Jag har jobbat!

Lånad bild, men precis såhär är det.

...För första gången sedan jag  blev sjukskriven för Hyperemesis i januari. Jag kunde knappt sova natten innan för att jag var så nervös. Faktiskt mest för att ta mig till jobbet, men det gick ju bra. Men visst var det som jag befarade: Typ 40 grader på bussen och sedan packat på tunnelbanan och inte en jävel som reser sig trots att magen är uppenbart gravidstor. Hade jag bott på Puerto Rico hade jag förvisso inte haft en tidtabell att utgå ifrån, men det hade åtminstone funnits air condition och jag hade garanterat fått sitta. Fattar inte vad det är för fel på folk i den här stan. Äckligt. Hatar att vara i stan och längtar bort direkt.


Skitspännande iallafall. Var med på miljöseminarium och förde protokoll för regeringen kan man säga, och nu ska jag bara renskriva allt innan Monki och jag ska åka och kika på ett hus. Skorpan har sparkat precis hela dagen så att magen hoppat, men nu verkar han ha tagit siesta.


Och  när jag ska jobba nästa gång igen? Inte en jäkla aning. Tur att jag får lön ändå.

Sista trimestern.

Kan ni fatta att sista trimestern börjar imorn? Plötsligt har det gått fortare tycker jag. Bara en tredjedel kvar.


I helgen kräktes jag  en endaste gång och mådde mer okej än dåligt. Tyvärr råkade jag äta av mina hembakta kolamuffins på fika hos en kompis och fick halsbrännan från hell som varade tills imorse, men jag får skylla mig själv. Jag kan inte äta eller dricka vad jag vill, så är det bara. Carbs carbs carbs.

YES! Favvofrukost. Fil med onyttig START, valnötter, äpple/banan, russin och vanilj.

YES! Pad Thai takeout. Funkar fina firren!

NONONO! Går inte för sig! Kolamuffins kan slänga sig i väggen.

Och idag är jag officiellt inte sjukskriven längre. Efter tjugo veckor! Två veckor halvtid väntas innan heltid resten av sommaren. Om det går. Det måste gå. Jag vill jobba lite innan bebisen kommer. Min chef ringde mig imorse och skulle presentera mig för ett jobb på Justitiekansliet och bara jag hör om sånt intressant känner jag att jag vill. Måste kunna. Behöver det.

Sista månaden på jobbet.

Igår gick jag in till chefen och sa:

Jag hinner inte göra allt och jag tänker inte jobba över min sista månad. Hur ska jag prioritera?

Han fixade assistent åt mig resten av tiden eftersom inget kan prioriteras bort, en ung kille som har hjälpt mig en gång i veckan förut, så inatt sov jag. Jag somnade vid sju och sov mig igenom några timmars totalt mörker eftersom det var strömavbrott i hela kvarteret, vaknade och somnade om igen vid ett till halv åtta. Nu vill jag bara sova sova sova ännu mer.

Och det här med strömavbrott. När jag bodde i Karibien hade vi det varje dag, massvis med gånger. Det är ingen biggie. Men Monki däremot, han var nästan som ett litet barn när stormen ven utanför och det var becksvart. Han ställde små ficklampor överallt, var glad över att vi har köpt ett spritkök och kröp ned mellan lakanen och fantiserade om ett månadslångt mörker.

Strömmen är tillbaka, såklart. Vi bor ju inte i Karibien direkt.

OOO!

Nä, nu går jag från jobbet. Det är ju trots allt fredag klockan nio och jag har varit på kontoret mer än ett halvt dygn.

Nu semester TILL ANDRA JANUARI!

Alla frågar vart jag ska åka på ledigheten.

Till sängen, svarar jag.

I QUIT!

Sådär ja, nu var det gjort. Och det känns som en hel stenmur har fallit från mitt hjärta.

Jag har sagt upp mig.

Slutar sista januari.

HR sa att jag är den bästa de har haft, att de aldrig kan få någon bättre.

Efter det har jag en månads obetald semester och sedan hoppar jag på något nytt uppdrag genom bemanningsföretaget. Det känns bra, men också lite sorgligt och vemodigt. Jag har liksom vant mig vid det här stället efter mer än tre år och otaliga arbetstimmar. Och resor. Och skratt. Och tårar.

Synd att jag missar bonus-resan till Alperna i mars, men vafan. Jag får ändå åka på den bästa resan. Resan med mig själv genom livet.

Godnattsaga.

Eftersom vi inte har några kids att läsa godnattsagor för så har jag nu börjat läsa Google-koden istället. Det roligaste är ju (som skrivit tdigare på bloggen) att vi var på Google i Mountain View (Silicone Valley) i somras och låtsades jobba där. Vi var liksom tvungna eftersom vi höll på att svälta ihjäl. 

Och inte nog med det, vi gick tillbaka och bad om efterrätt to go. Vi kunde ju ha kört med deras egen slogan Don't be evil! om de blivit sura.

Jag smet iallafall in på tjejtoan samt snodde en kaffe, och där möttes jag av diverse alternativ för ass-cleaning. Förutom gratis bindor, tamponger ochsåvidare förstås.

Vi tjuvcyklade på deras Google-cyklar och gick till Android på andra sidan gatan också.

 Gatan heter förövrigt Google-street. Mycket långsökt!

När solen gick ned var det rätt lugnt och stilla, även fast det var många som fortfarande jobbade. Jag har nu lärt mig i Google-koden att de har fria arbetstider och lyx-bussar med trådlöst internet hämtar upp dem och skjutsar hem dem fram till 22.30 på kvällen.

Jag jobbar också på ett amerikanskt företag och det känns som Googles arbetsmiljö påminner väldigt mycket om min. NOT.

Insomnia.

Var på julfest med jobbet.
Drack bara vatten.
Blev irriterad över tal om hur bra det går för företaget.
Somnade lite efter midnatt.
Vaknade strax efter tre.
Har legat vaken i tvåochenhalv timme.
Kan lika gärna åka till jobbet nu 5.30.
Väckte Monki som sa -visst, vi åker om en kvart.

Älskar mitt liv och jobbstress kombinerat med biverkningar av medicinen.
Jättemycket.

Snittsömn denna vecka: 4-5 h/ natt.

Nedräkning: Sex arbetsdagar.

Nysnö.

Några hundra meter ifrån hemmet på lunchen.

Varje år, ungefär i juli, brukar jag (mar)drömma om att jag vaknar upp och ute ligger ett tjockt täcke snö. Jag får hjärtklappning och ångest och liksom nej nej nej, inte än, det är ju för faen sommar fortfarande!

Sen kommer alltid dagen då snön verkligen kommer. Den går liksom inte att undvika.

Som imorse. Det där lilla täcket nysnö låg vitt över marken när jag vaknade med feber och halsont, och faktiskt är det ganska fint. Än så länge. Innan slasket. Möjligen är det feberyror, eller så är det helt enkelt för att första snön faktiskt dröjde till hela sjätte december. Man får ju vara glad för det lilla, eller hur?

Nedräkning...

...till SEMESTER 19-31 december (12 arbetsdagar kvar).

Röd dag 6 januari, och måndagen och tisdagen efter har vi vinterkonferens i Danmark, så jag funderar på om jag ska vara med på den (genererar ju övertidsbetalning och eftersom jag numer jobbar i kongress-teamet hoppas jag att vi får bästa rummen), och säga upp mig onsdagen den 11 januari. Eller varför inte vänta till FREDAGEN DEN 13.

Varför vänta överfuckinghuvudtaget.

Hawaii - lånad bild från nätet.

Allt hänger på vilket datum vi åker till Hawaii i februari. Biljetten måste köpas asap och åker vi den andra februari måste jag säga upp mig exakt en månad innan. Jag är förövrigt förvånad över hur billigt det är att flyga dit. 6600 spänn ungefär.

Hursomhelst; NEDRÄKNING som ett barn inför sommarlov.  

Och sedan kommer det kanske vara slut på obegränsade resor och stora summor in på sparkontot varje månad, men själen kommer bubbla över av lättnad och det står över allt.

Mitt nya karriärsmål...

Så här blir min framsida på boken, fast med namn, titel och baksidetext adderat såklart. Och så har jag fått mitt ISBN-nummer!

 ...är att inte göra karriär. En gång i tiden tänkte jag att jag skulle satsa allt på karriären och skita i allt annat. Nu är jag totalt tvärtom.

Jag kanske ska skita i min examen i offentlig rätt och jobba i en bokhandel istället? Skulle inte det passa mig bra liksom? Jag har varit butiksansvarig förr (fast i klädbutik) och älskar böcker. Undrar just om det finns några jobb där längre... Vilka handlar egentligen i en bokhandel nuförtiden? Själv köper jag allt över nätet.

Eller så bygger jag på min första utbildning och blir översättare? Tolk? (Spanska - Svenska).

Helst vill jag ägna all tid åt skrivande och böcker, men just nu genererar det noll spänn i inkomst. Jävla skit att man måste ha pengar för att överleva och för att investera.

Jo men jag gör ju mitt bästa iallafall...

Jag är en sån som sorterar in i minsta detalj. Till och med använda häftklamrar lägger jag i en särskild burk på jobbet för att ta till metallåtervinningen, men vad fan gör man när det ser ut så här på återvinningsstationen? Det finns alltså fler som sorterar lika fint som jag, och det är nästan alltid överfullt, iallafall där jag nu inte längre bor och har packat, flyttat och slängt saker hela helgen. Äntligen är det klart och jag bor från och med idag alltså även officiellt i tjottahejti med Monki och har ingen egen lägenhet att smita till under ett år framöver.

Det kan tilläggas att det var så dammigt och smutsigt att jag fick en allergi-attack som resulterade i nysrekord, rinnande näsa och andningsproblem hela helgen and counting. Igår jobbat jag därför hemifrån. Säga vad man vill om mitt jobb, men "frihet under ansvar är underbart" ibland. Eller; alltid.

Sweet November.

Äntligen är Underbara November här!

Jag glömde dock att tillföra listan att mitt träningskort börjar gälla från just idag och ett år framöver, det jag köpte för mina 4000 i friskvårdsbidrag som jag hade att ta ut innan min anställning gick över till bemanningsföretaget. Ytterligare en superb sak till denna underbara månad alltså.

* Börja skaffa bebis.
* Åka till Venedig.
* Hyra ut lägenheten och slippa onödig utgift på typ 5000 i månaden.
* På riktigt slacka på jobbet.
* Förhoppningsvis ge ut min bok.

NYTT PÅ LISTAN:
* Träningskort!
* Avklarat Cellprov!

Lönechocken.

Tydligen lönar det sig att jobba hårt. Jag fick en smärre chock när jag såg att septembers lön uppgick till över 34.000 papp (ja, innan skatt alltså). Jag stoppade in 15.000 på sparkontot direkt (vanligtvis sparar jag 7.000 i månaden, men så länge jag jobbar framöver kommer det snittas på 13.000 att spara ungefär). Bor man i Stockholm och vill bo i hus någon dag nån timme bort från stan är det liksom ett måste att spara en massa pengar, hur ska man annars ha råd med insats och sånt?

Det är nu snålheten träder fram. Säga upp mig och inte kunna spara? Se sparkontot sina månad för månad? Se den där insatsen smulas sönder och husdrömmen krossas? Jag vet varken ut eller in. Och jag tror inte att jag kommer få ett sådant här välbetalt jobb någonsin igen och konkurrensen är så jävla hård (var på intervju häromveckan och det var 200 sökande till den tjänsten, då mindre kvalificerad och lägre lön än nu).

Plånkan eller välmåendet?
Ibland lite för dumsnål linje där alltså.

Jag längtar till november!

Bilden är lånad från nätet

Det är inte direkt så att jag har tid att bara vila och återhämta mig utanför jobbet, för från den första november ska jag hyra ut min lägenhet i ett år till en kompiskompis. Det är sjukt mycket att fixa. Packa, flytta, städa, packa, flytta, städa. Lägenheten har stått i princip orörd sedan i april och det ligger högar av damm överallt och i kylen står mjölk med bästföre-datum i typ...våras. Snart är det iallafall november och jag längtar.


November liksom, kanske årets bästa månad:
* Börja skaffa bebis.
* Åka till Venedig.
* Hyra ut lägenheten och slippa onödig utgift på typ 5000 i månaden.
* På riktigt slacka på jobbet.
* Förhoppningsvis ge ut min bok.

Vem hade kunnat tro att november skulle bli så eftertraktad va?

Lägesrapport.

Inatt sov jag. Jag sov! Säkert mer än sju timmar. Gudomligt. Sömn är så otroligt livsavgörande. Just nu kretsar allt kring sömn. Jag lägger mig så tidigt jag bara kan. Har ont i huvvet. Skiter i vad jag äter, skiter i att jag inte orkar träna. Skiter i att jag ligger flera kilo plus. Försöker se ljuset i slutet av tunneln och att läkaren någonstans har rätt - det är jobbet som gör mig sjuk.

Jag har inte druckit kaffe på snart två veckor. Inte en enda kopp. Försöker dra ned på allt som stressar mig, förutom att jag jobbar och det är värst av allt. Jag har pratat med alla höga chefer och de vet om min arbetsbelastning, men so? Min anställning togs bort första juli och jag övergick till bemanning, så de borde fatta att jag är på väg bort även om de hux flux skulle sätta in fler resurser, vilket jag inte ens tror att de gör. Vem skulle inte vara det?

Idag ska jag bara jobba tio timmar, precis lagom så att jag hinner med sista bussen hem till förorten och den friska luften.

Andas.
Andas.
Andas.

En timme i taget.

Vad gör man (jag) som sjukskriven?

Helt ny grej för mig att vara sjukskriven som sjuk och inte jobba.

Och dessutom får jag ju försjutton bara vara det i EN vecka utan sjukintyg. Trodde att det var två. Typiskt. Blev stressad direkt igen och efter idag måste jag tillbaka...

Spännande, spännande, spännande!



Jag har läst ut Kråkflickan (grymt spännande trots att jag kom på vändningen och hur det var fatt rätt tidigt, kommer hursomhaver lätt läsa andra och tredje boken. Deckare nejtack, men psykologisk thriller, tydligen jatack).

Inget mer onödigt socker! Det här var innan Baby-talket...



...och Ett litet snedsprång (stör mig dock alltid på Denise Rudbergs onödiga utsvävande av oviktiga detaljer, men lättläst och underhållande), suttit på balkongen i bikini, pillat på min bok och redigerat HELA en typ tusonde gång, nästan fixat omslag, varit yr och trött, haft le gran Baby-talk och lagt om min kost (köpt folsyra, slutat dricka kaffe och jadajada).

Jag har lyckats somna om de flesta mornar och har nog nästan sovit åtta timmar per natt - hallejujah! Min chef har ringt tre gånger och pratat jobb och resurser och hej och hå och äntligen kanske det blir lite ändring?  (Skullente tro det va).

 

Jag och stubben.

Kanske skönast har varit alla lugna promenader i skogen i frisk höstluft (och två löppass). Det har bara regnat en enda dag, annars har jag njutit av att se löven ändra färg och temperaturen sjunka. I don't mind just nu. Faktiskt.

Några minuter nedanför oss. Härifrån köper jag honung.

Sammanfattning: Skönaste veckan på hur länge som helst. Helt jävla underbar!

De ringde från Domstolen...

...och tackade nej till att anställa mig, vilket faktiskt kändes bra, för hade hon sagt något annat hade jag tackat nej. Jag vill inte gå ned flera tusen i lön för samma resväg och mindre flex. Det kändes inte rätt, och det kommer ju fler.

Just nu behöver jag lyxen som jag har på mitt jobb, bara att få jobba hemifrån varje torsdag är värt så sjukt mycket. Jag älskar onsdagseftermiddagarna, de känns nästan som helg.

Tanta Agda strikes again:

Den här gången bakade hon en hjärtformad kaka.

En del av den kärleken ligger just nu i våra magar, och vi mådde illa som fan båda två när vi skulle lägga oss. Supersexy.

Jobb som kommit och gått (vad sägs om telefonlinje, toalettfabrik & Wedding Coordinator?)

Jag är en person som sällan fastnar i saker (förutom minnen). Jag går vidare lite... för snabbt ibland. Jag har exempelvis flyttat 38-40 gånger och bytt jobb minst lika ofta. Ibland kanske jag uppfattas som smått oseriös, men jag har åtminstone aldrig varit arbetslös och jobbat eller pluggat jämt. Du är så duktig, säger folk, men ibland drömmer jag i hemlighet att vara arbetslös, om så bara för en månad även om jag innerst inne är glad över att jag har sluppit det.


Ett axplock jobb (eller egentligen alla jag kommer på):

* Posten (bladade reklam på lördagsmorgnar när jag var typ 16. Älskade att tjäna pengar, att jag började vid 07 när alla kompisar var lediga gjorde mig bara mer vuxen).
* Klippa gräs/städa/dela ut hyresavier och liknande en sommar i Fagersta när jag var 17. (inte så kul, nej, men jag bodde hos farmor, cyklade vilse och lyssnade på blandband med Madonna).
* Brevbärare på Citymail (vidrigt. Stod ut i två veckor på den där satans cykeln).
* Café (inte så skoj, men sjukt mycket gott att äta).
* Biljettluckan på Bolivianska Centret (Finns ej längre? Min låtsaspappa var "el presidente" och jag mumsade empanadas till tonerna av salsa, bachata och smörsång).

* Bingovärdinna (Det var värre än det låter. Här utvecklade jag rökallergi och mådde dåligt varje dag både fysiskt och psykiskt. Medarbetarna levde på pizza, öl och cigg och kom med jack i pannan efter att ha ramlat fulla i rulltrappan).
* Dagis (Hemskt. Blev nästan blind på kuppen av diverse inflammationer som kom tillbaka så fort jag satte min fot där inne. Jag refererar till den här epoken som The Evil Eye-period).
* Vikarie i spanska (mellan-och högstadiet. Hemskt. Alla villa ha guldstjärnor men ingen förtjänade dem).
* Wedding Coordinator på Puerto Rico. (Lovely, men fördröjning av Greencardet förstörde allt efter ett tag).
* Assisstant Travel Manager för kryssningsrederi i Karibien (Lovely. Förutom när chefen kallade mig monga bakom ryggen och lönen som var 5 dollar och 15 cent med avdrag för rast som jag aldrig hann ta).
* Klädaffär för gravida i Karibien, Twilfit, Pagelle och Almia i Sverige samt butiksansvarig för Almia ett kort tag (Jobba i klädbutik är så himla meningslöst och avkopplande på samma gång, men jag är en bra försäljare. I Karibien vann jag ofta säljtävlingarna och fick onödiga reklampriser).
* Barnvakt på kvällar (en kund på Twilfit gillade mig så mycket att hon bad mig passa hennes kid två kvällar i veckan medan ungen sov. Lättförtjänta pengar).
* Team-ledare på McDonalds i ett år (Rätt kul faktiskt, men när jag begärde löneök från mina 70 kronor i timmen och de sa nej sa jag upp mig och drog till Karibien. Jag blev iallafall Månadens Medarbetare typ tre gånger och vann nästan alla säljtävlingar vi hade).
* Städerska på en toalettfabrik (Det var roligare än det låter. Jag hade en flirt med en kille som jobbade där och garvattacker med en finsk medarbetare som gav mig en bibel när jag slutade).
* Au Pair i Schweiz. (Vidrigt, stod ut kanske 2.5 veckor och åkte därifrån gråtande. Dessutom råkade jag få med mig två av parets piratkopierade cd-skivor. Har dåligt samvete för det än idag).
* Hotell i bergen i södra Spanien under mitt år som jag bodde där (Slutade på en gång innan jag hann börja. Chefen var hur skum som helst).
* Personalkök och allt-i-allo på Södersjukhuset (extrajobb, trivdes superbra).
* En telefonlinje med att lura killar att jag ringde in för att hitta en dejt (obs - telefonsex var förbjudet så don't worry, men fortfarande helt sjukt).
* Reception/Växel/assistent/vaktmästare på bemanningsföretag (rätt skoj).
* Film-lager två somrar på Lidingö (rätt skoj. Förutom när jag kom till jobbet en dag och en kollega hade mördat sin familj och sedan tagit livet av sig).
* Informationsvärd på Friskis & Svettis (för ett litet arvode och gratis tränings-kort, rätt skoj).
* Mataffären Vivo samt City Gross (Vivo = kul, City Gross det värsta någonsin. Min morbror satt i bastun en gång och hörde gubbarna prata om nya kassörskan på Vivo och hur de hellre handlade av henne. Det visade sig att det var mig de pratade om).
* Norsk support på Sun Microsystems (trivdes superbra, men avdelningen flyttades till Madrid, och det var då jag sökte jobbet som juristassistent där jag jobbar nu. Fast nu är jag inte assistent längre thank God).
* Där jag jobbar nu, sedan tre år. Ett riktigt jobb med riktig lön och riktiga förmåner och riktigt ansvar.


Och idag var jag på intervju två inom domstolsväsendet då. Sex personer skulle intervjua mig, men det blev bara fyra. Jag är vanligtvis bra bland folk och kände att det skulle bli spännande, en utmaning att få en bunt personer att gilla mig och säga hon, det är henne vi vill ha!

Men när jag väl satt där kändes typ allt fel. Jag ville inte längre. Blev knallröd i ansiktet och hade inga frågor att ställa och kände mig totalt bedömd och ifrågasatt. Att dessutom behöva gå ned i lön? Plötsligt kom jag i tvivel på om jag ens vill jobba på en myndighet. Skumt. Det har varit en önskan så himla länge, och nu när jag fick chansen längtade jag tillbaka till mitt vanliga jobb.

Dagens förolämpning.

Som motvikt till dagens komplimang kommer här dagens förolämpning som en kollega gav mig på lunchen:

"Jag får ångest varje gång jag ser dig".

Man tackar. Känns bra att sprida ut positiv energi och härliga vibbar på jobbet.*



*Egentligen rörde det sig om att hon måste boka in träning i regelverket med mig men alltid skjuter upp det. Så egentligen lät det farligare än vad det faktiskt var. Tack och lov.