Ofelia och Olivia.

På trädgårdsmässan i våras blev jag förälskad i den här orkidén och köpte den för ett par hundralappar och döpte den till Ofelia.

Idag finns inte ett spår kvar av henne. Hon totaltog. Till och med bladen. Allt trillade av, in till minsta smula. Rätt sorgligt, faktiskt.

Ofelia-Orkidé

Nu har jag därför satsat på en billig variant från IKEA som fått namnet Olivia. Jag är tveksam till att hon överlever, men jag ska göra mitt bästa med att sänka ned henne i vatten med orkidé-näring en gång i veckan.

Olivia-Orkidé

Jag undrar bara varför jag är så värdelös på blommor och växter? Jag som drömmer om växthus, trädgård och sånt. Hur skulle det gå egentligen? Inte ens mina kaktusar överlever särskilt länge.

Photo a day 4: Your sky.

Såhär ser det ofta ut från balkongen på somrarna. Jag älskar förortshimlen när den är såhär vacker. Alldeles rosa och overklige. Det är min himmel det.

7 billion and counting...

Jag började störtgrina när jag såg den här filmsnutten igår. Vi är nu över sju miljarder människor. En av mina största rädslor någonsin är just ÖVERBEFOLKNING. Nästan så att jag tänker att jag inte får vara så egostiskt att skaffa barn, för då blir ju min unge precis en av de där fem människorna som tillkommer varje SEKUND världen över.

Ps. Under tiden du har läst det här inlägget har befolkningen ökat med trettio pers. Femtio som har fötts, tjugo som har dött. Förutsatt att du läste det här på tio sekunder, alltså...

Vad gör man (jag) som sjukskriven?

Helt ny grej för mig att vara sjukskriven som sjuk och inte jobba.

Och dessutom får jag ju försjutton bara vara det i EN vecka utan sjukintyg. Trodde att det var två. Typiskt. Blev stressad direkt igen och efter idag måste jag tillbaka...

Spännande, spännande, spännande!



Jag har läst ut Kråkflickan (grymt spännande trots att jag kom på vändningen och hur det var fatt rätt tidigt, kommer hursomhaver lätt läsa andra och tredje boken. Deckare nejtack, men psykologisk thriller, tydligen jatack).

Inget mer onödigt socker! Det här var innan Baby-talket...



...och Ett litet snedsprång (stör mig dock alltid på Denise Rudbergs onödiga utsvävande av oviktiga detaljer, men lättläst och underhållande), suttit på balkongen i bikini, pillat på min bok och redigerat HELA en typ tusonde gång, nästan fixat omslag, varit yr och trött, haft le gran Baby-talk och lagt om min kost (köpt folsyra, slutat dricka kaffe och jadajada).

Jag har lyckats somna om de flesta mornar och har nog nästan sovit åtta timmar per natt - hallejujah! Min chef har ringt tre gånger och pratat jobb och resurser och hej och hå och äntligen kanske det blir lite ändring?  (Skullente tro det va).

 

Jag och stubben.

Kanske skönast har varit alla lugna promenader i skogen i frisk höstluft (och två löppass). Det har bara regnat en enda dag, annars har jag njutit av att se löven ändra färg och temperaturen sjunka. I don't mind just nu. Faktiskt.

Några minuter nedanför oss. Härifrån köper jag honung.

Sammanfattning: Skönaste veckan på hur länge som helst. Helt jävla underbar!

Höstens inledningsfras:

-Har du plockat mycket svamp i höst då?

Varenda jävel verkar vara där ute i skogen och komma hem med säckar proppfulla. Jag har sammanlagt hittat tre, små kantareller på hela säsongen. De var dock goda.

(Jag plockade inte de som visas på fotot, och det var nog en bra idé att låta dem vara kvar).

Födelsedagsweekend.

Jag har minsann läst era inlägg om bokmässan, och Joanna skrev att det var bästa Bokmässan någonsin... Nåväl. Vi hade åtminstone kalas, och det är ju inte fy skam det heller.

Vem vill missa en solnedgång i förorten? Jag älskar när det ser ut såhär från vår balkong.

Jag hade fixat tapas-tema.

Observera Venedig-weekend:en i rött. Han blev multo feliz. Vi tänkte hyra cykel, äta frukostar (!) och TA DET LUGNT (något vi aldrig gör på semestrar vanligtvis).

Barnbesök hela helgen (Hur mutade man barn innan det fanns majskrokar?)

Och så hann jag läsa ut Mario Vargas Llosas Den Stygga Flickans Rackartyg som jag verkligen gillade. Som synes har jag en hel del böcker av honom, varav den första inhandlades i Bolivia 2005. Jag älskar Sydamerikanska författare, fast mest magisk realism och García Márquez (ni har väl läst honom?). Jag fick även med Monki ut på en liten löptur (nya, nyttiga livet börjar efter 30 för honom) och imorse ville jag inte alls gå till jobbet. Jag var först på kontoret och bara längtar tills jag får gå hem igen. Avskyr att jag ens känner så.

Jag ♥ Kryp.

Jag har en märklig äckelfascination för insekter/småkryp och sånt allmänt... omysigt. När jag var liten kunde jag gå ut i regnet och fylla fickorna med daggmaskar och som tonåring fotade jag gärna spindlar och gräshoppor i olika vinklar. Don't ask me why.

Nu när jag bor i Tjottahejti och går på nästan dagliga promenader i naturen hittar jag alltid så mycket spännande. I söndags såg jag en stor grop i skogen och var såklart tvungen att gå dit och titta. Döm om min förvåning när jag nästan ramlade ned i världens jordgetingbo där det svärmade av getingar. Jag var totalt fascinerad där jag stod i bara ben och har faktiskt aldrig sett något liknande på riktigt, har ni? Nu fotade jag slarvigt med min telefon, men här snackar vi flera decimeter bara själva boet.

Förra veckan slingrade sig den här ormen över vägen... Och i lördags en ödla, men den var för snabb för att fångas på bild. Ödlor kryllar det av utomlands, I know, men i Sverige ser jag dem väldigt sällan.

Jag är även en sån som flyttar på sniglar som ligger mitt på vägen och riskerar att bli övercyklade och vänder på tordyvlar som hamnat på rygg. Härom veckan var hela stigen full av dem, så min promenad tog lite längre tid än planerat...

En bild från en främmande Land - Peru.

Hakar på Johanna Lagersfors tema "En bild från ett främmande land". Nu var det ju förvisso jag själv som tvingade på henne idén att fler skulle haka, men ändå. Temat denna gång är Perú.

Jag har ju vuxit upp med en hel del bolivianer och mina två yngsta syskon har boliviansk pappa som jag länge kallade mi segundo papá. Innan det tog slut mellan min mamma och honom åkte alla iväg och bodde i Bolivia i ett år. Ja, inte jag och en annan syster, men resten. Jag åkte dock dit i fem veckor 2004 och i slutet av december tog vi bussen till Perú längs slingriga vägar.

Vi stannade först i Bolivias huvudstad La Paz (3.600 m.ö.h) en natt och  åkte sedan vidare till Copacabana och tillbringade två dygn vid Titicaca (ni vet väl vilken del som hör till Bolivia och vilken som hör till Perú? Titi till Bolivia, och caca till Perú... ååkej, det är ett sydamerikanskt skämt). Strax innan nyår anlände vi iallafall till Cuzco och den första januari 2005 tog vi tåget upp till inkastaden Machu Picchu. Min lillebror var magsjuk och spydde på de gamla ruinerna vid lamadjuren och lemurerna och mina lungor jobbade på för fullt på de höga höjderna, men Machu Picchu alltså, vilken grej. Breathtaking. Man kan faktiskt inte fatta hur inkaindianerna lyckades bygga en stad där, dessutom så utvecklad, med djupa stup rakt ned, utan dagens verktyg, lastbilar och lyftkranar.

Machu Picchu är helt klart ett av de ballaste ställena jag har varit på, även om det är lite väl kommersialiserat.

På fotot: Jag (längst bak) och min yngsta lillasyrra, nyårsdagen 2005.

From the woods.

I helgen gick vi till skogen som är alldeles nedanför. Jag älskar att gå runt där men är för feg för att gå själv; jag är både slarvig, klumpig och har världens sämsta lokalsinne. Och vad gör jag?! Tappar nycklarna någonstans i skogen och får lätt panik.

Det har liksom aldrig hänt innan.

Iallafall: Skogen. I love it.

 Jag hittade inte en enda ätbar (vad jag vet) svamp, men det fanns gott om sånna här vackra saker...och fortfarande blåbär, men jag är nöjd med mina fyra liter plockade som ligger i frysen.

Sen hittade vi nyckeln igen på ett berg där jag hade stannat för att knyta skorna. Dagen var sålunda räddad och plånkan likaså.

Skärgårdsbilder...

Helgen som gick:

 Jag älskar antika och välbevarade möbler, såsom vårt skåp från 1809 fyllt av glas, servis och sockerströare.

Och den gamla spisen! Fast den använder vi inte längre...

 Vårt hus har ett litet bibliotek med gamla böcker. "Mörker och Blåbärsris" fick följa med mig hem denna gång och så läste jag lite ur en bok som handlar om vår ö som min morfars mamma hade skrivit sitt namn i. Inte en bok från igår, med andra ord.

 Jag läste ut Per Anders Fogelströms "Café Utposten" på lördagen medan brorsan läste Bo Baldersons "Statsrådets Verk". Vi gillar att vara asociala ihop i varsin solstol och yttra nått ord i timmen typ. Min bok var rätt spännande och handlade om arbetarrörelsens revolution mot borgarna på början av 1900-talet.

 Jag hade även med mig Desireé Fredlunds "Refuserad" som såklart är extra rolig att läsa när jag själv just har skickat in mitt första bokmanus och drömmer om att bli författare... Mer om denna bok senare.

 En trollslända kom och höll oss sällskap.

 Vi har fullt med gräslök på tomten som ligger högst upp på ett berg, men nu hade typ all hunnit torka - snyft!

 Framåt lördagseftermiddagen drog brorsan och jag ned till havet och luftmadrassen skulle såklart pumpas, handdukar läggas ut och böcker läsas, men något badat blev det inte av eftersom det blåste som sören och blev svinkallt.

 Jag badade iallafall fötterna, alltid något...

 Plötsligt kom mamma och hennes man på kvällen och mannen satte igång att laga en riktig festmåltid som vi avnjöt i solen.

 Jag plockade ett par liter blåbär, varav några passade utmärkt i en efterrättspaj medan resten fick följa med mig hem till frysen. Jag har nu ungefär fyra liter att njuta av i vinter...

 Pajen, very good!

 Det blev en kvällspromenad med mamma under fullmånen...

En fullmåne som glittrade i havet och var oändligt vacker. Jag la mig sen rätt tidigt och på söndagen var det mulet hela dagen så jag gjorde inte mer än att läsa, plocka blåbär och sedan ta båten hem igen.

Lovely weekend!

Skärgårdstankar.

Så här såg jag ut på "vår" ö förra året med brorsan, och just nu är vi där igen. Det har blivit lite av en tradition att alltid åka hit till stugan varje sommar bara han och jag. Kan ju tilläggas att jag är rätt underlägsen i typ alla våra konversationer, och då är denne lille man fjorton år yngre.

Vet inte om det innebär att jag är totalt blåst eller att han är ett underbarn, men jag hoppas på det sista. Menar, hur många gymnasister får i princip full pott på högskoleprovet och plöjer tegelstenar som Freedom och gamla klassiker såsom Moby Dick och Wuthering Heights på engelska?

Bättre sent än aldrig?

När jag numer bor med landet runt knuten och finfina badställen är det nästan pinsamt att erkänna att jag inte hade badat på hela sommaren förrän i lördags. Jag hade seriös abstinens eftersom jag ÄLSKAR vatten, bad, snorkling, simning och allt sånt. Inte ens ett endaste litet dopp i Kalifornien i somras, förstår ni vad sjukt?

Det var lika bra att passa på innan solen gick ned över havet i lördags.

 Det var långgrunt i minst 100 meter...Och inte supervarmt direkt...

But I did it, wee! Äntligen årets första (och sista?) både dopp och bad!

Suburbian Sunset.

Så här såg det ut från balkongen igårkväll. Fan vad fint, blev nästan tårögd, och ändå är fotot bara taget från Iphonen.

The Cove...

Igår på vår Datenight såg vi som sagt dokumentären The Cove, en dokumentär jag har velat se länge men det blev liksom inte av förrän nu.

Kan ju säga som så, att jag vet inte om jag någonsin har gråtit så mycket till en dokumentär förr. Jag börjar nästan grina bara av att skriva det här. Hur kan människan vara så vidrig? Det är skrämmande. Jag menar, jag vet ju hur vidriga vi är, men att bli påmind så, att se i detalj... Det är äckligt. Mitt bebislängt skalades ned med ungefär 50 %, det är fan inte rätt att sätta mer liv till vår hemska planet (Then again - jag är ego, jag vill ha ett barn av egoistiska skäl).

Jag har dock bestämt mig för att stödja delfinräddandet (och även regnskog), jag är nämligen rätt tveksam mot stora organisationer som Greenpeace osv där pengarna ofta försvinner i andras fickor (och som de också sa i dokumentären - var är WWF? Var är Greenpeace?), men det här, att sponsra eldsjälar som offrar allt för att rädda djur och natur, det är äkta.

Vill du också göra något? Läs mer här.

Livet idag, igår, förhoppningsvis imorn.

Jag ligger i sängen och äter yoghurt med nyplockade blåbär (enochenhalv liter plockade idag) och fläkten surrar svagt. Jag känner i hela kroppen hur GLAD jag är över livet. Att jag lever, att jag har världens bästa kille och syskon och att det är sommar och att min mensvärk har gått över och jag har fått bokpaket, både ett beställt och ett med recensionsexemplar, och det är lördag och jag bor i Sverige vid skog, vatten och närhet till familj.

Ville bara säga det, att jag är så himla glad över livet och att jag inte brukade känna så, men att det har blivit så himla mycket lättare att uppskatta det lilla efter att ha legat i tusen bitar på botten.

Vem var det som sa att det är ett dåligt blåbärsår i år?

USA i bilder part VI...

Här kommer bilder från två de två sista nationalparkerna vi besökte; Death Valley och Yosemite.

 Vi åkte förbi Area 51 på väg mot Death Valley...

 Saltöken i Death Valley. Obs! Det var 47 grader och molnfri himmel.

 Salt som vi tog med hem i en liten genomskinlig påse...

 Saltöknen i närbild.

 En liten promenad på en kvart i lätt uppförsbacke utan minsta vind i nästan 50 grader är jobbigare än vad man tror. Jag trodde att jag skulle smälta/dö/svimma. Här står jag iallafall under en "natural bridge" som gick över en flod som en gång i tiden forsade fram här.

 Jag ute på sand-dynorna i solnedgång.

Sand-dynorna var otroligt vackra, och det kändes relativt svalt när solen gick ned och termometern nästan gick ned till svala 40 grader (!).

 På väg mot Yosemite.

 Mono Lake. Så overkligt spegelblank sjö!

 Plötsligt något dygn senare var vi uppe på 3000 meter över havet i Yosemite och det var inga 47+ direkt...

 Rätt mycket snö kvar sedan vintern. Och jag lagom fräsch efter X antal nätter i bilen...

 Älskar floder...

 IIIK!

 Vi såg röda "markers" lite överallt som visade var björnar nyligen har blivit påkörda och dödade. Snyft.

 Yosemite, så otroligt vackert.

 En vitsvansad hjort sprang över vägen...

 Den mexikanske ekorren Pablo hittade sig en taco bland resterna från slarviga campers...

Dag två i Yosemite, efter att ha sovit i bilen en fjärde natt på raken, innan alla andra hann vakna. Yosemite var nog vackrast på hela resan; en nationalpark full av vattenfall, träd, berg, björnar och dalar. Om ni åker till Kalifornien bara måste ni åka dit.

Nu återstår bara en del av bildserien från resan till USA 13 juni - 3 juli, nämligen New York.