tisdag 13 december 2011

Nära Dig - Joanna Björkqvist.


En av de böcker jag sett fram emot allra mest det här året är Joanna Björkqvists egenutgivna debut Nära Dig, en roman där vi får följa Saga under hennes första år som mamma. Egentligen hade hon velat ha sin mamma bredvid sig, men det går inte eftersom hon dog i en bilolycka när Saga var 15 år. Däremot får den nyblivna mamman tre dagböcker från sin moster som visar sig innehålla anteckningar från Sagas mamma under Sagas första år i livet. Allt eftersom tiden går inser hon att hennes mamma kanske inte är borta för alltid, utan att hon är nära henne på ett sätt som inte ens döden kan ta ifrån dem.

Författaren Hanna Lans (som har skrivit Som någon annan bäddar som jag gillade asmycket) har också precis läst ut boken och skrev häromdagen att det var hög igenkänningsfaktor för nyblivna föräldrar. Nu har ju jag tyvärr inga barn, men jag kände igen mig i alla Sagas rädslor ändå. Precis sådär är jag med. Jag är överdrivet (enligt andra) rädd för katastrofer och tror att alla ska dö ifrån mig. När Saga är rädd för att hennes barn ska dö i plötslig spädbarnsdöd eller att andra hemskheter ska hända kände jag bara att det både var självklara och befogade rädslor. Vad jag däremot inte helt förstod var hennes sambo Johans sätt att hantera det. Med detta sagt håller jag med Hanna Lans om att det skulle vara en bra bok att läsa även för den här typen av pappor. (Han som ska bli pappa till mina barn är dock faktiskt ännu mer rädd än jag, hur nu det ens kan vara möjligt).

Boken tog ungefär två år för journalisten Joanna att få ut, och det är en imponerande tid ska ni veta. Speciellt eftersom hon har gett ut den själv. Dessutom har det hittills gått riktigt bra - hon har setts både i tidningar och på signeringar och sålt in sig i bokaffärer och hos näthandlare. Hon är en förebild för alla egenutgivare på alla sätt och vis och jag är superglad över att få lära känna henne via nätet (och snart IRL väl?!).

Jag läste Nära Dig under ungefär en veckas tid (den har mycket och liten text, så den tog sin lilla tid) och kände att den nästan var som två böcker. Från ungefär sida tvåhundra började jag gillade den mycket mer. Och slutet ännu mer. Den sista anteckningen från Sagas mamma berörde mig och satte helt klart titeln på hela boken. Nära Dig är klockren. Den hade inte kunnat ha en bättre titel faktiskt. Så enkel, så rätt. Underbar. Budskapet på slutet berörde mig också väldigt mycket (men jag kan ju inte skriva det... Ni får läsa själva).

Vad som däremot var lite synd var alla de korrfel som fanns genomgående i boken, men jag vet att man blir totalt blind för sin text. Jag är blind för min och är väldigt rädd för att den ska krylla av fel när den väl kommer ut kvartal ett 2012. Tyvärr gör det dock att jag stör mig lite på texten i sin helhet. Det är så synd, och också ganska vanligt hos egenutgivare eftersom vi inte har ett förlag bakom oss som jobbar dygnet runt med texten. Jag anser därmed att korrläsandet är en stor och viktig del för alla egenutgivna böckers trovärdighet.

Sagas personlighet störde mig också en del. Hon är bara trettio år men känns mycket äldre än så. Hon har allting fixat för sig och är både perfektionist, kontrollfreak och städfanatiker. Ibland ville jag  bara ruska om henne och skrika GO CRAZY! Spill lite av det rykande heta kaffet på golvet och gör inte så förbannat perfekta bullar hela tiden! Det var rykande heta bullar och rykande hett kaffe väldigt ofta i boken. Själv bränner jag mig, tappar saltkar i maten och snubblar överallt. Detta utan att ha ett barn som fångar min uppmärksamhet. Hur klarar hon av att vara så perfekt hela tiden? Bitvis kändes det inte så verkligt, men det kanske bara är jag som vill tro det eftersom jag själv är så långt ifrån perfekt. Plötsligt kände jag mig på riktigt som Oduktiga Tjejen. Sedan kom det tack och lov fram att Saga inte visste vad hon ville göra med sin framtid och förlikade sig med att allt inte kan vara figured out jämt. Det gillade jag. Då kunde jag äntligen pusta ut.

Relationen till hennes sambo var jag inte särskilt förtjust i heller. Jag fick ingen riktig känsla mellan dem, och det har inget med bristen på sex att göra. Jag kände inte deras kärlek och undrade stundtals varför de höll ihop. Kanske är det just här man behöver vara mamma själv för att förstå.

Sammantaget är det en trevlig bok för mammor (eller allmänt rädda personer som jag, som har gått igenom personliga katastrofer och tror att faran lurar överallt) och jag kan bara gratulera Joanna för att det går så bra som det gör. Hon förtjänar all uppmärksamhet!

Joanna på sin nya soffa
                                   

19 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Och helt plötsligt fick jag en eloge för titeln igen. :)

Den där distansen mellan nyblivna föräldrar tror jag är väldigt vanlig. STORT dislike på det, men som sagt, ett år, sedan verkar de flesta vara igenom.

Duktiga Tjejen sa...

Hanna, titeln är grym. Kanske borde skrivit i inlägget att det var du som kom på den, men det framgår ju nu här ändå :)

Hanna Lans sa...

Jag kan ju inte låta bli att sträcka på mig lite extra. Jag har kommit på tre grymma boktitlar på ett år. Kanske min nya karriär? :)

nillas liv på pinnen sa...

Ska bli spännande att läsa den!
Och väldigt väldigt väldigt spännande att höra vad du tycker om min roman om/när den kommer ut. Uppskattar att du vågar vara ärlig.

Duktiga Tjejen sa...

Jag uppskattar själv om andra är ärliga och vet att Joanna är det, så hoppas att hon oxå uppskattar ärligheten! Ser så fram emot din Nilla!

Hanna: åh! Vilka två till??

Joanna Björkqvist sa...

Att det fortfarande finns korrfel är supertråkigt och så noggrant genomgången som den ändå är så var det tydligen oundvikligt. Det känns både oväntat och tråkigt.

Synd att du inte gillade Sagas personlighet, eftersom hela boken bygger på hennes personlighet och hennes liv. Själv tycker jag att det faktum är att hon är perfektionist, kontrollfreak och städfanatiker är exakt samma sida av myntet. Hon är sådan för att hon vill kontrollera världen så den inte ska rasa, som den en gång gjorde när hennes mamma dog. För mig hänger allt det ihop väldigt nära.

Hon klarar ju inte att vara perfekt hela tiden, det är ju det som är jobbigt för henne. Hon försöker, men hon lyckas inte. Det handlar inte om så pass ytliga saker som att tappa saltkar eller snubbla, utan hon kräks av att se en död katt och hon super sig full på kräftskivan, fast hon vägrar erkänna det efteråt. Och hon bakar faktiskt inte en enda bulle, varken perfekta eller fula, i hela boken, men visst fikas det och äts en del, som ett sätt att umgås.

Synd att du inte heller gillade relationen till hennes sambo och inte heller Johans sätt att hantera hennes ångest och rädsla. Mer om det än jag skrivit i boken drar jag inte här för det känns inte som någon idé.

Vi tycker olika, kan jag konstatera. Antagligen är det därför det behövs olika böcker i bokhyllorna.

Duktiga Tjejen sa...

Absolut, smaken är olika! Du kanske inte gillar min bok. Fast jag har inte sagt att jag inte gillar din, jag gillar bara inte Johan och inte Sagas perfektionism. Jag förstår att det beror på Sagas mamma och jag känner igen alla rädslor, men jag tycker att hon just lyckas med att vara perfekt. Att hon blir full en gång på ett år är sant, men det framställdes inte som ett misslyckande utan som att hon hade rätt kul trots en spya. Jag är hemskt ledsen för om det uppattats som allt bara är negativt, för så är det inte. Jag gillade verkligen budskapet, slutet och andra delen av boken. Hon kanske inte bakade bullar, men hon lagade läcker mat och bakade perfekt hela tiden och för mig framstod hon som perfekt genomgående i boken. Jag uppfattar henne så. Jag hade velat se henne lite mer utfreakad, som tex när Joha gjorde det han gjorde. Hon hanterar allt så sunt, tycker jag. Det är antagligen mig det är fel på och jag har heller inga barn. Men jag gillar dig Joanna och jag tänker på Saga ofta sedan jag läste boken. Hon har faktiskt inspirerat mig en del. Det ska jag också blogga om.

Joanna Björkqvist sa...

Det är inget fel på någon. Världen innehåller, och ska innehålla, en massa olika sorters människor. Saga Allerlöv är sin sort, du är din och jag är min.

Bra så.

Duktiga Tjejen sa...

Och jag gillar som sagt mycket också. Glöm inte det.

Hanna Lans sa...

Jag räknar in min egen boktitel i de tre jag kommit på. Sedan är det en till för en annan författare, men det är hemligt. Håller tummarna för att den används. :)

Jo, jag tycker att boktiteln på min debutroman är bra och jag kom på den själv, men först efter att jag refuserats. Innan hade jag en arbetstitel som inte var bra alls. Men den inspirerade mig att skriva vidare.

Korrfel är läskigt. En kompis till mig berättade att hennes ex av min bok hade en extra blanksida på ett ställe. Det svartande för ögonen på mig. På allvar. Sedan upptäckte jag själv att det smugits in ett ord för många på ett ställe, samt ett grammatiskt fel. Det var nära-döden upplevelse då. Herregud. Nu när den varit ute i ett år så kan jag hantera det bättre, men herregudihimmelen vad jobbigt det var där och då!

Duktiga Tjejen sa...

Hanna, just ja, nu vet jag tredje författaren, för hon skrev det i som blogg - men inte själva titeln!

Jag kommer nog få höra om alla mina korrfel sedan. Så många egenutivna böcker har dem. I din såg jag imponerande bara ett, och även om den har två så är det mindre än många förlagsutgivna. Jag minns Rötter, denna storbok, och den svenska översättningen hade säkert tio fel. Minst. Från förlag! Jag blev förbannad, men älskar den boken ändå.

Saga har fått ett eget inlägg nu. Jag mår så dåligt över det jag skrev. Jag menade det inte så negativt som det uppfattades.

Lisa sa...

Låter som en spännande bok, och jag passar ju onekligen in som en av de som skulle uppskatta den, som den nyblivna mamma jag nu är. =)

Trillingnöten sa...

Jag blev faktiskt nyfiken och vill gärna läsa den! :)

Hanna Lans sa...

Jag som gett ut en bok vet hur lättsårad man är för minsta lilla. Det kommer du också bli varse. ;)

Jag lejde en mycket duktig lektör till mitt manus, hon fick bort en hel del korrfel. När jag läste Alfahannen blev jag galen, så jäkla många korrfel och grammatiska fel att historien överskuggades av dem. Förlagsutgiven. Inte en enda bok jag läst har varit utan fel, oavsett egenutgiven eller från etablerat förlag. Det visar ju på hur oerhört svårt det är att upptäcka dem.

Det är just till sådant som att leta fel som jag tycker att vi kan hjälpa varandra med i Egenutgivarna. Att använda varandra som lektörer kanske är svårt, men just sådant där stilistiskt borde vi kunna hjälpa varandra med.

Villa Frejas bokblogg sa...

Spännande att höra din åsikt. Jag vill också läsa boken om jag kommer åt. Lever dock på korvören och har inte råd att köpa...

Joanna Björkqvist sa...

Husfrun: Gå in på ditt bibliotek och be dem ta hem den! Den kommer att komma inom bara några dagar! :)

Lala sa...

Sen jag blev mamma har jag fått nån press på mig (från mig själv) att vara "perfekt". Asjobbigt. Boken låter intressant och som något för mig:)

Duktiga Tjejen sa...

Se Joanna, det jag skrivit har INTE avskräckt folk - snarare tvärtom. De skriver ju att de vill läsa! jag hör ju egentligen inte till målgruppen, förutom åldern, men för andra som är mammor är den ju perfis!

Hanna: Håller med om att vi borde kunna hjälpa varandra med det! Fel är jättesvåra att upptäcka, alla böcker brukar ha några. När de är för många stör jag mig, men några stycken bryr jag mig inte särskilt mycket om även om det såklart också är tråkigt.

Joanna Björkqvist sa...

Till Lisa och Trillingnöten; det vore jättekul om ni läste den! :) Och till Lala; Exakt så var det för mig med! Jag tror att detta är väldigt typiskt för nyblivna mammor för att man får en så fantastisk liten bebis och hur ska man kunna matcha det underverket...?

Så bra då, Duktiga Tjejen, då kan vi båda sova gott i natt! :)