 |
Grillspett made by a three-year-old
|
30 känns verkligen som just den åldern då folk antingen har barn-hus-hund-man och hela kittet, eller bor i sin etta och lever loppan, typ. Jag kanske inte lever loppan, men jag lever verkligen ingen Radhusidyll på långa vägar. Frågan är om jag ens vill det? Jag slits emellan att vilja kasta mig ut i världen igen eller settle down med ett glas rött framför grillen och blicka ut över den tysta skogen full av fågelkvitter. Egentligen tippar jag nog mer åt att sitta framför grillen med ett glas rött fast i ett annat land, liksom både få den godaste kakan och käka upp den. Undrar om det går att fixa?
Och jag är egentligen relativt jättesäker på att mitt bebislängt är äkta.
Ps. Majutmaningen bröts igår. Jag bakade muffins och sen grillade vi marshmallows, men jag är nöjd med träningen iallafall.
3 kommentarer:
Jadu, att inte riktigt veta vad som ska ske är svårt. Ibland är det skönt att ha en utstakad framtid, ibland är det jobbigt. Och det är klart att man kan bo i ett annat land och grilla och mysa :) Frågan är ju bara var? Världen är så stor och vacker att det är svårt att välja!
Och jag känner att radhus är det perfekta boendet för oss eftersom det är billigt och gör så att vi inte behöver prioritera bort våra fjällresor och friluftsprojekt. Det är liksom eget med egen trädgård, men det pockar inte på friheten för mycket heller - tar inte för mycket tid att underhålla och kan lätt hyras ut vid behov! =)
Men det är såklart viktigt att man själv känner vad man vill och vad som passar en. Vi har hittat vår väg.
Jag tycker faktiskt oxå att radhus verkar svinmysigt...
Skicka en kommentar