Eh...hur gick det här till egentligen?

"Plötsligt" insåg jag att jag har en halv Body Shop-butik här hemma. Det är visst inte bara Monki som kör med ekorr-fasoner. Tre likadana nattkrämer?  Och jag vet inte hur många duschkrämer?

Och det är ju liksom inte så att jag bara har produkter från Body Shop. Nejdå, har travar med annat också. Och ändå påstår jag att jag typ inte använder några produkter och shoppar jäääättelite. Fast det är kanske just för att jag använder dem så lite som jag har så många när jag tänker efter. Vilket slöseri.

Jag har visst till exempel ett halvt lager med Joico K-paks hårprodukter också, men de använder jag åtminstone flitigt. Och igår beställde jag mer.

Jag shoppar inte bara, jag tillverkar eget också.

...Nu idag blev den här stickade filten till Mini klar. Cirka en meter lång och väldigt varm inför kommande vinter.

Fast jag måste erkänna att jag nu klickat hem både pingu-filt, små djurtofflor, den där BabyBjörn bärselen och gravidkudden. Dock har jag lämnat tillbaka amningskudden. Kändes lite väl tidigt.

Lyxfällan-ursäkt: Jag förtjänar lite fina grejer eftersom jag inte har slutat kräkas och må illa än.

Lånad bild från nätet - min gravidkudde som snart kommer. Jag har velat ha en sådan även innan jag blev gravid.

Det här med shopping...

Jag har liksom aldrig gillat att shoppa sedan jag kom upp i - på papper - vuxen ålder (20?). Istället har jag älskat att se pengarna växa på hög sedan jag pluggade färdigt och började få ordentlig lön (inte alls så länge sedan, egentligen). Men maan har pengarna vuxit på hög! Med en lön över medel och minimalt shoppingbehov (förutom bra mat och resor) är sparkontot i mina ögon riktigt fett.

Frågan är nu bara hur länge till.

De senaste två veckorna har jag bara velat shoppa shoppa shoppa. Förutom soffbordet nedan har jag köpt en fåtölj (men det blev inte den svindyra, utan en som matchar soffan och istället kostar ca. 4.000 inkl. fotpall), massor av garner, bebiskläder, mammakläder, en amningskudde av bara farten, snart klickar jag hem en gravidkudde, en BabyBjörn bärsele, Pingu BabyGym, amningslinnen och babyskallror bebistofflor bodies åkpåsar och gärna ett helt nytt jävla kök.

Jag är helt enkelt ostoppbar. Jag vet inte vad som har hänt. Håller jag på att bygga bo eller har mina hormoner börjat löpa amok?

Köpt!

Men det här med mammakläder. Förutom att de är så jävla sköna och allt passar på första försöket var jag faktiskt tvungen att köpa två par byxor i helgen på H&M. På allvar tvungen. Ni ska få se själva...

So far so good- sjukt sköna i stl. 38 och jag ser inte alltför tjock ut framifrån trots att jag nu bara har ett kilo kvar till startvikt när jag blev gravid... (Ok, det var lite svårt att fota sig själv).

Men vad har vi här! En profilbild med gravidbyxorna fortfarande på i vecka 14. Man kan ju undra om jag är i åttonde månaden? I verkligheten ser jag mest bara tjock ut, det är liksom som om fettet har skjutsats ut... en bit.

Jag vet inte om jag ska tacka internet eller blockera vissa sidor framöver. Det mesta är bara ett klick bort...Och tänk på att jag är hemma sjukskriven hela dagarna ett tag till...

En bra förmiddag.

Jag vaknade glad denna första dag på andra trimestern, mådde inte illa, och mår inte illa nu heller. Helt otroligt. Jag hade glömt hur det kändes. Jag mådde liksom skitdåligt när jag somnade. Kunde inte ens ta mig upp ur soffan, så fick sova där och vaknade helt stel och förvirrad mitt i  natten efter de sedvanliga mardrömmarna som jag har VARJE natt. I början drömde jag bara om sex och mat, och nu drömmer jag mardrömmar konstant. Om krig, ångest, mord och sånt annat trevlig.

Ena systern ringde, solen sken, jag lyckades hämta ut ett paket med gravidkläder och vartenda plagg satt bra, och sedan satt jag på balkongen i solen i underkläder och svettades med ett glas clementinjuice som till och med var god. Dessa saker har fullständigt gjort min dag. Till råga på allt har jag lyckats äta en hel kokt äggvita och ska till och med lyxa till det med en hårtvätt snart. Det gäller att bli glad för det lilla.



Åtta toppar som alla satt bra och bara saknar en lite större mage.



Lyxfällan.

Varje vardag klockan 15 kollar jag på ett reprisavsnitt av Lyxfällan på tv och blir lika irriterad varje gång. Jag är så extrem åt andra hållet att jag säkert skulle bli hedersgäst i Snålfällan om det fanns ett sådant. Jag skulle aldrig köpa något på kredit. Hellre sover och äter jag på golvet än köper t.ex. möbler på kredit. Ingen möbel är livsnödvändig. Inga cash, inget köp. Bostad med lån och CSN är de enda undantagen (jag har det senare), men där går gränsen. Efter USA-boende blev jag ännu mer anti. Alla köpte allt på kredit. Resor, kläder, allt. Jag fattade aldrig hur de kunde vara så dumma.

Det dyraste cash-köpet jag gjort är en halv ny bil för hårt ihopsparade pengar, men det är också ett av de bästa köpen. Monki och jag köpte den tillsammans och Kia:n är uppskattad jämt. Vi använder den i princip bara för att handla och åka på utflykter, och varje gång är vi lika glada över att vi köpte en bil. En ny bil med sju års garanti och inga problem alls under dessa två år hittills (peppar, peppar). Det enda dåliga är väl att jag får dåligt samvete för miljöns skull så fort vi använder den.

Exakt en sån här har vi.

Nu är det dock som så att jag inte har körkort och borde ha tagit det redan. Speciellt eftersom vi ska ha barn. Mitt mål var att ha körkort när jag var 30, men nu är det vid 33 istället. Bättre sent än aldrig...

Hursom: Lyxfällan, hur fan tänker folk? Är de helt pantade eller?

Jag vill ha en fåtölj!

Vet inte om den här uppfyller bekvämlighetskraven riktigt..? Hm...

 Monsterfåtöljerna kanske är sköna. Men snygga? Hm...

 Ett stycke tutt-fåtölj kanske? Hm...

Den här är ju min grej faktiskt! Fast ärligt talat tror jag inte att den är så bekväm... Vad ska man luta huvudet mot? Hm...

Nä, det får nog bli en klassiker ändå. Är väldigt sugen på en sånhär sköning som mamma har i vardagsrummet. Lamino-kalaset skulle gå på en sisådär 14.000-15.000 spänn. Jag kan se mig själv sitta och amma där. Bara jag inte spyr ner dyrgripen innan förstås. Andra Tips?

Miljöfrakt...

...Och några till, såsom Double Dexter (äntligen har bok sex kommit ut!), Final Testament of the Holy Bible av James Frey och lite julisar.

*Älska böcker*

Jag är inte så mycket för tavlor, men den här!

Igår gjorde jag något helt nytt: Jag köpte en tavla av Benny Ekman, den typ enda konstnär jag egentligen gillar och vars utställningar jag brukar gå på när han ställer ut på Galleri Greger på Söder i Stockholm.

Jag blev kär i The Black Braid så fort jag såg den, och trots prislappen blev den ganska snabbt min. Jag ser den sitta ovanför soffan och skicka positiv energi till mig långt efter att hålet i plånkan har läkt. Egentligen gör den mest bara hål i mitt sparande, och vad gör det om hundra år? Eller ens ett år?

Fotot är lite B eftersom jag tog det snabbt med Iphonen, men ändå - så himla fin. Aj löv it.

Spar-tips för ofåfängiga.

I pausen på Idol-audition i fredags blev jag trött på mina slitna toppar och tog fram saxen och klippte av sju centimeter. Jag har, som nämnt tidigare, varit hos frisören två gånger i mitt liv. Ena gången var för att jag fick ett specialerbjudande, och andra gången var i Cochabamba i Bolivia för att göra slingor för 40 spänn (för hårtvätt fick man ta med eget shampo och håret sköljdes med en spann från en  hink med kallt vatten).

Dagen efter var jag på en 30års-fest (fast mitt alter-ego Tant Agda drack bara ett glas vin och började gäspa vid så sent som klockan tio), och där pratade jag med en kompis som är frisör och blev nyfiken på vad det hade kostat att klippa topparna hos ett proffs. Sexhundratjugospänn! Rekommenderad klippning? Var åttonde vecka! Slingor och klippning? Ettusentrehundra! CRAZY. Betalar ni verkligen så mycket? Om vi säger att man går till frissan varannan månad, kör klippning tre gånger om året och slingning och klippning tre, så är det lika mycket pengar som en flygresa till Karibien. Im just saying.

Så istället för att lägga tusenlappar hos frissan köpte jag nya skor. Jag gillar dem massvis men blir lite osäker. De är fodrade med fårull och kostade 700 spänn. Vad tycker ni?

Rut m.fl.

Följande sak har aldrig tidigare hänt i mitt liv: Att gå in i en klädaffär, prova sex olika plagg och köpa exakt just de sex plaggen, och dessutom komma på att TRE var byxor och ett var jeans-shorts. HUR stora är oddsen?! Det hände liksom inte ens när jag hade stl.34 och passade i det mesta.

Jag blev kär i Rut m.fl. i Östersund direkt. Om ni är där måste ni gå till den affären (eller i någon annan stad. Finns dock ej i Sthlm). Sjukt fina kläder och dessutom till mycket bra pris. På fotot kan ni se mig i en något höstlig outfit därifrån (ser förvisso ut som att mitt ena ben är ungefär dubbelt så tjockt som det andra, men vafan). Mina vinröda converse från Los Angeles till det och jag känner mig nästan schnygg.

Välkommen till världen nya kompis!

Eftersom jag inte har en bebis att skämma bort får jag skämma bort mig själv istället. Spontanköpte därmed en Espressomaskin igår. Liten, smidig och gullig. Nu är det mycket viktigt att undersöka vilka av de sexton olika smakerna som är bäst.

Det var faktiskt Han som valde färgen på Sephora:

Appropå Mitt liv som Fotomodell.

Mitt liv som fotomodell.

Önskerubrik från Sagan om Ingen, en blogg som jag verkligen rekommenderar.

Mitt liv som fotomodell skulle verkligen vara ett skämt. För det första väger jag nog minst 15 kilo mer än smalhetsfaktorn (fast på gymnasiet vägde jag faktisk strax under 50, så man kanske skulle ha passat på?) och för det andra har jag ingen koll på kläder, smink eller mode. Verkligen ingen alls. Eller, jag kan liksom se på andra vad som är snyggt och vad de passar i och får rätt ofta vara smakråd (konstigt, faktiskt), men när det gäller mig själv är jag totalt blank.

Och hör på det här - jag har varit hos frisör två gånger i mitt liv. Första gången var i Bolivia 2005 för att göra ljusa slingor (i kallvatten, och ville jag ha håret tvättat fick jag ta med eget shampo) och andra gången var i Stockholm året efter eftersom jag fick ett specialerbjudande och gick därifrån sjukt onöjd och har sedan dess aldrig vågat mig tillbaka. Manikyr, pedikyr och sånt har jag aldrig testat och jag vet knappt vad foundation är. Jag går helst i sneakers men försöker ha lite klackar på jobbet ibland, fast jag känner mig inte särskilt bekväm. Att gå på en runway skulle sålunda antagligen få mig att ramla efter en halv minut.

I lördags provade jag faktiskt en (en enda!) klänning och köpte den (se ovan), tydligen var den från ett känt märke, ett märke jag aldrig hade hört talas om. Egentligen var jag bara smakråd åt en kompis som ska gifta sig 30 juli i Norrland, och det är alltid då jag hittar saker åt mig själv, ungefär som när jag letar julklappar och kommer hem med mer saker åt mig själv än åt andra. Och varje gång jag hittar något åt mig själv som har med mitt yttre att göra så blir jag glad, känner att jag är lite som andra här i ytliga huvudstan och att jag unnar mig (för jag njuter egentligen generellt mest av att sätta in pengar på sparkontot, gärna runt 7.000 i månaden).

Så, sammanfattningsvis som ni själva märker, skulle jag rent ut sagt suga på att vara fotomodell, och dessutom skulle jag vara totalt ointresserad.

Böcker, böcker, böcker.

Här är bokskörden från USA. Men trots att jag köpte såpass många kliar det i fingrarna efter att göra sommarens bokbeställning på nätet. Tror faktiskt inte att jag kan hålla mig. Vill bland annat köpa Niceville och Här ligger jag och blöder som äntligen är beställningsklara. Och de två sista Dexter-delarna såklart, innan säsong sex kommer på tv.

Så mycket böcker, så begränsad tid.

Olästa i bokhyllan idag: Cirka 120.

Las Vegas.

Inatt sov vi på ett rest stop i öknen och det var sjukt varmt (32 grader) så jag klagar inte längre på vädret. Detta var ju dessutom bara nattemperaturen. Vi susade sedan vidare i 160 och är nu på ett sista stop innan Vegas och väntar på att ett shoppingcenter ska öppna. Vet ärligt talat inte hur jag ska få hem alla grejjer. Älskar USA-shopping; Converse för 38 dollar, träningsskor, kläder, böcker från City Light Bookstore... Och så har vi inte ens varit i NYC än.

Vi var förresten bara en natt i L.A men hann med klassikerna som stranden, Venice, walk of fame, Rodeo Drive, Beverly Hills osv. Stan var väl okej men vi längtar båda mest till Nationalparkerna och Grand Canyon.

Oh! Nu är klockan tio och öknen har vaknat.

Vägen mot körkort...

Förra våren köpte Monki och jag en bil tillsammans. En sprillans ny KIA. Cash. Typ alla mina sparpengar gick, men det var så värt det och alla pengar och mer därtill är nu tillbaka på sparkontot (oh sweet workinglife!). Grejjen är ju bara den att jag inte har körkort, så vi har övningskört och övningskört, och jag tycker att det är så himla tråkigt att köra bil. Uff. Igår tog jag iallafall de första två lektionerna (2x40min) på körskolan och fick höra att jag lärde mig snabbt och borde klara körkortet på möjligtvis snäppet under medel.

Bara det att medel är 40 körlektioner, och varje lektion kostar ju ungefär 600 spänn. Plus riskettan och risktvåan, teori, uppkörning och allt annat jag redan har lagt ut för såsom tillstånd, handledarutbildning, egen bil och bensin osv. Vi får väl säga en sisådär 30.000-40.000 papp då rent till körskolan?

Målet var att bli klar innan 30 men det är ju omöjligt om man säger så. Både för att det nu rent fysiskt är försent, men också för att jag inte ens hade pengarna innan dess. Vem sjutton har det? Är det föräldrar som bekostar körkortet eller? Okej att det var mycket billigare och enklare förr, men ändå.

Jag hoppas att det är värt det.

Fem år senare.

...så har jag äntligen köpt dessa koppar. Jag har seriöst spanat efter dem i FEM ÅR, och nu fanns de äntligen i Tébutiken igen. Man kan ju också tillägga att man ser min rätta ålder på händerna. Det var till och med en som sa det häromsistens. "Du ser rätt ung ut i ansiktet, men på händerna ser man din rätta ålder". Thänks.

Att unna sig själv är bästa terapin.

Ska strax på tvåårskalas hos sötaste kusinbarnet med de största brunaste ögonen, och till min LYCKA kom jag hem med inte bara presenter till sötnosen utan även två tröjor och böcker till mig själv. YES! Jag tror inte jag är riktigt som alla andra, jag blir uppriktigt glad och stolt varje gång jag köper saker till mig själv, ju dyrare ju bättre (nästan). Jag vet att jag har förtjänat dem, att jag har råd, att jag måste lära mig att unna mig mer.

Jag ser helt enkelt all shopping till mig själv som ren terapi.