torsdag 29 december 2011

När grannen dör.

I skrivande stund - grannens lägenhet rensas totalt.

Då grinar jag och får ont i hjärtat.

Det har varit så tyst från hans lägenhet de senaste månaderna att vi har pratat om att ringa på och fråga hur han mår. Han, den trevliga gubben som satt på balkongen varje dag i solen och var brun som en pepparkaka, och som hade kaffedrickande damer på besök bland blomlådor och flaggor.

I skrivande stund står en jobbargubbe och slänger ut alla hans ägodelar i en stor container. Det är glas som krossas, bokblad som fladdrar och möbler där benen knäcks. Som om de vore smutsiga gamla strumpor. Jag kan nästan se hela hans liv fladdra förbi i materiella ting fast jag inte kände honom mer än som granne.

Allt känns så futtigt när det här pågår nedanför. Att fundera över skitsaker. Jag vet att folk dör som flugor hela tiden, men jag hatar att bli påmind om det jämt. Jag vill leva i en bubbla. Orkar inte ha dödsångest igen så att jag knappt kan andas.

Så jävla sorgligt. Jag grinar förvisso för allt nuförtiden, men när jag ringde Monki på jobbet nyss kunde jag fan inte ens prata.

20 kommentarer:

Sus sa...

Nämen.... kan man bara göra så, slänga ut hans liv? Hade han inga släktingar?

Duktiga Tjejen sa...

Det var några släktingar där häromdagen som Monki mötte i trappen, men vi tänkte att de var på besök. De har säkert tagit några av hans saker och sålt lägenheten och sedan hyrt några som ska kasta allt. Det är sjukt sorgligt.

Lisa sa...

Bröl! Mitt hjärta går sönder när jag läser sånt här.
När min mormor och morfar gick bort (samtidigt) så delade min mamma och mina mostrar på deras hyra så de kunde ta den tid de behövde för att själva rensa och gå igenom lägenheten. Sjukt jobbigt, men också väldigt fint att gå igenom alla minnen allihop tillsammans, de kunde inte med tanken på att några gubbar helt känslokallt bara kastade ut hela lägenheten där deras föräldrar bott i 35 år.

Johanna sa...

Å gud får hjärtknip av sånt här.

oskrivnablad sa...

Fy vad sorgligt! Hans saker behandlas förmodligen på samma sätt som hans släktingar behandlat honom :-(

My Myself and I sa...

Men vad sorgligt... Hemskt.

Vero sa...

Åh så sorgligt. En liten styrkekram kommer till dig.

stoffisen sa...

Men hua vad tråkigt med hans tillhörigheter. Är det okej att göra så? Det kanske blir extra påtagligt dessutom när man ser hur allt slängs från en balkong som om det vore gamla strumpor, precis som du skriver.
Hua, döden är hemsk! Hoppas att han inte ser vad som händer därhemma nu :(

Kram!

jenny sa...

Men gud så sorgligt. Usch, usch, usch. Allt han har samlat på sig genom åren, minnen och små prylar bara kastas som skräp. Åh, jag får ångest av det här.

Just Another Crazy Blonde - With Just Another Stupid Blog sa...

Svar:
Jag ÄLSKAR att resa och ibland är jag en riktig bokmal - det går lite i omgångar och perioder. Jag plöjer en massa på semestern och lite lugnare annars ;)



Men vad tråkigt med din granne! =( Man blir så ledsen, speciellt om det är någon som är nära men ändå inte... ja, du förstår nog vad jag menar =(
Kramis

Anabanana sa...

Spöklikt kusligt.. :(

Trillingnöten sa...

Vad tragiskt! Sånt där är så hemskt. Klart man vet att folk dör och att man ska dö själv, men att se det så där! Det läskigaste jag gjort var att sitta vid min gammelmoster dödsbädd en vecka (avlastad av syster när hon var ledig från jobbet), och att se henne tyna bort...fy!

Colombialiv sa...

Aj, nej, usch! Går det till sådär? Kunde inte släktingarna ens ha bemödat sig att ringa typ Myrorna eller Stadsmissionen eller något som kunde få komma och hämta?

Det gör ont i hjärtat.

Duktiga Tjejen sa...

Eller hur, så himla sorgligt. Och jag sa samma sak till Monki: så mkt som hade kunnat skänkas till myrorna! Sånna gamla böcker och möbler kommer aldrig mer igen... Förjävligt!!

Anneli sa...

Fy vad sorgligt!

Lfthmn sa...

Det är inte alls fjantigt.

Så otroligt ovärdigt att allt man jobbat ihop, älskat och haft nära sig ett helt liv till slut ska kastas ut i en container. Plus att det ÄR läskigt när någon nära en - om så "bara" geografiskt - dör. Man vill inte bli påmind om det. Lite som att om min granne dör så kan jag också dö. Usch...

Kram på dig!

Åsa sa...

Å söta fina du...jag förstår verkligen känslan :( usch va sorgligt.
Inte klokt, hur fort det kan gå, tömma en lgh bara ett helt liv...

tänker på dig
Kramar Åsa

Husfrun sa...

Sånt blir man verkligen ledsen av. Skickar en kram till dig.

Duktiga Tjejen sa...

Kram tillbaka till er <3

Åsa sa...

Gott Nytt år fina du :)
2012 är ditt år, just know it!
Kramar Åsa