Om att baka och inte kunna äta det själv.

I helgen kom min kusin med familj på besök. Perfekt anledning att både städa och baka alltså, och jag löpte typ amok i köket bakade hela förmiddagen. Jordgubbsmuffins med citronkräm, blåbärsmuffins med chokladfrosting, vanliga bär-och fruktmuffins etc. Lite tråkigt bara att jag inte kan äta dem själv eftersom min mage och hals är helt kajko nu som gravid, men ändå har jag lyckats gå upp NÄSTAN 10 KILO. Alltså plus de fem jag gick ned i början. Jämfört med vecka 11 väger jag alltså nästan 15 kilo mer. Det börjar bli lite tungt att bära upp så att säga, men vad gäller utseendet så bryr jag mig inte.

Som tur var kunde jag iallafall äta av fruktsalladen. Äntligen svenska jordgubbar i affärerna, och då jag har järnbrist kommer jag unna mig själv mängder hela sommaren.


Låt nu sommaren gå fort och inte bli för varm tack. Är så sjukt nyfiken på parasiten i magen som bara växer och växer. Enligt ena appen kan han väga ett kilo nu och är över 35 centimeter. Inte konstigt att magen hoppar till av alla sparkar och boxar.

Sista trimestern.

Kan ni fatta att sista trimestern börjar imorn? Plötsligt har det gått fortare tycker jag. Bara en tredjedel kvar.


I helgen kräktes jag  en endaste gång och mådde mer okej än dåligt. Tyvärr råkade jag äta av mina hembakta kolamuffins på fika hos en kompis och fick halsbrännan från hell som varade tills imorse, men jag får skylla mig själv. Jag kan inte äta eller dricka vad jag vill, så är det bara. Carbs carbs carbs.

YES! Favvofrukost. Fil med onyttig START, valnötter, äpple/banan, russin och vanilj.

YES! Pad Thai takeout. Funkar fina firren!

NONONO! Går inte för sig! Kolamuffins kan slänga sig i väggen.

Och idag är jag officiellt inte sjukskriven längre. Efter tjugo veckor! Två veckor halvtid väntas innan heltid resten av sommaren. Om det går. Det måste gå. Jag vill jobba lite innan bebisen kommer. Min chef ringde mig imorse och skulle presentera mig för ett jobb på Justitiekansliet och bara jag hör om sånt intressant känner jag att jag vill. Måste kunna. Behöver det.

Carbs.

Jag vill äta följande: Sallad, paprika, spenat, frukt, morötter, juice, fil, nötter, ja allt sånt nyttigt. Men vad händer när jag gör en god sallad eller en smaskig smoothie på grönsaker och juice? Jo, jag mår ännu mer illa och spyr samt blir dålig i magen.

Dagens lunch: Smörstekt torsk med färskpotatis och kokta grönsaker. Please let me keep it.

Jag kan äta följande: Carbs. Skorpan vill tydligen bara ha pasta, potatis, bröd, couscous, lite mer pasta och ännu mer potatis. Innan jag blev gravid åt jag rätt lite sånthär. Alltid fil till frulle (gör jag förvisso nu med) och sällan pasta och bröd. Potatis har jag dock alltid älskat, men jag har egentligen inte ätit bakad potatis med bara smör och salt sedan jag bodde i Karibien och vi snålade och köpte en-dollars-potatis från Wendys med Oh my God I can´t believe it´s not real butter. Nu är det divine. Fast med riktigt smör.

Couscous med tofu, grönsaker, fetaost och nötter

Skorpan har för övrigt börjat sparka på att det syns på utsidan. Det är helt obeskrivligt hur det känns. Ja, förutom att jag blir lite öm på insidan alltså; STOLTHETEN över 30-centimeters-barnet som nu kan suga på tummen, har börjat få fosterfett och väger dryga 600 gram. Obeskrivligt.

Det här med mat...

Igårkväll hände något fullkomligt revolutionerande. Redan när jag skulle sova började jag längta efter frukost. Förstår ni? För första gången på tre månader har jag längtat efter mat. Jag fantiserade om mackor, ja till och med färsk pasta fylld med spenat.

Och imorse, då gjorde jag mackor på rågbröd med kantarellost, grevé, tomat och persilja. Och så lite tranbärsjuice på det. Bara en sån sak! Jag har gått från vitt bröd utan kanter till vitt bröd utan kanter med smör till vitt bröd med ost till rågbröd med ost till rågbröd med DET HÄR.

Och till lunch ska jag göra det där pastan och trotsa att jag mår lite illa igen och att det där suget efter mat försvunnit.

Hellre tjock och matglad än spysjuk och smal, det säger jag bara.

Om att äta rätt för sin blodgrupp.

Jag fick nyligen veta att jag har blodgrupp A positiv, och genast gick jag till bokhyllan och drog ut boken som handlar om Blodgruppsdieten.

Det första som står för A är: Bli vegetarian och kör lugn träning.
Ingen annan blodgrupp står det så på.
Det var väl det jag  visste!

Och jag som blev vegetarian i skolan när jag var tie bast för att jag hade sån känslig mage mot kött. Nu äter jag fisk och fågel och det funkar, men helst vill jag inte äta det heller. Och som gravid är det ett under om jag lyckas peta i mig en centimeter fisk, helst vill jag leva helvegetariskt. För att jag mår bra av det och har gjort så länge jag kan minnas.

Men liksom; A är den vanligaste blodgruppen i Sverige, och ändå äter svenskar så  mycket kött. Whats up with that? Ingen som tar Blodgruppsdieten på allvar antar jag?



Snabbinfo till er andra:

Blodgrupp O
-Ät kött
-Undvik vete och de flesta andra sädeslag
-Träna regelbundet med fysiskt krävande aktiviteter
-Fel kost: risk för inflammatoriska sjukdomar och magsår ökar

Blodgrupp B
-Varierad kost
-Den enda som tål mjölkprodukter
-Måttlig fysisk träning
-Fel kost: risk för virussjukdomar som angriper nervsystemet ökar

Blodgrupp AB
-Flest fördelar och nackdelar från A & B
-Koncentrationsövningar, yoga och måttlig fysisk aktivitet
-Kraftigaste immunförsvaret av alla

Hörni, jag njöt just.

...Av att dricka varm O´Boy till frukost och käka en halv färsk baguette med ost. Jag är i total chock. Jag hade glömt hur det kändes att njuta av mat. Att vilja äta. Att svälja utan kväljningar, utan att endast tänka på hur det kommer kännas när det kommer upp igen.

En annan sak: I söndags var jag lycklig för första gången på en evighet. För första gången på en evighet kände jag inte att jag ångrade mig. Och min mage har vuxit, jag har gått upp ett kilo (bara 3 kilo minus nu) och ser på något sätt ljuset.

Och alla svar på Vilka ni är igår, jag blir så glad! Jenny 32 i liknande sits, jag önskar att du hade en blogg. Jag skulle följa dig på stört. Det är så roligt att vissa svarat som jag absolut inte trodde skulle svara, medan andra jag trodde skulle svara direkt inte har svarat alls. Jag blir än mer sporrad att blogga.

Håll tummen för att det vänder nu hörni. Då slipper ni läsa mina illamående-inlägg också som de flesta helst skulle slippa.

Photo a day 2: Breakfast

Jag är egentligen ganska dålig på att äta frukost.

Om jag anstränger mig äter jag en skål yoghurt med blåbär, nötter och sånt som ni kan se på nedersta fotot.

Ibland äter jag mackor istället. Helst har jag då hembakat bröd, groddar (hemodlade i detta fall), avokado och paprika eller tomat.

Som gravid är jag glad om jag får i mig en skorpa eller lite yoghurt med några russin.

Man (jag) vet att man (jag) äter för lite när man (jag)...

...Drömmer hela nätterna om att vara på bufféer med obegränsad mat och aldrig vill gå hem.



Snodd bild på nätet över vegetarisk buffé



Sedan vaknar jag och spyr och mår illa av allt. Fan.

Herregud, jag tror den hjälper.

...För jag har just lyckats äta en hel hemmagjord tonfisksallad. Det innebär alltså:
1) Lyckades göra en sallad
2) Har lyckats äta mat (alltså ej skorpor, lite yoghurt eller gröt) för första gången på länge.
3) Det var till och med gott.

Och jag vill äta ännu mer.

Dessutom klarar jag av att blogga. Lergigan comp hittills alltså, hurra! (Förutom att jag avskyr att det är koffein i. Har egentligen tagit avstånd från allt sånt).

Glad Oduktig Tjej = Glad Monki = Glad Mini.

Pappa och kaffechocken.

Igår kom Monkis mamma, min farsa, syrra och hennes kille på försenad födelsedagsmiddag hos mig. Sallad, hembakat bröd med oliver, rosmarin och soltorkade tomater, bouillabaisse och chokladmousse med bär går alltid hem, och är dessutom skitlätt att göra.

Bouillabaisse med selleri, lök, zuccini, tomat, purjolök, champinjoner, vitlök, rosmarin, fänkål, oregano, salt, peppar, saffran, lax, räkor, torsk, krossade tomater och matlagningsvin. Toppas med persilja och creme fraiche.



Jäst, vatten, mjöl och valfria kryddor - låt jäsa två timmar, sedan vrids de till baguetter och görs i ugn på 250 grader i en kvart, därefter 10 minuter på 150 grader.



Lätt vispad grädde, smält choklad med två äggulor nedblandade, två matskedar floursocker, en halv tesked instant kaffepulver, vispa och låt stå ett par timmar i kylen. Voila!



Men chocken, chocken! När jag gjorde kaffe i espressomaskinen till syrran och hennes kille i mina fina koppar från Argentina, och pappa frågade om han också kunde få en kopp.

Dagen innan hade han druckit kaffe för första gången på 28 år. Förvisso bara två klunkar och med väldigt mycket grädde, men ändå. Igår fick han en koffeinfri espresso av mig efter middagen och han drack upp hela.

Om ni kände min pappa skulle ni förstå chocken. Vi har till och med bildbevis ifall vi skulle få för oss att vi har drömt.

Julen i bilder:

Om jag hade befunnit mig i närheten av San Diego hade Cinderalleys Julafton varit precis i min smak. Eftersom jag tyvärr befann mig långt ifrån Kalifornien stoppade jag in Grinchen i en liten låda och klistrade på ett smajl.

 Jul-lunch hos Monkis bror  var först ut på agendan. Han hade lagat mat i typ en vecka. Tydligen skulle julskinkan vara i ugnen typ tolv timmar... Kan tilläggas att julskinka fick mig att bli veg för mer än tjugo år sedan. Nu äter jag förvisso fågel ibland igen, men ändå. Griskött är det sista jag skulle äta. I accept it men fattar ärligt talat inte hur ni rent fysiskt kan tugga och svälja.

Jag hade bakat julmuffins med saffran, kanel, choklad och blåbär - vilket låter skitsmarrigt, I know, men de smakade italiensk bitterhet vilket inte är särskilt gott. Ingen hit.

Värdinnans pepparkakor.

Brorsbarnets kiddo fick 99 % av julklapparna. Som sig bör.

Stämningen var så julig att jag nästan mådde illa.

Efter lunchen knatade jag över till mormor och möttes av en solnedgång som hette duga. Hela julen var grön och det är värsta vårkänslorna ute. Tio grader klockan 06:30 idag liksom..?

 Min julmiddag. Vegopaj som jag hade gjort, sallad, lite lax och västerbottenost. Åt inte ens efterrätt och antar att jag är en av de få som snarare går ner i vikt på jul om något. Det finns så lite mat jag gillar eller tål.

På juldagen var det traditionell kalkon-middag hos morsan. Alltid med hemmagjord rödvinssås (och vatten i vinglaset! Drinking and trying to get pregnant = bad combination). Äter alltid kalkon den 25:e. Och brysselkål, fan vad gott! Visste ni att det innehåller enorma mängder folsyra dessutom? Win-win.

~

Ja, det var allt for now. Ska njuta av att vara ledig till den andra januari och att vi ska till Kenya första februari. Och så måste jag läsa! Har enkommafem böcker kvar för att nå upp till 100 utlästa i år.

Mycket att stå i, med andra ord.

Under the duvet - ofrivilligt.

Åkej, semesterns officiella första dag tillbringas ofrivilligt i sängen. Visst att det kan vara skönt och allt det där, men inte när man (jag) inte kan röra sig (mig) utan krampaktiga smärtor som skär in som knivar i nacken.

Inte heller när semesterns andra dag imorn kommer vara likadan. Dessutom är det min födelsedag. Tur att det var trettio jämnt förra året iallafall, hade känts lite B att behöva ställa in en fest.

Eller tredje dagen, då jag skulle ha firat min födelsedag i stan med sju vänner som alla tackat ja, och dessutom fikat med Nadja som är i stan. Kanske hinner jag bli frisk tills dess, men det känns förjävla tveksamt alltså. Bara att sätta sig på en stol är ett helt projekt - för att inte tala om att resa sig från den.

Igår tvingade jag mig iallafall till mormor en stund. Jag grät bara några få gånger av smärta i bilen. Men det var det värt. Jag fick leka med finaste kusinbarnet, träffa en nyföding levererad från San Francisco, se in i mormors bruna ögon och äta pajer och tårta eftersom lillbrorsan fyllde år. Jag har nästan aldrig gjort paj innan, men jag hörde rykten om att min var godast (se bild).

Idag ser det ut så här utanför balkongen. Jag lyckades knäppa ett kort lagom tills nästa krampattack kom.

Tur att jag har bok-tävlingen med mig själv (att läsa 100 innan året är slut - har läst 94 so far), det håller mig iallafall sysselsatt. Och att vi har TV i garderoben i sovrummet.

Ay ay ay...

...Vad gott det är med rödbetor. Och nyttigt. Fast det ser alltid så jävla läbbigt ut i vasken när vattnet hälls bort.

Min rödbets-mani har inte försvunnit än. Har ni någon mat-mani för tillfället?

Till och med jag gjorde det.

... Och jag kan inte ens fatta det själv, eftersom jag i fredags inte hade en susning om att det var första advent i söndags. Jag vet aldrig när det är (OBS! Monki vet inte inte vilket datum julafton är, så här ligger jag i lä). Jag undrade verkligen varför det fanns pepparkakor på jobbet, varför alla pratade om lussekatter och frågade om julpyssel i helgen.

Jag julpyntar eller pysslar typ aldrig. Hos mig ser det likadant ut året runt, förutom eventuellt en julstjärna i fönstret under julen (som ibland sitter kvar i fönstret till påsken).

Men igår, eftersom vi ändå hade alla ingredienser hemma (saffran använder vi mycket i mat, så det har vi året om; köps helst billigt i Spanien), bakade vi faktiskt lussebullar. Fint. Tror fanimej att det blir pepparkakor snart också när jag ändå är i farten.

Goodbye Grinch.

Batata.

Jag är en riktig periodare när det gäller mat. Från sensommaren fram till nu har det varit rödbetor som gäller. Rödbetor i ugn, kokta rödbetor, rödbetssallad osv osv. Jag har köpt så många att de numer ligger i påsar under köksbordet för att skåpen är fulla av mat.

Min senaste obsession är sötpotatis. Fy sören vad gott det är! Kokt, sötpotatismos, i ugn...

Jag har precis suttit och läst på lite, och sötpotatis innehåller enorma mängder A-vitamin (11,552mcg per 100g jämfört med vanlig potatis; 10mcg per 100g). A-vitamin är superbra för syn, naglar och fosterutveckling, vilken jackpot va?!

Gå nu och köp ett kilo på närmaste mataffär vetja, you'll love it.

Höstens inledningsfras:

-Har du plockat mycket svamp i höst då?

Varenda jävel verkar vara där ute i skogen och komma hem med säckar proppfulla. Jag har sammanlagt hittat tre, små kantareller på hela säsongen. De var dock goda.

(Jag plockade inte de som visas på fotot, och det var nog en bra idé att låta dem vara kvar).

Tanta Agda strikes again:

Den här gången bakade hon en hjärtformad kaka.

En del av den kärleken ligger just nu i våra magar, och vi mådde illa som fan båda två när vi skulle lägga oss. Supersexy.

På söder med morsan.

Igår gick min mamma och jag på promenad genom stan efter jobbet och hamnade på något ställe vid Mariatorget som serverade ljuvlig rödbets-sallad. Vi snackade om allt möjligt och det slog mig att jag verkligen är Tant Agda, fast utan barn och barnbarn. Vad gör jag egentligen på min fritid? Jag går i skogen, plockar bär, läser böcker, skriver, stickar och ser film. Typ. När jag var i din ålder och ni var hos er pappa brukade vi gå ut och dansa salsa, gå på bio och umgås hela tiden.

Sen frågade hon vilka jag umgås mest med just nu och jag ba eeeh *påmind om hur asocial jag är*, fast ändå umgås jag väl rätt mycket, eller? Mormor, pappa, kusiner och syskon räknas väl också som socialt umgänge? Men ärligt, jag umgås faktiskt. Det gör jag. Jag orkar bara inte lika mycket som innan och det har väl både med min D-vitaminbrist, stress och avstånd att göra.

Lider jag av mina ensamintressen? Nej, men när jag blir påmind känner jag mig alltid rätt dum, typ som att fråga ett barn som har ramlat om det gjorde ont - och barnet har inte ens tänkt på att det kan göra ont förrän man frågar, och då börjar det gråta.

Produced with love.

En av alla fördelar med att bo på gränsen till landet är allt närproducerat. Igår köpte jag honung som slungats häromdagen från en biodling en kilometer från hemmet. Det lär vara bra att äta en sked honung om dagen (ej uppvärmd) för att stärka immunförsvaret, och äter man dessutom honung från där man mest vistas tar den bort en hel del pollenallergi (winwin!). Det finns även ett ekologiskt hönseri med frigående utomhus-höns, fiske och diverse annat i närheten. För er som redan bor på landet är det såklart vardagsmat, men för oss Halv-Stockholmare är det verkligen guld. Jag älskar det! 

Jag hämtade även ut recensionsexemplar av Malin Johanssons debut Kär Lek? igår eftersom den ska recenseras till nättidningen jag bloggar för, och det första som slog mig var hur jag ville börja läsa den på en gång. Den är riktigt snygg och inbjudande, och alla vet vi ju hur viktig layouten är för ett första intryck. Namnet på Malins förlag är också väldigt snyggt; Contrast Förlag. Undrar vad jag ska döpa mitt framtida till..?

Dagens komplimang.

Linnea i USA:s inlägg om matångest och hennes ord om mig. Om mig! Jag blir helt rörd. Att dessutom läsa att hon refererar till mig som författare, det känns helt overkligt.

Och förövrigt; mitt inlägg om matångest resulterade i en hel del blogginlägg på temat, t.ex. Brave New Life:s tips om hur vi ska övervinna det.

Varför är vi så många där ute? Varför har vi det här i våra huvuden?

Jag suger på den här (istället för på kalorier) lite till...