Under the duvet - ofrivilligt.

Åkej, semesterns officiella första dag tillbringas ofrivilligt i sängen. Visst att det kan vara skönt och allt det där, men inte när man (jag) inte kan röra sig (mig) utan krampaktiga smärtor som skär in som knivar i nacken.

Inte heller när semesterns andra dag imorn kommer vara likadan. Dessutom är det min födelsedag. Tur att det var trettio jämnt förra året iallafall, hade känts lite B att behöva ställa in en fest.

Eller tredje dagen, då jag skulle ha firat min födelsedag i stan med sju vänner som alla tackat ja, och dessutom fikat med Nadja som är i stan. Kanske hinner jag bli frisk tills dess, men det känns förjävla tveksamt alltså. Bara att sätta sig på en stol är ett helt projekt - för att inte tala om att resa sig från den.

Igår tvingade jag mig iallafall till mormor en stund. Jag grät bara några få gånger av smärta i bilen. Men det var det värt. Jag fick leka med finaste kusinbarnet, träffa en nyföding levererad från San Francisco, se in i mormors bruna ögon och äta pajer och tårta eftersom lillbrorsan fyllde år. Jag har nästan aldrig gjort paj innan, men jag hörde rykten om att min var godast (se bild).

Idag ser det ut så här utanför balkongen. Jag lyckades knäppa ett kort lagom tills nästa krampattack kom.

Tur att jag har bok-tävlingen med mig själv (att läsa 100 innan året är slut - har läst 94 so far), det håller mig iallafall sysselsatt. Och att vi har TV i garderoben i sovrummet.