuset är vana vid personer som inte mår bra. Just nu kanske de kan vara ett stöd på ett sätt som Monki inte kan? Menar inte detta på ett dömande sätt utan bara som att du verkligen inte borde ha det så här!!!

Kram
-Jenny-

Anonym sa...

Jaha, jag missade att du varit inne och svarat. Skönt att det i alla fall är lite bättre nu då...
-Jenny-

Emma sa...

Men oj, har ar jag borta i ett par dagar och det hander massor av obehagliga saker har! Shit jag blir ju neervos bara jag tanker pa det! Det later aslaskigt och mycket, mycket obehagligt. Jag hoppas verkligen att du mar lite battre snart och i alla fall kan ata lite och inte ma illa hela tiden...
Usch!
Kram!

Emma sa...

Men oj, har ar jag borta i ett par dagar och det hander massor av obehagliga saker har! Shit jag blir ju neervos bara jag tanker pa det! Det later aslaskigt och mycket, mycket obehagligt. Jag hoppas verkligen att du mar lite battre snart och i alla fall kan ata lite och inte ma illa hela tiden...
Usch!
Kram!

Miss Baglady sa...

men hjälp. HUR MÅR DU NU? Hoppas att du åkte in och lät dem ta hand om dig på sjukhuset. Inte att leka med sånt där. Och du måste ta hand om dig och ungen nu. Capiche?

Fifi sa...

Stackars dig, det måste vara fruktansvärt att må så dåligt när man är gravid. Krya på dig!

Linda sa...

Usch, vet prick hur du känner dig. Jag hade också Hyperemesis gravidarum. Jag kräktes fram tills förlossningen, flera gånger om dagen. Var också inlagd med dropp och det blev pyttelite bättre, men inte mycket. Jag var gravid i 5 månaden när jag fick behålla en liten portion mat för första gången :S det var fruktansvärt, men man fixar det. Konstigt nog. Krya på dig!