Min roman befinner sig just nu hos tryckeriet.

Jag måste snart outa mig eftersom min bok just nu är hos tryckeriet. Snart har jag ett provtryck hos mig, så senare i sommar är min alldeles egna ungdomsroman här. Då funkar det ju inte att vara anonym längre, skulle kännas helt B.


Det här med egen domän och allt har jag lagt på is för ett tag, men jag har en wordpress-sida för min bok och tänkte fortsätta med den här bloggen. Fast helst vill jag byta namn på den. Och så måste jag nog radera en hel del inlägg...


Så; snart är inte bara boken här, utan även jag.

Frågor om Wordpress.

Hej kära läsare.


Jag kan knappt fatta hur ni kan vara så många, eftersom de flesta verkligen har hittat hit själva. AMORE.


Nu är det ju så här att jag ska ge ut min bok snart. Och den vill jag ju såklart promota på alla tänkbara sätt. Inte kan jag ha en anonym blogg längre då? Så vad ska jag göra? 


Antingen byta till en helt ny blogg med mitt namn, eller av-anonymisera denna. Min mamma har ändå hittat hit, så särskilt anonym är den ju ändå inte. Och så kommer den fortfarande heta Duktiga Tjejen, och det passar inte riktigt. Eller ska jag bara byta adress och namn på denna, men ha kvar tidigare innehåll (i viss mån censurerat)?


Jag har tankar på Wordpress, men jag fattar INGENTING. Monki har hjälpt mig att starta upp en sida för månader sedan, men den är fast på "under construction" sedan i oktober.


Så:
1. Hur gör man för att lägga in en bloggroll med länkar till andra bloggar och sidor i Wordpress?
2. Vad mer bör jag tänka på?


Jag har försökt hundra gånger att lägga in länkar till andra, men de syns aldrig. Utan dem vill jag inte ha Wordpress.


Jag gillar inte nya blogger genom chrome, så byta känns ändå okej om det här nu kommer funka. 


Please help.

Nilla har läst min bok!

Underbara Nilla har nu korrläst min bok och skriver bland annat att hon grät på slutet och en massa andra fina saker. Hur bra kritik som helst, jag suger åt mig som en svamp och ska jobba med alla förbättringar.

Jag måste bara må lite bättre först.

Och skaffa word till datorn...

Farsan läser min bok.

...Och det började inte positivt vill jag lova. Han var inte överförtjust i de första tjugo sidorna direkt. Tyckte att det flöt på dåligt, var för mycket att korrigera, och det var suckar och stön stup i kvarten. Jag fick nästan tvinga honom att fortsätta läsa och kände helt ärligt att jag var redo att slänga hela skiten. Åtta år i soporna.

Men igår hände det något. Plötsligt började han gilla min bok och sa att det flöt på och var jättespännande. Han jämförde den till och med med On The Road av Jack Kerouac som är en av hans favoritböcker (Själv läste jag den när jag var dryga sjutton och i just San Francisco och tyckte att den var lite seg).

Det kanske finns hopp alltså? I bästa fall kommer den ut i (v)år iallafall.

Förlags-refuseringars att vara eller icke vara.

Det pågår diskussioner om förlags resuseringar av så kallade spontanmanus (det vill säga obeställda manus som gemene man kan skicka in). De flesta verkar tycka att de borde ge mer än bara standardsvar i stil med "tyvärr passar inte ditt manus i vår utgivning", men jag hör till den lilla (obefintliga?) skaran som inte alls tycker att de borde utveckla sina refuseringar. Eller jo, såklart jag skulle vilja, i en perfekt värld, men det funkar liksom inte. 

Jag jämställer det med en arbetsansökan. Räknar vi med personliga svar på dem, utöver att jobbet gick till en annan sökande som passade bättre? Räknar vi med att få veta vad som var fel med just vår ansökan? Nej, för det finns inga resurser till det. För det första för att de som jobbar med att hitta rätt lägger sina resurser på just det som är rätt, och för det andra för att ett mer personligt svar skulle innebära att de måste läsa igenom allt för att kunna ha en åsikt. Jag är övertygad om att bara en bråkdel av alla arbetsansökningar läses av rekryterare, och samma sak med spontanmanus.

Ofta läser de kanske fem sidor av ett manus och bestämmer sig redan där. Hur ska de kunna yttra sig mer än att manuset inte passar? Denna formulering är antagligen noga uttänkt eftersom de inte kan yttra sig mer ingående än så. Det är heller inte deras jobb. Vissa förlag får in runt 2000 obeställda manus per år, och vi vet ju alla att det tar timtal, kanske dagar, att läsa igenom ett manus.

Jag har blivit refuserad av alla förlag jag har skickat in till. De som svarade snabbast, de små förlagen, gav mer personliga kommentarer, medan jag aldrig skulle räkna med det från t.ex. Bonnier. Precis som jag inte räknar med ingående svar när jag får ett nej-tack från ett jobb jag sökt tillsammans med flera hundra andra. När jag söker jobb blir jag glad om de ens svarar med ett nej. Vad är skillnaden?

Förlagen vore inget utan våra manus - sant, men inget arbete vore något utan arbetstagare. Så som samhället ser ut nu läggs alla resurser och alla pengar på det som redan är bra, inte på att hjälpa de som inte passar. För den som vill ha den hjälpen finns professionella lektörer och korrekturläsare, skrivarkurser och annat.

Att bli refuserad betyder inte att manuset är sämre, det betyder "bara" att det inte passar förlaget. Det som passar idag är absolut inte nödvändigtvis av högre kvalitet än refuserat material, så vad ska de säga? 

Våra manus behöver inte vara sämre. Idag är det säkraste kortet att ge ut en bok via förslag att vara kändis, inte att bli kändis för att man ger ut en bok.

Egenutgivningen växer och växer. Med all rätt.

Mitt nya karriärsmål...

Så här blir min framsida på boken, fast med namn, titel och baksidetext adderat såklart. Och så har jag fått mitt ISBN-nummer!

 ...är att inte göra karriär. En gång i tiden tänkte jag att jag skulle satsa allt på karriären och skita i allt annat. Nu är jag totalt tvärtom.

Jag kanske ska skita i min examen i offentlig rätt och jobba i en bokhandel istället? Skulle inte det passa mig bra liksom? Jag har varit butiksansvarig förr (fast i klädbutik) och älskar böcker. Undrar just om det finns några jobb där längre... Vilka handlar egentligen i en bokhandel nuförtiden? Själv köper jag allt över nätet.

Eller så bygger jag på min första utbildning och blir översättare? Tolk? (Spanska - Svenska).

Helst vill jag ägna all tid åt skrivande och böcker, men just nu genererar det noll spänn i inkomst. Jävla skit att man måste ha pengar för att överleva och för att investera.

En SHOT till tack låg och väntade på mig i torsdags!

...Från Maria Engelwinge. Dessutom ger hon mig den gratis trots att jag ville betala. Jag är otroligt tacksam och glad över att vi har fått kontakt, och när min bok kommer ut hoppas jag att hon vill ha den från mig som tack. En BOK till tack, får man väl säga...

Så fort jag har läst ut recensionsexemplaret jag fick till nättidningen jag bloggar för från Monika Häägg (Solbarnet), så ska jag njuta av Marias. Åh vad jag ser fram emot det!

Sweet November.

Äntligen är Underbara November här!

Jag glömde dock att tillföra listan att mitt träningskort börjar gälla från just idag och ett år framöver, det jag köpte för mina 4000 i friskvårdsbidrag som jag hade att ta ut innan min anställning gick över till bemanningsföretaget. Ytterligare en superb sak till denna underbara månad alltså.

* Börja skaffa bebis.
* Åka till Venedig.
* Hyra ut lägenheten och slippa onödig utgift på typ 5000 i månaden.
* På riktigt slacka på jobbet.
* Förhoppningsvis ge ut min bok.

NYTT PÅ LISTAN:
* Träningskort!
* Avklarat Cellprov!

Min bok - omslag och handling del 2.

Först och främst TACK för all feedback, ni är ju grymma! Jag tar mig friheten att fortsätta använda mig av den här kanalen för feedback. Inför närmandet av utgivningen ska jag starta en egen hemsida också med mer information, försäljning osv.

Några tankar/reflektioner:

1) Kära Sussie som jobbar med reklam kikar på fonter till mig. Det var väldigt mycket fokus på just font i er feedback, och eftersom den var totalt obestämd och obefintlig är jag oerhört tacksam för dessa tips! Stort, svart och hårt i kontrast till det färgglada men vemodiga omslaget. Mitt namn vill jag dock medvetet ha litet. Jag gillar inte det moderna med att namnet ska vara större än titeln, att man nuförtiden läser författaren och inte verket. Helt emot mina principer, men jag kanske faller för det i framtiden. Sussie har redan tagit fram en helt bunt fonter och är alldeles underbart schyst!

2) Bakside-texten är inte handlingen som jag skrev i inlägget. Jag hade tänkt mig baksidetexten ungefär såhär, det vill säga de två första styckena jag skrev i fredags och ett litet tillägg:

Ida faller handlöst för Karibien. Och för Luis såklart, puertoricanen med de glittrande ögonen, en fjäder i hatten och för stor kostym. Hon flyttar till den lilla ön Puerto Rico och gifter sig, egentligen alldeles för ung, men där i gettot med ett hänglås på dörren och kackerlackor som närmsta grannar känner hon inte soplukten och hon ser inte de förfallna husen. Hon ser bara kärlek.

Att Luis dricker för mycket och använder lättare droger blundar hon för. När hans festande övergår i missbruk och tyngre droger blir det svårare och svårare att fortsätta blunda, men hon klamrar sig fast vid honom och inser att det inte bara är han som är beroende. Hon är lika beroende av honom som han är av sina substanser.

*Namn på boken* är en roman för unga vuxna om kärlek och medberoende. Boken är *mitt namns* debut och hon har själv bott på Puerto Rico.

VAD TYCKER NI?

3) Omslaget i sin helhet. Spridda tankar. Annorlunda, för barnsligt, vissa älskar, vissa ogillar starkt. Fågeln på baksidan verkar uppskattas. Själv gillar jag hatten med fjäder mest. Jag ska försöka få bort snäckorna som mest liknar små klumpar. Nilla, som själv skriver på sin beiga (som alldeles säkert inte är det minsta beige utan alldeles färgsprakande) skrev att hon fullkomligt ÄLSKADE omslaget, och la till att hon var HELT fucking ärlig. Efter hennes kommentar läste jag om alla och insåg hur många som faktiskt var positiva. Jag blev alldeles varm och sjukt glad eftersom jag nästan bara tar till mig av det negativa i vanliga fall.



Först hade jag tänkt ha detta foto som framsida (efter att ha retuscherat lite), men det blev visst inte så...


4) Målgrupp? Unga vuxna, vilket jag också vill ha med i baksidetexten. Det blev fastslaget med hjälp av Joanna som själv håller på att ge ut sin bok Nära Dig. Joanna jobbar stenhårt med sin bok och har redan bokat in releasefest. Boken är snart tryckt och jag ser jättemycket fram emot den! I våra givande diskussioner visar hur olika smak och åsikter man kan ha, vilket även har framgått av era spridda kommentarer.

5) Titeln har precis alla tyckt om! Eller åtminstone har ingen sagt något annat. Min utgivarguru Hanna Lans som har skrivit Som någon annan bäddar skrev att hon ä l s k a d e den. Ett tag tvekade jag på titeln, som på precis allt annat, men nu är den helt given.

6) Utgivning & Övrigt. Jag har haft en svacka, men jag tror att jag kanske kan klara mig förbi den. Er feedback har faktiskt verkligen hjälpt. Målet är att ge ut den innan året är slut, men jag tänker inte stressa. Jag började med denna 2003, så... Självklart kommer den kunna köpas var man än bor i världen, och jag har inga ambitioner att tjäna minsta krona, så priset kommer bli så lågt det bara går. Jag är glad bara någon vill läsa!

Min bok - omslag och handling.

Okej kära vänner, här är utkast på omslaget - bortse från TEXTEN, den har jag bara kladdat på för att ni ska se var den hamnar ungefär, och mellan fågeln och månen dras alltså linjen mellan fram- och baksida.

Och apropå titeln, jag har aldrig gått ut med den tidigare, men här har ni den alltså.

Handling:
Min roman handlar om Ida som faller handlöst för Karibien. Och för Luis såklart, puertoricanen med de glittrande ögonen, en fjäder i hatten och alldeles för stor kostym. Hon flyttar till den lilla ön Puerto Rico och gifter sig, egentligen alldeles för ung, men där i gettot med ett hänglås på dörren och kackerlackor som närmsta grannar känner hon inte soplukten och hon ser inte de förfallna husen, hon ser bara kärlek.

Att Luis dricker för mycket och använder lättare droger blundar hon för. När hans festande övergår i missbruk och tyngre droger blir det svårare och svårare att fortsätta blunda, men hon klamrar sig fast vid honom och inser att det inte bara är han som är beroende; hon är lika beroende av honom som han är av sina substanser.

Kasten mellan lycka och dödsångest är enorma. Hon lämnar landet och Luis försöker bättra sig, men för varje gång hon kommer tillbaka inser hon att hon själv försvinner mer och mer. Tillslut är hon bara en skugga som glider obemärkt förbi. Om det inte vore för Sebastian, hennes räddare i nöden från Colombia, skulle hon ha gått under för länge sedan.

Det är nu jag behöver feedback. Jag inser att jag inte har den klassiska känslan för omslag, men den är ritad av en professionell konstnär och jag har chansen att få det ändrat.

Blir ni mindre eller mer sugna på min bok nu? Please be honest och konstruktiv. Helt ärligt har jag en svacka och funderar på att lägga ned hela skiten.

Jag längtar till november!

Bilden är lånad från nätet

Det är inte direkt så att jag har tid att bara vila och återhämta mig utanför jobbet, för från den första november ska jag hyra ut min lägenhet i ett år till en kompiskompis. Det är sjukt mycket att fixa. Packa, flytta, städa, packa, flytta, städa. Lägenheten har stått i princip orörd sedan i april och det ligger högar av damm överallt och i kylen står mjölk med bästföre-datum i typ...våras. Snart är det iallafall november och jag längtar.


November liksom, kanske årets bästa månad:
* Börja skaffa bebis.
* Åka till Venedig.
* Hyra ut lägenheten och slippa onödig utgift på typ 5000 i månaden.
* På riktigt slacka på jobbet.
* Förhoppningsvis ge ut min bok.

Vem hade kunnat tro att november skulle bli så eftertraktad va?

Vad gör man (jag) som sjukskriven?

Helt ny grej för mig att vara sjukskriven som sjuk och inte jobba.

Och dessutom får jag ju försjutton bara vara det i EN vecka utan sjukintyg. Trodde att det var två. Typiskt. Blev stressad direkt igen och efter idag måste jag tillbaka...

Spännande, spännande, spännande!



Jag har läst ut Kråkflickan (grymt spännande trots att jag kom på vändningen och hur det var fatt rätt tidigt, kommer hursomhaver lätt läsa andra och tredje boken. Deckare nejtack, men psykologisk thriller, tydligen jatack).

Inget mer onödigt socker! Det här var innan Baby-talket...



...och Ett litet snedsprång (stör mig dock alltid på Denise Rudbergs onödiga utsvävande av oviktiga detaljer, men lättläst och underhållande), suttit på balkongen i bikini, pillat på min bok och redigerat HELA en typ tusonde gång, nästan fixat omslag, varit yr och trött, haft le gran Baby-talk och lagt om min kost (köpt folsyra, slutat dricka kaffe och jadajada).

Jag har lyckats somna om de flesta mornar och har nog nästan sovit åtta timmar per natt - hallejujah! Min chef har ringt tre gånger och pratat jobb och resurser och hej och hå och äntligen kanske det blir lite ändring?  (Skullente tro det va).

 

Jag och stubben.

Kanske skönast har varit alla lugna promenader i skogen i frisk höstluft (och två löppass). Det har bara regnat en enda dag, annars har jag njutit av att se löven ändra färg och temperaturen sjunka. I don't mind just nu. Faktiskt.

Några minuter nedanför oss. Härifrån köper jag honung.

Sammanfattning: Skönaste veckan på hur länge som helst. Helt jävla underbar!

Omslag, omslag.

Jag har kommit såpass långt i Egenutgivar-processen att jag funderar över vilket omslag jag ska ha på boken. Joanna är även inne på samma bana (läs här), och Bokbabbel bloggade nyss också om vikten (eller inte vikten) av omslag.

Så okej, det här är min smak och det är rätt lätt att urskilja ett mönster:
1) Böcker på engelska har generellt mycket snyggare layout.
2) Tecknade omslag verkar vara min grej.

Förutom en av de helt klart bästa böckerna i år så är omslaget perfekt.

 Magnus Linton har sjukt snygg design på sina böcker. Jag har dock inte läst Cocaina än, men den köpte jag direkt av honom med dedikation.

En salig blandning och mycket snyggt.

Den här boken köpte jag på Amsterdams flygplats bara för att den var så himla snygg. Den är superstor och tjock, men självklart ska jag även läsa den. Det som inte syns på fotot är silverfärg här och där som glimmar till. Aah...Dräggel...

Åsikter på det?

Bluffen.

Lagom inför Bokmässan (som jag ABSOLUT ska på nästa år! Och då ska jag hänga med Hanna Lans och c/o och promota min bok) läste jag ut Unni Drougges del ett i trilogin om Berit Hård. Jag har alltid älskat Unni Drougge och läser gärna allt av henne, hon är enligt mig helt klart en av Sveriges bästa.

Bluffen handlar om en incident på just Bokmässan och Berit Hård dras in i en härva bland svenska författare, småkriminella och prostituerade. Trots att jag stör mig på att Unni använder sig av kända namn och får dem att framstå som riktiga rötägg (främst Jan Gulliou och Leif GW Persson) så gillar jag ändå boken mer än jag vill och ser fram emot kommande två.

Uppdatering i manusvärlden.

Nu har det snart gått en månad sedan jag skickade mitt manus till tretton olika förlag. Jag har fått tre svar, alltså tre refuseringar, och två lämnade personliga kommentarer och tipsade om andra, specifika förlag. De skrev båda att de tyckte att mitt manus var intressant, men det ena tackade nej av ekonomiska skäl och det andra för att de hade planerade utgivningar i ettochetthalvt år framöver.

Jag väntar alltså svar från tio stycken, och även om jag vet att chansen är minimal att bli utgiven så går det ju faktiskt att ge ut själv. Hanna Lans skrev nyligen ett inlägg med jättebra tips om egenutgivning och hon har ju själv gett ut sin debut Som någon annan bäddar på eget förlag, så hon vet vad hon snackar om. Jag är very sugen på att göra detta. Sparade pengar, vilja och engagemang finns. Hoppas bara att det finns några där ute som faktiskt kommer köpa den...

Och under tiden kan jag ju roa mig med Desirée Fredlunds positiva Refuserad, en typ handbok i att inte ge upp, samt tänka på det Frida Skybäck skrev i Debutantbloggen den 29 augusti: Hur många förväntar sig att en idrottskvinna ska vinna guldmedalj första gången hon tävlar?

Accept it, get over it and learn from it. Vägen till framgång är att ta sig förbi misslyckanden, eller hur?

Du.

Jag såg på ditt ansikte,

du, med ditt ljus,

du, under den ensamma molnfria himlen,

du, med de mörka ögonen.

Jag såg med mina ögon stängda,

drömde om dig,

du mörka, djupa natt, du.

Så len,

så ljus log du under stjärnorna,

under månen, du. 

Jag hittade inte svaren,

men jag älskade dig ändå,

du, som jag väntade på. 

Jag väntade,

väntade,

väntade.

Var försvann du?

Bokmanus...

När jag var ungefär 12 år hade jag en jättestark dröm som resulterade i en novell på typ 10 maskinskrivna sidor. Jag skrev om den på gymnasiet och min svensklärare tog mig åt sidan och sa att den var jättebra och att jag påminde henne om Selma Lagerlöf, vilket jag antog var en komplimang. Sedan dess har den här novellen följt med mig liksom en skugga och jag har alltid känt att jag har velat göra något mer av den. De senaste åtta åren ägnade jag mig dock enbart åt det bokmanus som jag äntligen skickade in till förlag den förra veckan och den här, men nu har jag ju äntligen tid igen till min gamla idé.

Och plötsligt hände det. Igårkväll föll alla bitar på plats och jag kom på precis hela storyn. Idag jobbar jag hemifrån (som varje torsdag) och gick just på en promenad som resulterade i att storyn utvecklades i huvudet ännu mer. Jag gick så fort för att jag  bara ville komma hem och skriva ned alla idéer att promenaden slutade på 7 kilometer på 59 minuter, vilket var rätt svettigt.

Så nu fortsätter jag alltså snart med manusskrivandet. Jag tänkte att jag kanske kunde ta en månads paus eftersom korrigering och förlagsletande tog upp all min tid utanför jobbet, men why wait? Jag väntar ändå bara på svar från alla förlag (olidligt, även om jag räknar med att bli refuserad från alla 13 jag hittills har skickat till). Hela hösten och vintern tänker jag sålunda fortsätta skriva så att pennan glöder (härliga åttiotalsuttryck). Fattar inte hur jag ska hinna jobba heltid samtidigt bara...

Felskrivningen som tack och lov hoppade ur Iphonefönstret och försvann.

"jag har precis skickat mitt anus till sexförlag".


Inte riktigt så jag menade va? Det är farligt att gå och skriva på Iphonen samtidigt...

Hejdå manus!

Nu är du ivägskickad till sex olika förlag, och nästa vecka skickas du till ytterligare fem. Var nu så snäll och framställ dig på bästa sätt och hitta fram till rätt manusläsare så att du kan få bli det där enda som antas av ungefär sjuhundra årligen refuserade. Oddsen är ju inte så stora, men jag tror på dig.

Vi hörs om några månader igen då kära manus!

Min alldeles, egna bok.

För ett tag sedan skrev jag om min bok här på bloggen. Den var då under första korrläsning, och nu ska den iväg på en andra innan jag skickar in den till förlag. Jag har fått tips om att skicka till tre olika i taget, så det är faktiskt exakt vad jag ska göra. Mitt mer konkreta sökande efter förlag börjar därmed precis nu.

Jag är nervös, spänd, förväntansfull. När jag hör att t.ex. Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blev ratad massvis med gånger tappar jag dock hoppet lite grann. Vad vill förlagen ha, och hur ska jag presentera materialet på bästa sätt? Tänk om de tycker att mina 202 A4 inte är bra?

Tillsvidare fortsätter jag att sluka böcker och bli inspirerad och inspirerad igen. Femtio utlästa hittills i år.