Om att äta rätt för sin blodgrupp.

Jag fick nyligen veta att jag har blodgrupp A positiv, och genast gick jag till bokhyllan och drog ut boken som handlar om Blodgruppsdieten.

Det första som står för A är: Bli vegetarian och kör lugn träning.
Ingen annan blodgrupp står det så på.
Det var väl det jag  visste!

Och jag som blev vegetarian i skolan när jag var tie bast för att jag hade sån känslig mage mot kött. Nu äter jag fisk och fågel och det funkar, men helst vill jag inte äta det heller. Och som gravid är det ett under om jag lyckas peta i mig en centimeter fisk, helst vill jag leva helvegetariskt. För att jag mår bra av det och har gjort så länge jag kan minnas.

Men liksom; A är den vanligaste blodgruppen i Sverige, och ändå äter svenskar så  mycket kött. Whats up with that? Ingen som tar Blodgruppsdieten på allvar antar jag?



Snabbinfo till er andra:

Blodgrupp O
-Ät kött
-Undvik vete och de flesta andra sädeslag
-Träna regelbundet med fysiskt krävande aktiviteter
-Fel kost: risk för inflammatoriska sjukdomar och magsår ökar

Blodgrupp B
-Varierad kost
-Den enda som tål mjölkprodukter
-Måttlig fysisk träning
-Fel kost: risk för virussjukdomar som angriper nervsystemet ökar

Blodgrupp AB
-Flest fördelar och nackdelar från A & B
-Koncentrationsövningar, yoga och måttlig fysisk aktivitet
-Kraftigaste immunförsvaret av alla

Veckans blogg-hyllning:

Maria Engelwinge, författaren till underbara En shot till tack, är tillbaka i bloggvärlden. Och inte nog med det, hon fullkomligt sprutar ut inlägg om viktiga ämnen. Älskar't!

Det farliga enligt mig är inte att det finns skillnader. Det farliga är att de värderas olika. Det är där krutet borde läggas och inte på att bevisa att alla är precis likadana.

Just så!

Cravings?

Jag vet inte om det är det, men boy oboy vad jag vill äta klubbor på kvällarna. Sånna där sliskiga med tuggummi i mitten som smakar articifiella meloner och jordgubbar. Som tur (?) är har vi en kiosk 500 meter bort som säljer ungefär 1000 olika smaker.

Jag hoppas att Mini inte blir fullproppad av kemikalier, men jag har så svårt att stå emot just nu.

Vaddå, är det vår nu?

Härom dagen när jag tänkte försöka mig på en minipromenad i full vintermundering blev jag lite konfunderad när jag tittade på termometern klockan 16:30... Saken är den att den inte ens är trasig.

Alltså eh? Okej att solen har börjat titta fram och sådär, men...

I min hjärna är det fortfarande midvinter eftersom jag har legat i mentalt koma i ett par månader.

Nilla har läst min bok!

Underbara Nilla har nu korrläst min bok och skriver bland annat att hon grät på slutet och en massa andra fina saker. Hur bra kritik som helst, jag suger åt mig som en svamp och ska jobba med alla förbättringar.

Jag måste bara må lite bättre först.

Och skaffa word till datorn...

Tv-tips:

Lite efter alla andra började jag följa 30 grader i februari i måndags. Så himla bra att alla avsnitt finns att se på SVT play. Det värsta är bara att jag mår mer illa igen och det blir inte bättre av att sitta klistrad vid datorn, men men.

Serien iallafall: Full av dekadens, sorg, kärlek, förhoppningar, besvikelser och drömmar. Riktigt bra. Se den!

Vårtecken.

Imorse väcktes jag runt fem-snåret på soffan med lätt panik. Jag var övertygad om att ett brandlarm gick.

Det visade sig vara någon slags vårfågel som tydligen parkerat mitt utanför fönstret.

Tack gode gud för öronproppar säger jag bara. Jag är faktiskt lite orolig för hur jag ska lyckas sova med en liten unge sedan och aldrig mer få använda de där gula gudagåvorna...

Jag shoppar inte bara, jag tillverkar eget också.

...Nu idag blev den här stickade filten till Mini klar. Cirka en meter lång och väldigt varm inför kommande vinter.

Fast jag måste erkänna att jag nu klickat hem både pingu-filt, små djurtofflor, den där BabyBjörn bärselen och gravidkudden. Dock har jag lämnat tillbaka amningskudden. Kändes lite väl tidigt.

Lyxfällan-ursäkt: Jag förtjänar lite fina grejer eftersom jag inte har slutat kräkas och må illa än.

Lånad bild från nätet - min gravidkudde som snart kommer. Jag har velat ha en sådan även innan jag blev gravid.

Det här med shopping...

Jag har liksom aldrig gillat att shoppa sedan jag kom upp i - på papper - vuxen ålder (20?). Istället har jag älskat att se pengarna växa på hög sedan jag pluggade färdigt och började få ordentlig lön (inte alls så länge sedan, egentligen). Men maan har pengarna vuxit på hög! Med en lön över medel och minimalt shoppingbehov (förutom bra mat och resor) är sparkontot i mina ögon riktigt fett.

Frågan är nu bara hur länge till.

De senaste två veckorna har jag bara velat shoppa shoppa shoppa. Förutom soffbordet nedan har jag köpt en fåtölj (men det blev inte den svindyra, utan en som matchar soffan och istället kostar ca. 4.000 inkl. fotpall), massor av garner, bebiskläder, mammakläder, en amningskudde av bara farten, snart klickar jag hem en gravidkudde, en BabyBjörn bärsele, Pingu BabyGym, amningslinnen och babyskallror bebistofflor bodies åkpåsar och gärna ett helt nytt jävla kök.

Jag är helt enkelt ostoppbar. Jag vet inte vad som har hänt. Håller jag på att bygga bo eller har mina hormoner börjat löpa amok?

Köpt!

Men det här med mammakläder. Förutom att de är så jävla sköna och allt passar på första försöket var jag faktiskt tvungen att köpa två par byxor i helgen på H&M. På allvar tvungen. Ni ska få se själva...

So far so good- sjukt sköna i stl. 38 och jag ser inte alltför tjock ut framifrån trots att jag nu bara har ett kilo kvar till startvikt när jag blev gravid... (Ok, det var lite svårt att fota sig själv).

Men vad har vi här! En profilbild med gravidbyxorna fortfarande på i vecka 14. Man kan ju undra om jag är i åttonde månaden? I verkligheten ser jag mest bara tjock ut, det är liksom som om fettet har skjutsats ut... en bit.

Jag vet inte om jag ska tacka internet eller blockera vissa sidor framöver. Det mesta är bara ett klick bort...Och tänk på att jag är hemma sjukskriven hela dagarna ett tag till...

Ofelia och Olivia.

På trädgårdsmässan i våras blev jag förälskad i den här orkidén och köpte den för ett par hundralappar och döpte den till Ofelia.

Idag finns inte ett spår kvar av henne. Hon totaltog. Till och med bladen. Allt trillade av, in till minsta smula. Rätt sorgligt, faktiskt.

Ofelia-Orkidé

Nu har jag därför satsat på en billig variant från IKEA som fått namnet Olivia. Jag är tveksam till att hon överlever, men jag ska göra mitt bästa med att sänka ned henne i vatten med orkidé-näring en gång i veckan.

Olivia-Orkidé

Jag undrar bara varför jag är så värdelös på blommor och växter? Jag som drömmer om växthus, trädgård och sånt. Hur skulle det gå egentligen? Inte ens mina kaktusar överlever särskilt länge.

En bra förmiddag.

Jag vaknade glad denna första dag på andra trimestern, mådde inte illa, och mår inte illa nu heller. Helt otroligt. Jag hade glömt hur det kändes. Jag mådde liksom skitdåligt när jag somnade. Kunde inte ens ta mig upp ur soffan, så fick sova där och vaknade helt stel och förvirrad mitt i  natten efter de sedvanliga mardrömmarna som jag har VARJE natt. I början drömde jag bara om sex och mat, och nu drömmer jag mardrömmar konstant. Om krig, ångest, mord och sånt annat trevlig.

Ena systern ringde, solen sken, jag lyckades hämta ut ett paket med gravidkläder och vartenda plagg satt bra, och sedan satt jag på balkongen i solen i underkläder och svettades med ett glas clementinjuice som till och med var god. Dessa saker har fullständigt gjort min dag. Till råga på allt har jag lyckats äta en hel kokt äggvita och ska till och med lyxa till det med en hårtvätt snart. Det gäller att bli glad för det lilla.



Åtta toppar som alla satt bra och bara saknar en lite större mage.



Lyxfällan.

Varje vardag klockan 15 kollar jag på ett reprisavsnitt av Lyxfällan på tv och blir lika irriterad varje gång. Jag är så extrem åt andra hållet att jag säkert skulle bli hedersgäst i Snålfällan om det fanns ett sådant. Jag skulle aldrig köpa något på kredit. Hellre sover och äter jag på golvet än köper t.ex. möbler på kredit. Ingen möbel är livsnödvändig. Inga cash, inget köp. Bostad med lån och CSN är de enda undantagen (jag har det senare), men där går gränsen. Efter USA-boende blev jag ännu mer anti. Alla köpte allt på kredit. Resor, kläder, allt. Jag fattade aldrig hur de kunde vara så dumma.

Det dyraste cash-köpet jag gjort är en halv ny bil för hårt ihopsparade pengar, men det är också ett av de bästa köpen. Monki och jag köpte den tillsammans och Kia:n är uppskattad jämt. Vi använder den i princip bara för att handla och åka på utflykter, och varje gång är vi lika glada över att vi köpte en bil. En ny bil med sju års garanti och inga problem alls under dessa två år hittills (peppar, peppar). Det enda dåliga är väl att jag får dåligt samvete för miljöns skull så fort vi använder den.

Exakt en sån här har vi.

Nu är det dock som så att jag inte har körkort och borde ha tagit det redan. Speciellt eftersom vi ska ha barn. Mitt mål var att ha körkort när jag var 30, men nu är det vid 33 istället. Bättre sent än aldrig...

Hursom: Lyxfällan, hur fan tänker folk? Är de helt pantade eller?

Perspektiv.

Min kära bloggvän Joanna har just förlorat sin storebror i en trafikolycka i Thailand. Jag finner inga ord. Jag gråter bara jag tänker på det. Hur lätt vi kan ryckas bort från denna jord och aldrig finnas mer. Jag kan inte förstå det, det går bara inte. Jag lider så med Joanna och hennes familj.

Här sitter jag och klagar över graviditetsillamående när det finns människor som aldrig mer får en chans att ens må illa. Perspektiv.

Alla tankar går till Joanna.

Hörni, jag njöt just.

...Av att dricka varm O´Boy till frukost och käka en halv färsk baguette med ost. Jag är i total chock. Jag hade glömt hur det kändes att njuta av mat. Att vilja äta. Att svälja utan kväljningar, utan att endast tänka på hur det kommer kännas när det kommer upp igen.

En annan sak: I söndags var jag lycklig för första gången på en evighet. För första gången på en evighet kände jag inte att jag ångrade mig. Och min mage har vuxit, jag har gått upp ett kilo (bara 3 kilo minus nu) och ser på något sätt ljuset.

Och alla svar på Vilka ni är igår, jag blir så glad! Jenny 32 i liknande sits, jag önskar att du hade en blogg. Jag skulle följa dig på stört. Det är så roligt att vissa svarat som jag absolut inte trodde skulle svara, medan andra jag trodde skulle svara direkt inte har svarat alls. Jag blir än mer sporrad att blogga.

Håll tummen för att det vänder nu hörni. Då slipper ni läsa mina illamående-inlägg också som de flesta helst skulle slippa.

Vem är du? Frågeformulär.

Jag gjorde liknande lista för massor med månader sedan när jag hade ungefär 10 läsare, så jag blev inspirerad av Lisa idag att göra en ny. Det är ju så roligt att få veta saker om er.
 
Vem är du som läser här?
Hur gammal är du?
Vad jobbar du med/pluggar du?
Vad gör du när du är ledig?
Var och hur bor du?
Vad ser du fram emot? Vad ska du göra idag?/Gjort idag?
Vad läser du just nu?
Vad ser du för tv-serie helst just nu?
Och några tillägg:
Hur ofta tittar du in här?
Vad tycker du mest om att läsa av mig?
Vad tycker du sämst om?

En dålig bok.

Inte nog med att Den perfekte mannen av Sheila O´Flanagan var tjock som en tegelsten, den här chic-litt boken var dessutom den värsta av alla klyshor. Och till råga på allt kryllade den av korrfel. Jag tror jag hittade minst 30 stycken och detta på en förlagsutgiven bok av en bästsäljar-författare...! Pinsamt.

Läs den inte, det är allt jag har att säga.

Vecka 12.

Gud, jag har verkligen inget att skriva. Ingenting händer. Jag ligger här, försöker att inte spy, är uttråkad, försöker att inte bli galen.

Vecka 12 nu, och jag hoppas att det ska vara den där magiska veckan folk snackar om. Veckan då det vänder. Jag är ytterst tveksam.

Fast! Jag väntar på Colombialivs filur. H*n borde vara här nu. Håller alla tummar och tår.

Photo a day 13: Water.

Jag älskar vatten. Helst ljummet och badbart. När jag var liten blev jag uttagen för att tävlingssimma, men mamma hade ingen bil och ingen möjlighet att ta mig till träningen, så det blev aldrig av. Undrar vad som hade hänt om..?

St. Pol,  Barcelona

Hemma-kommunen i somras

Photo a day 9: What I read.

Jag läser generellt väldigt mycket böcker och är övertygad om att det har mycket att göra med det land jag bor i; Sverige, där böcker både är lättillgängliga och billiga. Ibland kan man ju få tag på nya pockets för en tjuga. I hur många länder kan man det?

Ja, inte i Argentina till exempel. Jag var där 10 veckor 2007 och minns hur dyrt det var. Jag tror en bok kostade minst en hundring, och märk väl att argentinarna inte har världens fetaste plånböcker direkt. Vi träffade en chilensk kille när vi var där, och han brukade alltid köpa på sig ett lager i Buenos Aires eftersom böcker var ännu dyrare i Chile.

I Bolivia 2004-2005 köpte jag några piratkopierade böcker, men knappt de har folket råd med. En bok kan kosta runt en dagslön. Vem sjutton prioriterar böcker då, när man kan få fyra middagar på restaurang istället för en piratkopierad bok med sned text?

Förra året läste jag ut 100 böcker, vilket är mitt rekord. Jag kan ärligt säga att jag aldrig kommer göra om det. I år är jag uppe i 6 utlästa, men jag påbörjar många och lägger dem sedan åt sidan. En påbörjad är till exempel Jakten på den perfekta puben av Kristina Svensson som jag gillar, men jag kan inte läsa om öl när jag mår illa. Det går bara inte. En annan är Naked Lunch med William Burroughs som jag köpte på City Light Bookstore i somras, som innehåller för mycket knark och allmän dekadens. Så just nu försöker jag mig på The Handmaids Tale av Margaret Atwood som jag varvar med Mian Lodalens Dårens Dotter. Det dumma är bara att jag har minimal läslust när jag mår såhär. Jag vill helst bara sova.

Den här bagen skickade släktingar från USA härom vintern. I like.

Jag vill ha en fåtölj!

Vet inte om den här uppfyller bekvämlighetskraven riktigt..? Hm...

 Monsterfåtöljerna kanske är sköna. Men snygga? Hm...

 Ett stycke tutt-fåtölj kanske? Hm...

Den här är ju min grej faktiskt! Fast ärligt talat tror jag inte att den är så bekväm... Vad ska man luta huvudet mot? Hm...

Nä, det får nog bli en klassiker ändå. Är väldigt sugen på en sånhär sköning som mamma har i vardagsrummet. Lamino-kalaset skulle gå på en sisådär 14.000-15.000 spänn. Jag kan se mig själv sitta och amma där. Bara jag inte spyr ner dyrgripen innan förstås. Andra Tips?

Dagsljus?!

Om ni visste hur mycket era kommentarer betyder för mig. Jag är helt överväldigad av alla er som bryr er om mig ♥. 

Sedan sist har jag inte varit på sjukhuset igen, jag har bara inte orkat vara vid datorn (även om jag har den i sängen). En vecka har gått sedan jag fick dropp, och den veckan har faktiskt varit lite, lite bättre. Jag mår som sämst på eftermiddagarna och kvällarna nu, men förut var det lika illa hela dagarna.

Idag var jag hos barnmorskan igen och tog blodprover etc. Hon hade lite svårt att få ut blod eftersom mina vener var så torra, men det gick tillslut. Jag är fortfarande i vecka 11 och har som mål att klara mig till v. 14, sen bara måste jag må bättre. Vet inte vad jag gör annars. Har fått en ny läkartid för att få förlängd sjukskrivning och jag fortsätter med mina primperan.

Och vet ni; idag var första gången jag  var ute i dagsljus på två veckor, även om det bara var till och från bilen. Solen sken i mitt ansikte och jag fattade knappt vad som hände.

Dripp, dropp, dropp...

I måndagskväll blev jag i princip tvingad att åka in till akuten eftersom jag tydligen talade i tungor och knappt kunde öppna ögonen. Väl där fick jag ta blodprover (som knappt gick att ta för att jag var så uttorkad) och lämna urinprov och sedan svish in med dropp några timmar. Jag hade massor med svältkroppar i urinen och var halvt borta, men efter några timmar fick jag lite rosor på kinderna och kunde till och med SITTA upp (om än korta stunder). Läkaren lät mig välja om jag skulle bli inlagd eller inte, men jag valde att åka hem eftersom jag är en mes och rädd för nya miljöer (och lukter, ljud etc etc). Hon sa att jag fortfarande var okej, men om det fortsätter såhär så skulle jag behöva bli inlagd en längre tid senare.

Jag har gått igenom alla mediciner och sånt som finns och är nu i vecka 11. Om det vänder inom ett par veckor klarar jag mig. Det är ungefär så lång tid min kropp har kvar om det fortsätter som nu.

Oh, detta liv, detta liv.

Ps. Photo a day är inte direkt något jag prioriterar just nu, som ni kanske hajjar.

Fun facts.

Nu har jag inte varit inne på datorn på en massa dagar igen. Jag fuskade och gjorde förinställda inlägg med Photo a day. Jag har nämligen haft vidriga dagar fulla av tårar och spyor och bara legat i sängen - när jag inte har varit tvungen att lämna den. Jag tänkte därmed bjuda på en lista med Fun Facts om graviditeten:

• Jag duschar i snitt en gång i  veckan.
• Jag har gjort tvåan en gång på 15 dagar (ehum).
• Jag har gått ned 4 kilo och fått höra av Monki "Vad smaaaal du är!". Ingen annan har ju sett mig.
• Jag snittar cirka 12-14 timmar sömn per dygn.
• Jag mår faktiskt inte särskilt illa mellan klockan 05-10, sedan blir det bara värre ju mer som går av dagen.
• Jag äter i princip bara vitt bröd utan kanter och pålägg, potatismos, vatten och yoghurt ett par gånger i veckan.
• Jag är i vecka 10 (10 + 7 imorn).
• Jag har sovit alla nätter i gästrummet senaste månaden utom två.
• Jag har läst "Bebisbekännelser" som ska vara så pricksäker och inte känt igen mig alls.
• Jag har lämnat lägenheten en gång i veckan för att jag har varit tvungen.
• Egentligen skulle vi ha varit i Kenya nu.

Det är whats up i mitt liv just nu kan man säga. Förstår om det tråkar ut er. Själv befinner jag mig på gränsen till ett nervsammanbrott.

Photo a day 6: Summer.

Ingen sommar utan Skärgården. Jag längtar alltid dit. Åka motorbåt, läsa på klipporna, grilla i solnedgången, cykla, plocka blåbär och äta frukost på altanen.

Jag har varit i vårt släkthus varje sommar hela mitt liv och hoppas att det så kommer förbli.

Photo a day 4: Your sky.

Såhär ser det ofta ut från balkongen på somrarna. Jag älskar förortshimlen när den är såhär vacker. Alldeles rosa och overklige. Det är min himmel det.

Photo a day 3: Something old.

Jag har alltid älskat skåpet vi har i skärgårdshuset. Anno 1809, nu mer än 200 år gammalt. Innehållet, finporslinet, kom med skåpet när det ropades in på auktion av typ morfars mamma.

Photo a day 2: Breakfast

Jag är egentligen ganska dålig på att äta frukost.

Om jag anstränger mig äter jag en skål yoghurt med blåbär, nötter och sånt som ni kan se på nedersta fotot.

Ibland äter jag mackor istället. Helst har jag då hembakat bröd, groddar (hemodlade i detta fall), avokado och paprika eller tomat.

Som gravid är jag glad om jag får i mig en skorpa eller lite yoghurt med några russin.

Photo a day blir 30 day photo!

...För den här var mycket roligare, eller hur? Det är Anydaynows variant av utmaningen.

Photo a day 1: You

Jag läser nästan jämt. Och så älskar jag att resa. Och sol. Och havet.

Här ligger jag och läser vid havet i San Pol utanför Barcelona sommar 2010 då vi var i min kusins mans femvåningshus vid stranden.

Photo a day startar idag.

...Fast jag kör februari och hoppar då över två stycken.

Om du inte gjorde denna utmaning i januari hakar du väl nu?

Pimp your anus.

Ja alltså, de läkemedel jag har nu är primperan stolpiller (pimp-your-anus;  stående astorrt skämt här hemma) och lergigan forte. Lergigan comp fick mig att spy ännu mer. Jag spyr massor trots alla mediciner.
Och jag är bara i vecka nio. Vecka tio imorn.
Herregud vad tiden går långsamt.

Coca cola är bättre än vatten.

Jag har varken orkat blogga eller läsa bloggar de senaste dagarna. Jag har slagit kräk-rekord, legat i sängen och grinat. I lördags åkte vi till gynakuten och jag fick ny medicin, men jag vet inte om den hjälper heller. Jag har gått ner mer än tre kilo nu och läkaren sa att jag hellre ska dricka coca cola än vatten eftersom jag måste få i mig så många kalorier som möjligt. Tre klunkar, sedan är jag mätt.

Jag hatar att vakna. Då vet jag att dagen bara går utför. Jag mår mer och mer illa och spyr fast jag inte har något att spy upp, för att avsluta dagen framåt 21-22 med de sista fem galla-spyorna tills jag nästan svimmar. Folk säger att det är värt det, men jag vet faktiskt inte. De senaste veckorna har jag bara ångrat mig. Det är helt sjukt att ha längtat efter något i två år och sedan ångra sig. Jag kan inte ens tänka rationellt längre. Skrämmande.

Man (jag) vet att man (jag) äter för lite när man (jag)...

...Drömmer hela nätterna om att vara på bufféer med obegränsad mat och aldrig vill gå hem.



Snodd bild på nätet över vegetarisk buffé



Sedan vaknar jag och spyr och mår illa av allt. Fan.

Man (jag) vet att man (jag) är uttråkad när man (jag)...

...Har kollat på över 1000 minuter av B-serien Jericho.

Det gäller att se framåt och bli glad över det lilla.

Istället för att skriva om alla gånger jag hittills kräkts idag, hur lite ork eller energi jag har, hur sjuka drömmar jag har eller hur uttråkad jag är, så fokuserar jag på annat:

Igår blev jag tillfrågad om jag inte ville komma och hälsa på kompisar snart på hela två ställen:

1) Oskarshamn i vår med gymnasiegänget (Vi var fem tjejer, fyra är i livet än):

Snodd bild från nätet

2) West Chester, Pennsylvania (till en gammal Puerto Rico-bästis som nu mer bor på fastlandet):

Snodd bild från nätet

Jag vill, jag vill, jag vill! Jag törstar efter socialisering, resa, skratt och mat. Törstar efter livet.

Om en vecka skulle vi ha åkt till Kenya. Istället spyr jag i vasken och luktar svett. (Visst fan, skulle inte skriva om det).

Jag tar tillbaka inlägget om att jag tror att den hjälper.

Lergigan comp alltså. Tror bara jag hade tur första dagen, för det har varit samma sak sedan dess. Ligger mest i sängen, mår illa, kan inte äta, gått ner två kilo på tre veckor, grinar och sover i gästrummet varje natt. Igår spydde jag sju gånger och hade ångest. När jag mår illa får jag automatiskt ångest och allt känns meningslöst. Jag är säkert glad innerst inne, men det är väldigt svårt att känna just nu.

Idag har jag iallafall andats lite frisk luft från balkongen och märkt att det är vinter ute. Fullt med vit snö, minusgrader och sol. Jag älskar att det är kallt när jag mår illa. För första gången på åratal är jag riktigt glad över att det är vinter.

Om att gå ned i vikt.

Vanligtvis hade jag blivit glad för det här, men jag vet inte riktigt om det är läge just nu:

-0.5 kg i veckan hittills.

Detta genom att max gå tio meter om dagen, spy och vara sängliggande i snart tre veckor.

One Lovely Blogaward och beundransvärda kvinnor.

Plötsligt har jag fått en award till av underbara Åsa! Motiveringen löd såhär: För jag älskar hennes humor. Lite torr och bitter, men så kärleksfull ändå. Jag  har inte ens märkt att jag har humor i min blogg, så det här var extra  kul att läsa.

Dessutom fick jag en utmärkelse av S.W; Kvinnor jag beundrar.

Snacka om att ni förgyller mina spyfyllda dagar.

Jag är sämst på att skicka sånt här vidare, men nu väljer jag ut fem kvinnor i bloggvärlden som jag beundrar lite extra mycket just nu:

Träningslyckan: Jag har tidigare skrivit varför här. För mig är hon en förebild när det gäller typ allt. Familjeliv, kost, träning, inställning. Hon är helt jävla oslagbar. Jag har även träffat henne i verkliga livet, men alldeles för lite.

Nadja på Hawaii: För att jag ser mig själv i henne. Jag känner igen så mycket. Hon träffade kärleken och flyttade till andra sidan jorden (jag gjorde samma sak i hennes ålder, även om det för mig slutade olyckligt) och är supergullig som person. Jag träffade henne i december.

Mammas Machete: Julia bor på Allmänningen i Colombia och skriver superintressanta inlägg. Jag lär mig alltid något nytt om colombianska traditioner, skillnader och likheter. Julia är verkligen en kvinna att beundra.

Stora tankar om små ting: Lisa skriver alltid så roligt om vardagsutmaningar. Hur det är att ha två små barn och inte få sova ordentligt, få en liten tvåårig näve hytt mot sig och fixa med hus. Hon är ett levande bevis på att man inte behöver leva glamour-liv för att få varje inlägg intressant.

Nilla: Underbara, humorfyllda Nilla som skriver på sin Beiga som jag envisas med att kalla Färgsprakande. Jag är nämligen övertygad om att hennes debutroman kommer vara just färgsprakande. Så ironiskt roliga hennes blogginlägg är kan boken inte vara annat.

En extra eloge till mina skrivarvänner Egenutgivarna också. Jag längtar så mycket efter att träffa er att jag nästan blir irriterad.

Sen stordiggar jag resten av de bloggar jag läser också. Det vet ni väl?

Farsan läser min bok.

...Och det började inte positivt vill jag lova. Han var inte överförtjust i de första tjugo sidorna direkt. Tyckte att det flöt på dåligt, var för mycket att korrigera, och det var suckar och stön stup i kvarten. Jag fick nästan tvinga honom att fortsätta läsa och kände helt ärligt att jag var redo att slänga hela skiten. Åtta år i soporna.

Men igår hände det något. Plötsligt började han gilla min bok och sa att det flöt på och var jättespännande. Han jämförde den till och med med On The Road av Jack Kerouac som är en av hans favoritböcker (Själv läste jag den när jag var dryga sjutton och i just San Francisco och tyckte att den var lite seg).

Det kanske finns hopp alltså? I bästa fall kommer den ut i (v)år iallafall.

3096 dagar.

Det går inte att inte bli berörd av den här boken. Fullständigt omöjligt.

Boken, en sann berättelse, handlar om österrikiska Natascha Kampusch som vid 10 års ålder blir kidnappad och hålld som fånge under mer än åtta år. Hon blir grovt misshandlad både psykiskt och fysiskt, så till den milda grad att hon knappt klarar av att fly när hon får chansen. Gärningsmannen blir Nataschas enda värld, den enda "familj" hon har.

Berättelsen är viktig bland annat för att folk ska förstå varför hon kände sig ledsen när hon väl lyckades fly och gärningsmannen tog livet av sig. Den kan också delvis förklara varför kvinnor som blir slagna av sina män stannar kvar, eller hur barn som blir behandlade illa ändå älskar sina föräldrar.

Natascha skriver utan att få sig själv att framstå som ett offer trots att hon är det. Hon skriver precis som hon upplevde det och med stort behåll om sin integritet. Hon väljer till exempel att inte nämna det sexuella utnyttjandet och hon skriver för att äntligen bli fri och gå vidare.

3096 dagar. Tänk er själva att hela barndomen tillbringas i ett minimalt källarförråd utan ordentlig luft och utan solljus. Efter ett par år får hon komma ut ibland, men är så knäckt, misshandlad och utsvulten att hon knappt har engergi. Det är plågsamt att läsa och svårt att föreställa sig hur hon verkligen överlevde.

Det här är en bok som måste läsas. Den kom ut på svenska som pocket nu i år och finns att beställa hos alla återförsäljare.

Och ja, det är författaren själv som pryder omslaget.

Blogaward och lista!

Jag har fått blogawards och utmaningar från hela Joanna, Lisa, Nadja och Desirée på sistone. Jag blir så glad att jag smälter. Utan er hade mitt liv helt klart varit fattigare.

Eftersom jag redan gjorde den här listan i december som cirkulerar mycket nu gör jag en annan som jag hittade hos Baglady.


Nämn något som gjorde dig glad igår?
Att jag  blev sjukskriven en månad framöver och att medicinen mot illamåendet och ångesten fick mig att kunna äta och bli mer lugn.

Vad gjorde du kl 08 i morse?
Då låg jag och sov i soffan sedan klockan 22 kvällen innan. Totalt däckad.

Vad gjorde du för 15 min sedan?
Läste någons blogg.

Det sista du sa högt?
”Okej, puss puss, ses sen”

Det senaste någon sa till dig?
”Puss ses sen"

Vad har du druckit idag?
Lite vatten. Tyvärr alldeles för lite. Måste dricka mer nu.

Vad var det senaste du åt?
Tonfisk-sallad (spenat, isbergssallad, paprika, tomat, fetaost, tonfisk, olja och vinäger). Eftersom jag kunde äta det igår vågade jag inte testa annat idag.

Vad var det senaste du köpte?
Medicin och öronproppar. Sexigt va?

Vad är det för färg på din ytterdörr?
Den är i mörkt trä (säkerhetsdörr). Men det är inte min, det är Monkis. Vi har dock två ingångar.

Vad är det för väder hos dig nu?

Snöigt, dimmigt och kallt.

Godaste glassmaken?

Just nu är allt äckligt, men inatt drömde jag att jag var hos Cinderalley och hon bjöd på glass i strutar. Jag fick välja tre av hennes 40 smaker och minns att jag bland annat valde Moon Cake (finns nog inte ens). Sjukt gott. Hade glömt drömmen och kom precis på den.  Vanligtvis vet jag att jag älskar Ben & Jerrys Half Baked och Piggelin.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej - vilket är märkligt eftersom jag föll för Monki direkt när vi träffades september 2006.

Sover du tungt?

Inte innan jag blev gravid, men nu sover jag som en stock.

Drömmer du mardrömmar?

Ja, jätteofta, men inte sen jag blev gravid. Nu drömmer jag mest om mat och sex.

Trivs du med ditt jobb?

NEJ och det bästa är att jag slutar 31 jan men är sjukskriven. Har haft en assistent på sistone som knappt stod ut för att det var så stressigt och mycket kaos. Han sticker till Thailand på måndag, så det ska bli spännande att höra skvaller om kaoset nästa vecka när varken han eller jag är där...

Favoritklädsel?

Velourmjukisbraller och fleecetröja. Har en asskön från Haglöfs som jag fick från jobbet.

Favoritlåt just nu?
Alltså. Jag lyssnar för lite på musik.

Vad ser du om du tittar till höger?

Resten av soffan, Monkis skrivbord och bokhyllor med en jädra massa böcker.

Vad gör dig glad just nu?

Lergigan comp. Medicinen, alltså.

Vad ska du göra härnäst?

Läsa fler bloggar och se om jag kan äta något.

Höger el vänsterhänt?

Höger. Fast jag kan knappt höger och vänster. Skitjobbigt.

Humör just nu?
Känner mig helt okej och mår mindre illa. Mycket skönt. Blir glad för det lilla nu, om man säger så.

Favoritgodis?
Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men just nu hatar jag allt sånt.

Kläder just nu?
Just de där gröna velourbyxorna och fleecetröjan.

Sommarplaner?
Absolut inga alls. Kommer gå med magen i vädret om allt går vägen, och mår jag inte illa hoppas jag kunna vara i mammas hus i Skärgården massor och bara chilla.

Med brorsan i Skärgårn sommar 2010. Vi brukar åka dit bara han och jag varje sommar, det är tradition.

Hur många kuddar sover du med?

En. Sover alltid med händerna under huvudet också.

Morgon eller nattmänniska?

Just nu varken eller, annars mest morgon.

Vad är viktigast för dig?
Hälsa, kärlek och lycka.

Är du kittlig?

Ja, underI fötterna.

Snarkar du?
Tydligen ibland, men oftast inte.

Stjärntecken?
Skytt.

Äckligaste insekten?
Kackerlackor och fästingar. Egentligen är jag ytterst fascinerad av insekter och älskar att fota dem och se hur de rör sig.

Stökigt eller välstädat?
Jag vill alltid ha rent men har alltid stökigt.

Vad längtar du mest efter just nu?
Må bra. Sluta må illa och vara glad och sådär. Att vara gravid är ingen hit, måste jag säga. Eller som min kusins kalifornikanska tjej sa när vi var på middag hos dem i San Francisco i somras: "Being pregnant sucks". Det är mycket värre än vad jag trodde.

Herregud, jag tror den hjälper.

...För jag har just lyckats äta en hel hemmagjord tonfisksallad. Det innebär alltså:
1) Lyckades göra en sallad
2) Har lyckats äta mat (alltså ej skorpor, lite yoghurt eller gröt) för första gången på länge.
3) Det var till och med gott.

Och jag vill äta ännu mer.

Dessutom klarar jag av att blogga. Lergigan comp hittills alltså, hurra! (Förutom att jag avskyr att det är koffein i. Har egentligen tagit avstånd från allt sånt).

Glad Oduktig Tjej = Glad Monki = Glad Mini.

Status igen.

Efter två veckors sängliggande, minus ett besök hos barnmorskan, tog vi en tripp till läkaren idag. Jag blev sjukskriven en månad och fick medicin. Har gått ned ett kilo, har fått lågt blodtryck och är allmänt yr och ynklig. I måndags när jag försökte duscha ramlade jag ur kabinen ned på golvet, kunde inte resa mig och spydde flera gånger rakt på golvet. Jag är livrädd för duschen, lukter, allt. Jag sover i gästrummet, är smutsig och äcklig, blek och gråtig och allmänt borta.

Monki var med mig idag och läkaren frågade om vi ville göra ultraljud. Helt spontant. Svårt att tacka nej, liksom. Så jag låg där och fick se det lilla hjärtat slå och allt såg bra ut, så jag grinade såklart en skvätt och var glad att det inte är tvillingar. Vilket Monki i sin tur nästan blev besviken över. "Två flugor i en smäll" hade han gillat, speciellt eftersom jag har sagt att jag aldrig går igenom det här igen.

Mini mår bra, och framförallt: Mini FINNS. Drygt 1,25 centimeter liten och 7 veckor och tre dagar ung.

Helt jävla overkligt.

Håll nu tummen för att medicinen hjälper och att det här går över om en månad.

Status.

Jag har inte blogg-torka, snarare...blogg-spya. Har knappt lämnat sängen på en vecka och vet inte vad som händer omkring mig. Jobbar hemifrån tillsvidare och har fått läkartid imorn och på fredag. Frågan är bara hur jag ska ta mig dit. Gråter, mår illa och spyr omvartannat. Mitt mål har varit att duscha var tredje dag, men jag har gett upp det nu. Även att titta ut genom fönstret varje dag. Måste börja med rimligare mål.

Det är nog tur att jag inte visste hur förjävligt det skulle vara, för då hade jag kanske inte valt det här som jag längtat efter så länge. De säger ju ändå att de ska vara värt det?

Och att det går över om en sisådär fem-sex VECKOR.

//Ynkliga-Agda.

Ps. Jag orkar inte läsa bloggar så ofta just nu, men jag tänker på er.