Grímsvötn har erupterat.

För exakt en vecka sedan (om några timmar) åkte vi hem från Island. Ett par dagar tidigare åkte vi på en galen tur upp på livsfarliga vägar längs stup i nationalparken och glaciären Vatnajökull som har flera aktiva vulkaner. Jag är rätt mesig, men Monkis äventyrslust tar alltid över och han lyckas alltid övertala mig upp på höga och läskiga höjder trots att jag börjar gråta av skräck. Efteråt är det såklart häftigt att ha överlevt, men på Island var det läskigare än tidigare. För ungefär en vecka sedan åkte vi iallafall upp, utan att ha tagit reda på väder och vind som man egentligen måste, och var helt betagna över landskap, vulkaner, glaciär och glaciärsjöar.
-Om det blir jordbävning eller vulkanutbrott nu är vi körda, kunde dock båda konstatera.

Igår strax innan kl. 18 fick Grímsvötn på Vatnajökull utbrott och orsakade ett hundratal jordbävningar varav den största 4,6 på richterskalan. Flygtrafiken är nu inställd och översvämningar (jökellopp) väntas eftersom vulkanen ligger under glaciären och då orsakar otroliga smältningar av isen som på vissa ställen är en kilometer tjock. Senast detta hände Grímsvötn var 2004. Gårdagens utbrott är dock tio gånger större och sägs vara Grímsvötns största på 100 år med ett hittills tvåmila askmoln.

Vi var alltså på Vatnajökull för bara några dagar sedan.

Trots att jag är sjukt glad över att vi inte var högst där uppe bredvid vulkanen när det blev jordbävningar (risk för ras redan utan jordbävningar liksom) så hade det ändå varit lite häftigt om det hade varit den här söndagen vi skulle ha åkt hem från Island och inte förra...

Monki vid vår bil uppe på Vatnajökull förra veckan bland vulkaner och glaciär...