Jag såg på ditt ansikte,
du, med ditt ljus,
du, under den ensamma molnfria himlen,
du, med de mörka ögonen.
Jag såg med mina ögon stängda,
drömde om dig,
du mörka, djupa natt, du.
Så len,
så ljus log du under stjärnorna,
under månen, du.
Jag hittade inte svaren,
men jag älskade dig ändå,
du, som jag väntade på.
Jag väntade,
väntade,
väntade.
Var försvann du?
3 kommentarer:
fantastiskt fin. sorglig men ändå fin.
Jättefin!
<3
Skicka en kommentar